Deuteronômio 31

1 Et Moïse s’en alla, et tint à tout Israël ces discours,

2 Et leur dit: Je suis aujourd’hui âgé de cent vingt ans; je ne pourrai plus aller ni venir, et l’Éternel m’a dit: Tu ne passeras point ce Jourdain.

3 C’est l’Éternel ton Dieu qui passera devant toi, c’est lui qui exterminera ces nations de devant toi, et tu posséderas leur pays. C’est Josué qui doit passer devant toi, comme l’Éternel l’a dit.

4 Et l’Éternel leur fera comme il a fait à Sihon et à Og, rois des Amoréens, et à leur pays, qu’il a détruits.

5 Et l’Éternel vous les livrera, et vous leur ferez selon tout le commandement que je vous ai donné.

6 Fortifiez-vous et prenez courage; ne craignez point, et ne soyez point effrayés devant eux; car c’est l’Éternel ton Dieu qui marche avec toi; il ne te laissera point, et ne t’abandonnera point.

7 Puis Moïse appela Josué, et lui dit, devant tout Israël: Fortifie-toi et prends courage; car tu entreras avec ce peuple au pays que l’Éternel a juré à leurs pères de leur donner, et c’est toi qui les en mettras en possession.

8 C’est l’Éternel qui marche devant toi; il sera lui-même avec toi; il ne te laissera point, et ne t’abandonnera point; ne crains point, et ne sois point effrayé.

9 Et Moïse écrivit cette loi, et la donna aux sacrificateurs, enfants de Lévi, qui portaient l’arche de l’alliance de l’Éternel, et à tous les anciens d’Israël.

10 Et Moïse leur commanda, en disant: Au bout de sept ans, à l’époque de l’année de relâche, à la fête des tabernacles,

11 Quand tout Israël viendra pour comparaître devant l’Éternel ton Dieu, au lieu qu’il choisira, tu liras cette loi devant tout Israël, de manière qu’ils l’entendent.

12 Rassemble le peuple, les hommes, les femmes, et les enfants, et ton étranger qui sera dans tes portes, afin qu’ils entendent, et qu’ils apprennent à craindre l’Éternel votre Dieu, et qu’ils prennent garde de faire toutes les paroles de cette loi;

13 Et que leurs enfants qui n’en ont pas eu connaissance, entendent, et apprennent à craindre l’Éternel votre Dieu, tous les jours que vous serez vivants sur la terre que vous allez posséder après avoir passé le Jourdain.

14 Alors l’Éternel dit à Moïse: Voici, le jour de ta mort approche; appelle Josué, et présentez-vous dans le tabernacle d’assignation, afin que je lui donne mes ordres. Moïse et Josué allèrent donc, et se présentèrent dans le tabernacle d’assignation.

15 Et l’Éternel apparut, dans le tabernacle, dans une colonne de nuée; et la colonne de nuée s’arrêta à l’entrée du tabernacle.

16 Et l’Éternel dit à Moïse: Voici, tu vas être couché avec tes pères; et ce peuple se lèvera, et se prostituera après les dieux étrangers qui seront au milieu de lui au pays où il va. Et il m’abandonnera, et il enfreindra mon alliance, que j’ai traitée avec lui.

17 En ce jour-là ma colère s’allumera contre lui; je les abandonnerai, je cacherai d’eux ma face; et il sera exposé à être dévoré, et il souffrira des maux nombreux et des angoisses. Et il dira en ce jour-là: N’est-ce pas parce que mon Dieu n’est plus au milieu de moi, que je souffre ces maux?

18 Mais moi, je cacherai entièrement ma face en ce jour-là, à cause de tout le mal qu’il aura fait, parce qu’il se sera détourné vers d’autres dieux.

19 Maintenant donc, écrivez ce cantique. Enseigne-le aux enfants d’Israël; mets-le dans leur bouche, afin que ce cantique me serve de témoin contre les enfants d’Israël.

