Deuteronômio 19

1 Quand l’Éternel ton Dieu aura exterminé les nations dont l’Éternel ton Dieu te donne le pays, que tu les auras dépossédées, et que tu demeureras dans leurs villes et dans leurs maisons,

2 Tu sépareras trois villes au milieu du pays que l’Éternel ton Dieu te donne pour le posséder;

3 Tu établiras des chemins, et tu partageras en trois le territoire de ton pays, que l’Éternel ton Dieu te donnera en héritage; et ce sera afin que tout meurtrier se réfugie là.

4 Or, voici comment on procédera envers le meurtrier qui s’y enfuira pour sauver sa vie. Si quelqu’un a frappé son prochain par mégarde, et sans l’avoir haï auparavant;

5 Comme si quelqu’un va avec son prochain dans la forêt pour couper du bois, que sa main lance la cognée pour couper le bois, et que le fer s’échappe du manche et rencontre son prochain, en sorte qu’il en meure, cet homme-là s’enfuira dans une de ces villes pour sauver sa vie;

6 De peur que le vengeur du sang ne poursuive le meurtrier pendant que son cœur est échauffé, et qu’il ne l’atteigne, si le chemin était trop long, et ne le frappe à mort, bien qu’il ne soit point digne de mort, parce qu’il ne haïssait point son prochain auparavant.

7 C’est pourquoi, je te commande, et te dis: Sépare-toi trois villes.

8 Que si l’Éternel ton Dieu étend ton territoire, comme il l’a juré à tes pères, et s’il te donne tout le pays qu’il a promis de donner à tes pères,

9 (Parce que tu auras pris garde à pratiquer tous ces commandements que je te prescris aujourd’hui, d’aimer l’Éternel ton Dieu et de marcher toujours dans ses voies), alors tu ajouteras encore trois villes à ces trois-là;

10 Afin que le sang innocent ne soit pas répandu au milieu de ton pays, que l’Éternel ton Dieu te donne en héritage, et que tu ne sois pas coupable de meurtre.

11 Mais lorsqu’un homme qui haïssait son prochain lui aura dressé des embûches, et se sera élevé contre lui, et l’aura frappé à mort, et se sera enfui dans l’une de ces villes,

12 Les anciens de sa ville l’enverront tirer de là, et le livreront entre les mains du vengeur du sang, afin qu’il meure.

13 Ton œil ne l’épargnera point; mais tu ôteras d’Israël le sang de l’innocent, et tu seras heureux.

14 Tu ne déplaceras point les bornes de ton prochain, que tes prédécesseurs auront plantées, dans l’héritage que tu posséderas au pays que l’Éternel ton Dieu te donne pour le posséder.

15 Un seul témoin ne sera point valable contre un homme pour quelque crime et péché que ce soit, quelque péché qu’on ait commis; sur la parole de deux ou de trois témoins, une chose sera valable.

16 Quand un faux témoin s’élèvera contre quelqu’un pour l’accuser d’infidélité,

17 Les deux hommes qui auront contestation entre eux, comparaîtront devant l’Éternel, devant les sacrificateurs et les juges qui seront en ce temps-là;

18 Et les juges s’informeront exactement; et s’il se trouve que ce témoin soit un faux témoin, qu’il ait déposé faussement contre son frère,

19 Vous lui ferez comme il avait dessein de faire à son frère; et tu ôteras le méchant du milieu de toi.

20 Et les autres l’entendront et craindront, et ils ne feront plus de semblable méchanceté au milieu de toi.

21 Ton œil sera sans pitié: vie pour vie, œil pour œil, dent pour dent, main pour main, pied pour pied.

Fristäderna

1 *4 Mos 35:10f, 5 Mos 4:41f, 12:29, Jos 20:2f. När Herren din Gud har utrotat de hednafolk vilkas land Herren din Gud ger dig, och när du har fördrivit dem och du bor i deras städer och i deras hus, 2 då ska du avskilja åt dig tre städer mitt i ditt land, som Herren din Gud ger dig till besittning. 3 Du ska rusta upp vägarna till dessa städer och dela upp det landområde som Herren din Gud ger dig till arvedel i tre delar, så att var och en som har dräpt någon kan fly dit.

