1 PERCHÈ tumultuano le genti, E mormorano i popoli cose vane?

2 I re della terra si ritrovano, Ed i principi consigliano insieme, Contro al Signore, e contro al suo Unto;

3 Dicendo: Rompiamo i lor legami, E gettiam via da noi le lor funi.

4 Colui che siede ne’ cieli ne riderà; Il Signore si befferà di loro.

5 Allora parlerà loro nella sua ira, E li renderà smarriti nel suo cruccio acceso;

6 E dirà: Pur nondimeno ho io consacrato il mio Re Sopra Sion, monte della mia santità

7 Io spiegherò il decreto; Il Signore mi ha detto: Tu sei il mio figliuolo; Oggi io t’ho generato.

8 Chiedimi, ed io ti darò per eredità le genti, Ed i confini della terra per tua possessione.

9 Tu le fiaccherai con una verga di ferro; Tu le triterai come un testo di vasellaio

10 Ora dunque, o re, siate savi; Giudici della terra, ricevete correzione.

11 Servite al Signore con timore, E gioite con tremore.

12 Baciate il figliuolo, che talora egli non si adiri, E che voi non periate nella vostra via, Quando l’ira sua si sarà pure un poco accesa. Beati tutti coloro che si confidano in lui

1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»

10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.