20 Car j’introduirai ce peuple dans le pays au sujet duquel j’ai fait serment à ses pères, pays où coulent le lait et le miel, et il mangera, et sera rassasié et engraissé; puis il se détournera vers d’autres dieux, et il les servira; il me méprisera, et il enfreindra mon alliance.

21 Et il arrivera, quand il souffrira des maux et des angoisses, que ce cantique déposera comme témoin contre lui, parce qu’il ne sera point oublié de la bouche de sa postérité. Car je connais sa nature, ce qu’il fait aujourd’hui, avant que je l’introduise au pays que j’ai juré de lui donner.

22 Et Moïse écrivit ce cantique en ce jour-là, et l’enseigna aux enfants d’Israël.

23 Et l’Éternel commanda à Josué, fils de Nun, et lui dit: Fortifie-toi et prends courage; car c’est toi qui introduiras les enfants d’Israël au pays que j’ai juré de leur donner, et moi, je serai avec toi.

24 Et quand Moïse eut achevé d’écrire les paroles de cette loi sur un livre, jusqu’à la fin,

25 Il fit ce commandement aux Lévites qui portaient l’arche de l’alliance de l’Éternel, et leur dit:

26 Prenez ce livre de la loi, et mettez-le à côté de l’arche de l’alliance de l’Éternel votre Dieu. Et il sera là comme témoin contre toi;

27 Car je connais ta rébellion et ton cou roide. Voici, pendant que je suis encore aujourd’hui vivant avec vous, vous avez été rebelles contre l’Éternel; combien plus le serez-vous après ma mort!

28 Faites assembler vers moi tous les anciens de vos tribus et vos officiers, et je prononcerai ces paroles à leurs oreilles, et je prendrai à témoin contre eux les cieux et la terre.

29 Car je sais qu’après ma mort vous ne manquerez pas de vous corrompre et de vous détourner de la voie que je vous ai prescrite; et que le malheur vous arrivera dans les jours à venir, parce que vous ferez ce qui est mal aux yeux de l’Éternel, en l’irritant par les œuvres de vos mains.

30 Et Moïse prononça aux oreilles de toute l’assemblée d’Israël les paroles de ce cantique jusqu’à la fin.

Josua blir Moses efterträdare

1 Mose gick i väg och talade dessa ord till hela Israel. 2 *4 Mos 20:12, 27:12f, 5 Mos 3:26f, 32:52, 34:7. Han sade till dem: "Jag är i dag hundratjugo år. Jag kan inte längre vara ledare och anförare, och Herren har sagt till mig: ’Du ska inte komma över denna Jordan.’ 3 *4 Mos 27:18f, 5 Mos 9:3. Men Herren din Gud går själv framför dig. Han ska förgöra dessa folk för dig och du ska driva bort dem. Josua ska anföra dig, som Herren har sagt. 4 *4 Mos 21:24, 35.Herren ska göra med dem så som han gjorde med Sichon och Og, amoreernas kungar, och med deras land när han lät dem gå under. 5 *5 Mos 7:2f.Herren ska överlämna dem till er och ni ska göra med dem alldeles så som jag har befallt er. 6 *5 Mos 7:21, Jos 1:5, Hebr 13:5. Var starka och frimodiga, var inte rädda eller förskräckta för dem, för Herren din Gud går själv med dig. Han ska inte lämna dig eller överge dig*31:6ska inte lämna dig eller överge digCiteras i Hebr 13:5.."

7 *4 Mos 27:23, 5 Mos 1:38, 3:28, Jos 1:6. Sedan kallade Mose till sig Josua och sade till honom inför hela Israel: "Var stark och frimodig, för du ska gå in med detta folk i det land som Herren med ed har lovat deras fäder att ge dem, och du ska utskifta det åt dem som arv. 8 Herren går själv framför dig och han ska vara med dig. Han ska inte lämna dig eller överge dig. Var inte rädd eller förfärad."

