Deuteronômio 1

1 Ce sont ici les paroles que Moïse dit à tout Israël, au delà du Jourdain, au désert, dans la campagne, vis-à-vis de Suph, entre Paran et Tophel, et Laban, et Hatséroth, et Di-Zahab.

2 Il y a onze journées depuis l’Horeb, par le chemin de la montagne de Séir, jusqu’à Kadès-Barnéa.

3 Or, en la quarantième année, au premier jour du onzième mois, Moïse dit aux enfants d’Israël tout ce que l’Éternel lui avait commandé de leur dire;

4 Après qu’il eut défait Sihon, roi des Amoréens, qui habitait à Hesbon, et Og, roi de Bassan, qui habitait à Ashtaroth et à Édréi.

5 Moïse commença à expliquer cette loi, au delà du Jourdain, dans le pays de Moab, en disant:

6 L’Éternel notre Dieu nous parla en Horeb, et nous dit: Vous avez assez demeuré dans cette montagne;

7 Tournez-vous et partez, et allez vers la montagne des Amoréens, et dans tous les lieux circonvoisins, dans la campagne, dans la montagne, et dans la plaine, et vers le Midi, et sur la côte de la mer, au pays des Cananéens, et au Liban, jusqu’au grand fleuve, le fleuve d’Euphrate.

8 Voyez, j’ai mis devant vous le pays; entrez et possédez le pays que l’Éternel a juré de donner à vos pères, Abraham, Isaac et Jacob, et à leur postérité après eux.

9 Et je vous parlai en ce temps là, et je vous dis: Je ne puis vous porter, moi seul.

10 L’Éternel votre Dieu vous a multipliés, et vous voici, aujourd’hui, nombreux comme les étoiles du ciel.

11 Que l’Éternel, le Dieu de vos pères, vous fasse croître encore mille fois autant, et qu’il vous bénisse comme il vous l’a dit.

12 Comment porterais-je moi seul vos peines, vos fardeaux et vos procès?

13 Prenez dans vos tribus des hommes sages, intelligents et connus, et je les établirai chefs sur vous.

14 Et vous me répondîtes, et dîtes: Il est bon de faire ce que tu as dit.

15 Alors je pris les chefs de vos tribus, des hommes sages et connus, et je les établis chefs sur vous, gouverneurs de milliers, de centaines, de cinquantaines et de dizaines, et officiers dans vos tribus.

16 Et je commandai à vos juges, en ce temps-là, en disant: Écoutez les différends qui sont entre vos frères, et jugez avec droiture entre l’homme et son frère, et l’étranger qui est avec lui;

17 Vous n’aurez point égard à l’apparence de la personne, dans le jugement; vous écouterez le petit comme le grand; vous ne craindrez personne, car le jugement est à Dieu; et vous ferez venir devant moi la cause qui sera trop difficile pour vous, et je l’entendrai.

18 Et je vous ordonnai, en ce temps-là, toutes les choses que vous deviez faire.

19 Puis, nous partîmes d’Horeb, et nous marchâmes par tout ce grand et affreux désert que vous avez vu, dans la direction de la montagne des Amoréens, ainsi que l’Éternel notre Dieu nous l’avait commandé; et nous vînmes jusqu’à Kadès-Barnéa.

20 Alors je vous dis: Vous êtes arrivés jusqu’à la montagne des Amoréens, que l’Éternel notre Dieu nous donne.

21 Vois, l’Éternel ton Dieu met devant toi le pays; monte, prends-en possession, comme l’Éternel, le Dieu de tes pères, te l’a dit; ne crains point, et ne t’effraie point.

22 Et vous vous approchâtes tous de moi, et vous dîtes: Envoyons devant nous des hommes qui explorent pour nous le pays et nous rendent compte du chemin par lequel nous monterons, et des villes où nous devons aller;

23 Et ce discours me plut; et je pris douze hommes d’entre vous, un homme par tribu.

24 Et ils se mirent en chemin, et montèrent vers la montagne, et vinrent jusqu’au torrent d’Eshcol, et explorèrent le pays.

