1 Salmo di Davide dato al capo dei Musici. SIGNORE, tu mi hai investigato, e tu mi conosci.2 Tu vedi quando mi seggo, e quando mi alzo; Tu intendi da lungi il mio pensiero.3 Tu aggiri i miei sentieri e il mio ricetto; E sei usato a tutte le mie vie.4 Perciocchè non essendo ancora la parola sopra la mia lingua, Ecco, Signore, tu sai già il tutto.5 Tu mi strigni dietro e davanti; E mi metti la mano addosso.6 La tua conoscenza è tanto maravigliosa che io non posso sottrarmene; E tanto eccelsa, che appo lei non posso nulla7 Dove me ne andrò d’innanzi al tuo Spirito? E dove me ne fuggirò dal tuo cospetto?8 Se io salgo in cielo, tu vi sei; E se mi metto a giacere ne’ luoghi bassi sotterra, eccoviti.9 Se prendo le ale dell’alba, E vo a dimorar nell’estremità del mare;10 Anche quivi mi condurrà la tua mano, E la tua destra mi prenderà.11 E se dico: Certo, le tenebre mi appiatteranno, La notte sarà luce d’intorno a me.12 Le tenebre stesse non possono oscurarti nulla; Anzi la notte ti risplende come il giorno; E le tenebre e la luce ti son tutt’uno.13 Conciossiachè tu possegga le mie reni; Tu mi hai composto nel seno di mia madre.14 Io ti celebrerò; perciocchè io sono stato maravigliosamente formato In maniere stupende; Le tue opere son maravigliose, E l’anima mia lo sa molto bene.15 La fabbrica delle mie ossa non ti fu celata, Quando io fui fatto in occulto, E lavorato nelle basse parti delle terra.16 I tuoi occhi videro la massa informe del mio corpo; E tutte queste cose erano scritte nel tuo libro, Nel tempo che si formavano, Quando niuna di esse era ancora17 Oh! quanto mi sono, o Dio, preziosi i tuoi pensamenti! Quanto son grandi le somme di essi!18 Se io li voglio annoverare, sono in maggior numero che la rena; Quando io mi risveglio, io sono ancora teco.19 Certo, o Dio, tu ucciderai l’empio; Perciò, uomini di sangue, dipartitevi da me.20 Perciocchè i tuoi nemici ti hanno nominato a scelleratezza; Hanno preso in bocca il tuo Nome in vano.21 O Signore, non odio io quelli che t’odiano? E non mi accuoro io per quelli che si levano contro a te?22 Io li odio d’un odio perfetto; Io li ho per nemici.23 O Dio, investigami, e conosci il mio cuore; Provami, e conosci i miei pensieri;24 E vedi se vi è in me alcuna via iniqua; E giudami per la via del mondo

1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.