Läsningen av lagen

9 Mose skrev denna lag och gav den åt prästerna, Levi söner, som bar Herrens förbundsark, och åt alla de äldste i Israel. 10 *5 Mos 15:1f. Och Mose befallde dem och sade: "Vid slutet av vart sjunde år, när friåret är inne, vid lövhyddohögtiden, 11 *5 Mos 16:16, Neh 8:1, 7f, 18. då hela Israel kommer för att träda fram inför Herren din Guds ansikte på den plats som han utväljer, då ska du läsa upp denna lag*31:11läsa upp denna lagLagen lästes upp t ex av Josua (Jos 8:34), Josia (2 Kung 23:2) och Esra (Neh 8). inför hela Israel så att de hör den. 12 Samla folket, män, kvinnor, barn och främlingen som är hos dig inom dina portar, så att de får höra och så lär sig frukta Herren er Gud och noggrant följer alla ord i denna lag. 13 Också deras barn, som ännu inte känner den, ska höra och lära sig den så att de fruktar Herren er Gud så länge ni lever i det land dit ni drar över Jordan för att ta det i besittning."

Herrens sista ord till Mose

14 Herren sade till Mose: "Se, tiden är nära då du ska dö. Kalla på Josua och inställ er i uppenbarelsetältet, så ska jag insätta honom i hans ämbete." Mose gick då med Josua och inställde sig i uppenbarelsetältet. 15 Då visade sig Herren i tältet i en molnpelare, och molnpelaren blev stående vid ingången till tältet.

16 Och Herren sade till Mose: "Se, när du har gått till vila hos dina fäder kommer detta folk att resa sig och trolöst följa främmande gudar i det land dit de kommer. De kommer att överge mig och bryta det förbund som jag har slutit med dem. 17 Min vrede ska den dagen upptändas mot dem, och jag ska överge dem och dölja mitt ansikte för dem så att de förgås. Olyckor och lidande i mängd ska drabba dem. Då ska de säga: Är det inte för att vår Gud inte är med oss som dessa olyckor har drabbat oss? 18 Den dagen ska jag helt dölja mitt ansikte på grund av allt det onda som de har gjort genom att vända sig till andra gudar.

19 Skriv nu upp åt er denna sång, lär Israels barn den och lägg den i deras mun. Den ska så bli för mig ett vittne mot Israels barn. 20 När jag har fört dem in i det land som jag med ed har lovat åt deras fäder, ett land som flödar av mjölk och honung, och de äter och blir mätta och feta, ska de vända sig till andra gudar och tjäna dem och förakta mig och bryta mitt förbund. 21 När då olyckor och lidande i mängd drabbar dem, ska denna sång vara ett vittnesbörd mot dem, för deras efterkommande ska inte glömma den. Jag vet nämligen vilka tankar de umgås med redan nu, innan jag har fört dem in i det land som jag med ed har lovat dem."

22 Den dagen skrev Mose ner sången och lärde Israels barn den.

23 Och han insatte Josua, Nuns son, i ämbetet och sade: "Var stark och frimodig, för du ska föra Israels barn in i det land som jag med ed har lovat åt dem. Och jag är med dig."

24 Sedan Mose till alla delar hade skrivit ner orden i denna lag i en bok, 25 befallde han leviterna som bar Herrens förbundsark och sade: 26 *2 Kung 22:8f. "Ta denna lagbok och lägg den vid sidan av Herren er Guds förbundsark. Den ska ligga där som ett vittnesbörd mot dig, 27 för jag vet att du är upprorisk och hårdnackad. Se, ännu medan jag lever bland er har ni varit upproriska mot Herren. Hur mycket mer ska ni då inte bli det efter min död! 28 Kalla samman till mig alla de äldste i era stammar, liksom era förmän, så att jag får tala dessa ord till dem och ta himmel och jord till vittnen mot dem. 29 Jag vet att ni efter min död kommer att göra det som är fördärvligt och vika av från den väg som jag har befallt er att gå. Därför ska olycka drabba er i kommande dagar, när ni gör sådant som är ont i Herrens ögon och väcker hans vrede genom era gärningar."

Moses avskedssång

30 Inför Israels hela församling talade Mose denna sångs ord från början till slut.