25 Et ils prirent dans leurs mains du fruit du pays, et nous l’apportèrent; et ils nous rendirent compte, et dirent: Le pays que l’Éternel notre Dieu nous donne, est bon.

26 Mais vous ne voulûtes point y monter, et vous fûtes rebelles au commandement de l’Éternel votre Dieu;

27 Et vous murmurâtes dans vos tentes, et vous dîtes: C’est parce que l’Éternel nous haïssait, qu’il nous a fait sortir du pays d’Égypte, pour nous livrer entre les mains des Amoréens, pour nous exterminer.

28 Où monterions-nous? Nos frères nous ont fait fondre le cœur, en nous disant: C’est un peuple plus grand et de plus haute taille que nous, ce sont des villes grandes et fortifiées jusqu’au ciel, et même nous avons vu là des descendants des Anakim.

29 Mais je vous dis: N’ayez point peur, et ne les craignez point.

30 L’Éternel votre Dieu, qui marche devant vous, combattra lui-même pour vous, selon tout ce qu’il a fait pour vous, sous vos yeux, en Égypte,

31 Et dans le désert; où tu as vu que l’Éternel ton Dieu t’a porté, comme un homme porte son fils, dans tout le chemin que vous avez fait, jusqu’à ce que vous soyez arrivés en ce lieu.

32 Mais malgré cela vous n’eûtes point foi en l’Éternel votre Dieu,

33 Qui marchait devant vous par le chemin afin de chercher un lieu pour votre camp, la nuit dans la colonne de feu, pour vous montrer le chemin où vous deviez marcher, et le jour, dans la nuée.

34 Alors l’Éternel entendit la voix de vos paroles, et se courrouça, et jura, en disant:

35 Aucun des hommes de cette méchante génération ne verra ce bon pays que j’ai juré de donner à vos pères,

36 Excepté Caleb, fils de Jephunné. Lui, il le verra; et je lui donnerai, à lui et à ses enfants, le pays sur lequel il a marché, parce qu’il a pleinement suivi l’Éternel.

37 L’Éternel se mit même en colère contre moi à cause de vous, en disant: Toi non plus, tu n’y entreras pas.

38 Josué, fils de Nun, qui te sert, y entrera; encourage-le, car c’est lui qui mettra Israël en possession de ce pays;

39 Et vos petits enfants, dont vous avez dit qu’ils y seraient une proie, et vos fils, qui aujourd’hui ne savent ce que c’est que le bien ou le mal, ce sont eux qui y entreront, et je leur donnerai ce pays, et ils le posséderont;

40 Mais vous, retournez-vous-en, et partez pour le désert dans la direction de la mer Rouge.

41 Alors vous répondîtes, et vous me dîtes: Nous avons péché contre l’Éternel; nous monterons et nous combattrons, selon tout ce que l’Éternel notre Dieu nous a commandé. Et vous ceignîtes chacun vos armes, et vous entreprîtes à la légère de monter vers la montagne.

42 Et l’Éternel me dit: Dis-leur: Ne montez point, et ne combattez point, car je ne suis point au milieu de vous; de peur que vous ne soyez battus devant vos ennemis.

43 Je vous le rapportai, mais vous ne m’écoutâtes point; et vous fûtes rebelles au commandement de l’Éternel, et, pleins d’orgueil, vous montâtes vers la montagne.

44 Alors l’Amoréen, qui demeurait dans cette montagne, sortit à votre rencontre, et vous poursuivit comme font les abeilles, et vous battit en Séir, jusqu’à Horma.

45 Et vous revîntes et pleurâtes devant l’Éternel; mais l’Éternel n’écouta point votre voix, et ne vous prêta point l’oreille.

46 Et vous demeurâtes à Kadès bien des jours, autant de temps que vous y aviez demeuré.

Mose ger en historisk tillbakablick

1 Detta är de ord som Mose talade till hela Israel i öknen på andra sidan Jordan, på hedmarken*1:1hedmarkenMoabs hedar (4 Mos 33:49) strax öster om Jeriko. De uppräknade platsnamnen tycks ha passerats under vandringen (jfr 4 Mos 33). mitt emot Suf mellan Paran och Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab. 2 Det är elva dagsresor från Horeb*1:2elva dagsresor från HorebCa 20 mil från berget Sinai. längs vägen över Seirs bergsbygd till Kadesh-Barnea.