4 I följande fall kan den som har dräpt någon fly till en fristad och så få leva: Om någon dödar sin nästa utan vett och vilja och utan att ha burit hat till honom tidigare – 5 som när någon går med sin vän ut i skogen för att hugga ved och han hugger med yxan för att fälla trädet och yxhuvudet då lossnar från skaftet och träffar den andre så att han dör – då ska han kunna fly till någon av dessa städer och få leva. 6 Annars kan blodshämnaren*19:6blodshämnarenDen mördades släktingar som sökte ge mördaren sitt straff (se 4 Mos 35:19). som med vrede i sitt hjärta förföljer dråparen hinna upp honom om vägen är lång, och slå ihjäl honom trots att han inte hade förtjänat döden, eftersom han inte hade hatat den andre tidigare. 7 Därför befaller jag dig: "Du ska avskilja tre städer åt dig."

8 *5 Mos 12:20. När Herren din Gud utvidgar ditt område, så som han med ed har svurit dina fäder, och ger dig hela det land som han har lovat att ge dina fäder, 9 om du då är noga med att följa alla dessa bud som jag i dag ger dig, så att du älskar Herren din Gud och alltid vandrar på hans vägar, då ska du lägga tre städer till dessa tre. 10 Så ska oskyldigt blod inte spillas i ditt land som Herren din Gud ger dig till arvedel, och blodskuld inte komma att vila på dig.

11 *4 Mos 35:20f. Men om någon hatar sin nästa och ligger på lur efter honom och överfaller honom och slår ihjäl honom, och han sedan flyr till någon av dessa städer, 12 *1 Mos 9:6, 2 Mos 21:12, 14. då ska de äldste i hans stad sända bud och hämta honom därifrån och lämna honom i blodshämnarens hand, och han ska dö. 13 Du ska inte visa honom någon skonsamhet, utan du ska rena Israel från skulden för det oskyldiga blodet och det ska gå dig väl.

Gränsstenar

14 *5 Mos 27:17, Ords 22:28, 23:10. Du ska inte flytta din grannes gränssten*19:14flytta din grannes gränsstenIsraeliternas gränser drogs upp av Gud (4 Mos 34, Jos 13-19), som sedan vakade över dem (jfr Ords 15:25, 23:10, Hos 5:10)., som förfäderna satt upp i den arvedel du får i det land som Herren din Gud ger dig till besittning.

Vittnesmål

15 *4 Mos 35:30, 5 Mos 17:6f, Matt 18:16, Joh 8:17, 2 Kor 13:1, Hebr 10:28. Det är inte nog om bara ett vittne träder upp mot någon som anklagas för ett brott eller en synd, vilken synd han än kan ha begått. Efter två eller tre vittnens ord*19:15två eller tre vittnens ordCiteras av Jesus i Matt 18:16 och av Paulus i 2 Kor 13:1. ska var sak avgöras.

16 Om ett falskt vittne träder upp mot någon för att vittna mot honom angående något brott, 17 *5 Mos 17:9. ska bägge parter i tvisten träda fram inför Herrens ansikte, inför de män som på den tiden är präster och domare. 18 Och domarna ska noga undersöka saken. Om vittnet visar sig vara ett falskt vittne som burit falskt vittnesbörd mot sin broder, 19 *Ords 19:5. ska ni låta samma sak drabba vittnet som han hade tänkt för sin broder. Du ska skaffa bort det onda ifrån dig. 20 Det övriga folket ska höra det och frukta, och man ska aldrig mer göra något sådant ont hos dig. 21 *2 Mos 21:23f, 3 Mos 24:20, Matt 5:38. Du ska inte visa honom någon skonsamhet: liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.