1 Mictam di Davide, intorno a ciò che I Filistei lo presero a Gat; dato al capo de’ Musici, in su Ionat-elem-rehochim. ABBI pietà di me, o Dio; Perciocchè gli uomini a gola aperta sono dietro a me; I miei assalitori mi stringono tuttodì.

2 I miei nemici son dietro a me a gola aperta tuttodì; Perciocchè gran numero di gente mi assale da alto.

3 Nel giorno che io temerò, Io mi confiderò in te.

4 Coll’aiuto di Dio, io loderò la sua parola; Io mi confido in Dio, Io non temerò cosa che mi possa far la carne.

5 Tuttodì fanno dolorose le mie parole; Tutti i lor pensieri son contro a me a male.

6 Si radunano insieme, stanno in agguato; spiano le mie pedate, Come aspettando di coglier l’anima mia.

7 In vano sarebbe il salvar loro la vita; O Dio, trabocca i popoli nella tua ira

8 Tu hai contate le mie fughe; Riponi le mie lagrime ne’ tuoi barili; Non sono elleno nel tuo registro?

9 Allora i miei nemici volteranno le spalle, nel giorno che io griderò; Questo so io, che Iddio è per me.

10 Con l’aiuto di Dio, io loderò la sua parola; Con l’aiuto del Signore, io loderò la sua parola.

11 Io mi confido in Dio; Io non temerò cosa che mi possa far l’uomo.

12 Io ho sopra me i voti che io ti ho fatti, o Dio; Io ti renderò lodi.

13 Conciossiachè tu abbi riscossa l’anima mia dalla morte; Non hai tu guardati i miei piedi di ruina, Acciocchè io cammini nel cospetto di Dio nella luce de’ viventi?

1 För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.

2 Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

3 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

4 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

5 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

6 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

7 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

8 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

9 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

10 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

11 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

12 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

13 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.

14 Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.