3 I det fyrtionde året, på första dagen i elfte månaden*1:3fyrtionde året … elfte månadenJan-feb, kanske 1406 f Kr., talade Mose till Israels barn allt som Herren hade befallt honom att säga dem. 4 *4 Mos 21:23f, 33f. Det var efter att han hade slagit Sichon, amoreernas kung som bodde i Heshbon, och Og*1:4slagit Sichon … OgKungar öster om Jordan. Se 2:26f, 4 Mos 21:21f., Bashans kung som bodde i Ashtarot vid Edrei.

5 På andra sidan Jordan i Moabs land började Mose förklara denna undervisning. Han sade: 6 Herren vår Gud talade till oss vid Horeb och sade: "Ni har stannat länge nog vid detta berg. 7 Bryt nu upp och gå till amoreernas bergsbygd*1:7amoreernas bergsbygdHär troligen samlingsnamn för södra delen av landet, från Jerusalem (Jos 10:3, 6) ner till Kadesh-Barnea (5 Mos 1:20). och till alla deras grannfolk på Hedmarken, i Bergsbygden, i Låglandet, i Negev och i kustlandet vid havet. Gå till kananeernas land*1:7kananeernas landHär troligen delen norr om Jerusalem upp till Libanon (jfr 11:30). och till Libanon ända till den stora floden, floden Eufrat. 8 *1 Mos 12:7, 15:18f, 17:8. Se, jag har lagt landet framför er. Gå nu och inta det land som Herren med ed har lovat era fäder Abraham, Isak och Jakob att ge åt dem och deras efterkommande efter dem."

Domare utses

9 *2 Mos 18:17f. På den tiden sade jag till er: "Jag kan inte bära er ensam. 10 *1 Mos 15:5, 22:17, 5 Mos 10:22.Herren er Gud har förökat er, och se, i dag är ni lika talrika som stjärnorna på himlen. 11 Må Herren, era fäders Gud, föröka er tusenfalt och välsigna er, så som han har lovat er. 12 Men hur ska jag ensam kunna bära era bekymmer, bördor och tvister? 13 Utse åt er visa, förståndiga och kunniga män inom era stammar, så ska jag sätta dem till huvudmän*1:13sätta dem till huvudmänSe 2 Mos 18:25. Lag och rätt påbjöds av Gud (se t ex 16:18f, 17:8f). över er." 14 Ni svarade mig: "Ditt förslag är gott."

15 *2 Mos 18:24f. Då tog jag huvudmännen i era stammar, visa och kunniga män, och satte dem till huvudmän över er. De blev befälhavare över tusen, över hundra, över femtio eller över tio, och förmän i era stammar.

16 Vid den tiden befallde jag era domare och sade: "Hör efter vad tvisten gäller mellan era bröder och döm rättvist mellan en man och hans bror eller främlingen hos honom. 17 *2 Mos 23:3, 3 Mos 19:15, 5 Mos 16:19, 2 Krön 19:6, Ords 24:23f, Jak 2:9f. När ni dömer ska ni inte vara partiska utan lyssna både till den ringe och den höge. Ni ska inte frukta för någon människa, för domen tillhör Gud. Och om något fall blir för svårt för er, ska ni lägga fram det för mig så att jag får höra det." 18 Jag befallde er på den tiden allt ni skulle göra.

Spejare sänds ut från Kadesh

19 Vi bröt upp från Horeb och vandrade genom hela denna stora och fruktansvärda öken som ni har sett, på vägen till amoreernas bergsbygd, så som Herren vår Gud hade befallt oss. Och vi kom till Kadesh-Barnea. 20 Där sade jag till er: "Ni har nu kommit till amoreernas bergsbygd som Herren vår Gud vill ge oss. 21 Se, Herren din Gud har lagt landet framför dig. Dra dit upp och inta det så som Herren, dina fäders Gud, har befallt dig. Var inte rädd eller modlös."

22 *4 Mos 13:2f. Då kom ni alla fram till mig och sade: "Låt oss sända i väg några män*1:22sända i väg några mänSe avsnittet om spejarna i 4 Mos 13-14. framför oss som kan utforska landet åt oss, och sedan komma tillbaka till oss med uppgift om vägen vi ska ta dit upp och om de städer vi ska komma till." 23 Jag tyckte att förslaget var gott, och jag tog ut tolv män bland er, en från varje stam. 24 De gav sig i väg och drog upp till Bergsbygden och kom till Druvdalen och spejade i landet. 25 De tog med sig av landets frukt och förde det ner till oss och lämnade sin rapport till oss och sade: "Det är ett gott land som Herren vår Gud ger oss."

26 Men ni ville inte dra dit upp utan trotsade Herren er Guds befallning. 27 *4 Mos 14:2f. Ni klagade i era tält och sade: "Herren hatar oss, därför har han fört oss ut ur Egyptens land och gett oss i amoreernas hand för att förgöra oss. 28 Vart ska vi ta vägen? Våra bröder har gjort oss modlösa, för de säger: Folket är större och resligare än vi, städerna är stora och befästa upp till himlen, och dessutom såg vi anakiter*1:28anakiterBerömda högresta kämpar (jfr 4 Mos 13:34). Jättelika kananeiska krigare nämns också i den egyptiska Anastasipapyren från 1200-talet f Kr. där."

29 Då svarade jag er: "Bli inte förskräckta, var inte rädda för dem! 30 *2 Mos 14:14, 24f, Jos 10:14, 42.Herren er Gud som går framför er ska själv strida för er, precis som han gjorde för er i Egypten inför era ögon. 31 *5 Mos 32:10f. Och i öknen såg du hur Herren din Gud bar dig, så som en man bär sin son, hela den väg ni vandrade tills ni kom till denna plats."

32 Men trots detta trodde ni inte på Herren er Gud, 33 *2 Mos 13:21f, 4 Mos 10:33f. som gick framför er på vägen för att utse lägerplatser åt er – om natten i eld för att visa er vägen ni skulle gå och om dagen i molnskyn.

Herrens straff

34 När nu Herren hörde era ord, blev han vred och svor en ed: 35 *4 Mos 14:21f, 26:64f, 32:11f, 5 Mos 2:14f, Ps 95:11. "Ingen av dessa män i detta onda släkte ska få se det goda land som jag med ed har lovat att ge era fäder, 36 ingen utom Kaleb, Jefunnes son. Han ska få se det, och åt honom och hans barn ska jag ge det land som han har satt sin fot på, därför att han i allt har följt Herren."

37 *4 Mos 20:12, 27:13f, 5 Mos 3:26f, 4:21, 34:4f. Också på mig blev Herren vred för er skull. Han sade: "Inte heller du ska komma dit in. 38 Josua, Nuns son, din tjänare, han ska komma dit in. Ge honom mod, för han ska dela landet åt Israel som arv. 39 *4 Mos 14:3, 31. Och era barn som ni sade skulle bli fiendens byte, och era söner som i dag varken förstår gott eller ont, de ska komma dit in. Åt dem ska jag ge landet, och de ska ta det i besittning. 40 Men ni ska vända om och bege er mot öknen i riktning mot Röda havet."

41 *4 Mos 14:40f. Då svarade ni mig: "Vi har syndat mot Herren. Vi vill dra upp och strida, precis som Herren vår Gud har befallt oss." Och var och en spände på sig sina vapen och tänkte att det skulle vara lätt att dra upp mot bergsbygden.

42 Men Herren sade till mig: "Säg till dem: Ni ska inte gå dit upp och ge er in i strid så att ni blir slagna av era fiender, för jag är inte med er." 43 Jag talade till er, men ni lyssnade inte på mig utan trotsade Herrens befallning och drog i övermod upp mot bergsbygden. 44 Och amoreerna som bodde i den bergsbygden drog ut mot er och jagade er som bin gör, och slog er i Seir och drev er ända till Horma. 45 Då vände ni tillbaka och ni grät inför Herrens ansikte. Men Herren hörde inte er röst, han lyssnade inte till er. 46 Därför måste ni stanna i Kadesh så många dagar som ni gjorde.