Deuteronômio 9

1 Écoute, Israël! Tu vas passer aujourd’hui le Jourdain, pour aller conquérir des nations plus grandes et plus fortes que toi, des villes grandes et fortifiées jusqu’au ciel,

2 Un peuple grand et de haute taille, les descendants des Anakim que tu connais, et dont tu as entendu dire: Qui subsistera devant les descendants d’Anak?

3 Sache donc aujourd’hui que l’Éternel, ton Dieu, qui passe devant toi, est un feu consumant; c’est lui qui les détruira et qui les abaissera devant toi; tu les chasseras, et tu les feras périr promptement, comme l’Éternel te l’a dit.

4 Ne dis point en ton cœur, quand l’Éternel ton Dieu les aura chassés devant toi: C’est à cause de ma justice que l’Éternel m’a amené pour posséder ce pays; car c’est à cause de l’impiété de ces nations que l’Éternel va les déposséder devant toi.

5 Ce n’est point à cause de ta justice, ni de la droiture de ton cœur, que tu entres dans leur pays pour le posséder; mais c’est à cause de l’impiété de ces nations que l’Éternel ton Dieu va les déposséder devant toi, et afin de réaliser la parole que l’Éternel a jurée à tes pères, Abraham, Isaac et Jacob.

6 Sache donc que ce n’est point pour ta justice que l’Éternel ton Dieu te donne ce bon pays pour le posséder; car tu es un peuple de cou roide.

7 Souviens-toi, n’oublie pas que tu as fort irrité l’Éternel ton Dieu dans le désert; depuis le jour où tu es sorti du pays d’Égypte, jusqu’à votre arrivée en ce lieu, vous avez été rebelles contre l’Éternel.

8 Vous avez aussi irrité l’Éternel en Horeb; et l’Éternel se mit en colère contre vous, pour vous détruire.

9 Quand je montai sur la montagne, pour prendre les tables de pierre, les tables de l’alliance que l’Éternel a traitée avec vous, je demeurai sur la montagne quarante jours et quarante nuits, sans manger de pain, ni boire d’eau;

10 Et l’Éternel me donna les deux tables de pierre, écrites du doigt de Dieu, et sur lesquelles étaient toutes les paroles que l’Éternel avait prononcées, lorsqu’il parlait avec vous sur la montagne, du milieu du feu, au jour de l’assemblée.

11 Et il arriva qu’au bout de quarante jours et quarante nuits, l’Éternel me donna les deux tables de pierre, les tables de l’alliance.

12 Puis l’Éternel me dit: Lève-toi, hâte-toi de descendre d’ici; car ton peuple, que tu as fait sortir d’Égypte, s’est corrompu; ils se sont bientôt détournés de la voie que je leur avais prescrite; ils se sont fait une image de fonte.

13 L’Éternel me parla aussi, en disant: J’ai regardé ce peuple, et voici, c’est un peuple de cou roide;

14 Laisse-moi, et je les détruirai, et j’effacerai leur nom de dessous les cieux; mais je te ferai devenir une nation plus puissante et plus grande que celle-ci.

15 Je retournai donc et je descendis de la montagne (or, la montagne était tout en feu), ayant les deux tables de l’alliance dans mes deux mains.

16 Alors je regardai, et voici, vous aviez péché contre l’Éternel votre Dieu, vous vous étiez fait un veau de fonte, vous vous étiez bientôt détournés de la voie que l’Éternel vous avait prescrite.

17 Alors je saisis les deux tables, et je les jetai de mes mains, et je les rompis devant vos yeux.

18 Puis je me prosternai devant l’Éternel comme auparavant, quarante jours et quarante nuits, sans manger de pain ni boire d’eau, à cause de tout le péché que vous aviez commis en faisant ce qui est mal aux yeux de l’Éternel, pour l’irriter;

19 Car je craignais la colère et la fureur dont l’Éternel était enflammé contre vous pour vous détruire; et l’Éternel m’exauça encore cette fois.

20 L’Éternel fut aussi fort irrité contre Aaron, voulant le faire périr; mais je priai aussi pour Aaron en ce temps-là.

21 Puis je pris votre péché, le veau que vous aviez fait, et je le brûlai au feu, et je le mis en pièces et le moulus jusqu’à ce qu’il fût réduit en poudre; et j’en jetai la poudre au torrent qui descendait de la montagne.

22 Vous avez aussi fort irrité l’Éternel à Thabeéra, à Massa et à Kibroth-Hatthaava.

23 Et quand l’Éternel vous envoya de Kadès-Barnéa, en disant: Montez, et prenez possession du pays que je vous ai donné; vous vous rebellâtes contre le commandement de l’Éternel votre Dieu, et vous ne le crûtes point, et vous n’obéîtes point à sa voix.

24 Vous avez été rebelles à l’Éternel, depuis le jour que je vous connais.

25 Je me prosternai donc devant l’Éternel les quarante jours et les quarante nuits, durant lesquels je me prosternai, parce que l’Éternel avait dit qu’il vous détruirait;

26 Et je priai l’Éternel, et je dis: Seigneur Éternel, ne détruis pas ton peuple et ton héritage, que tu as racheté par ta grandeur, que tu as retiré d’Égypte à main forte.

27 Souviens-toi de tes serviteurs Abraham, Isaac et Jacob; ne regarde point à la dureté de ce peuple, ni à sa méchanceté, ni à son péché;

28 De peur que les habitants du pays d’où tu nous as fait sortir, ne disent: Parce que l’Éternel ne pouvait pas les faire entrer au pays dont il leur avait parlé, et parce qu’il les haïssait, il les a fait sortir pour les faire mourir dans le désert.

29 Cependant ils sont ton peuple et ton héritage, que tu as retiré d’Égypte par ta grande puissance et ton bras étendu.

Israel förtjänar inte landet

1 *5 Mos 1:28. Hör, Israel! Du går i dag över Jordan för att komma och lägga under dig hednafolk, större och mäktigare än du, med stora städer befästa upp mot himlen. 2 *4 Mos 13:29, 33f. Du känner anakiternas stora och resliga folk och du har hört att man säger om dem: "Vem kan stå emot Anaks barn?" 3 *5 Mos 4:24, Hebr 12:29. Därför ska du i dag veta att Herren din Gud är den som går framför dig som en förtärande eld. Han ska förgöra dem och kuva dem för dig, och du ska driva bort dem och utrota dem snabbt, så som Herren har lovat dig.

4 *1 Mos 15:16, 3 Mos 18:24f. När Herren din Gud driver undan dem för dig, får du inte säga i ditt hjärta: "Det var på grund av min rättfärdighet som Herren lät mig komma in i detta land och ta det i besittning." Det är nämligen ogudaktigheten hos dessa folk som gör att Herren driver bort dem för dig. 5 *1 Mos 12:7, 13:15, 22:16f, 26:3f, 28:13. Det är inte genom din rättfärdighet eller ditt hjärtas rättsinnighet som du går för att ta deras land i besittning, utan det är till följd av ogudaktigheten hos dessa folk som Herren din Gud driver bort dem för dig och så uppfyller vad han med ed har lovat dina fäder Abraham, Isak och Jakob. 6 *2 Mos 32:9, 5 Mos 31:27. Du ska veta att det inte är för din rättfärdighets skull som Herren din Gud har gett dig detta goda land till besittning, för du är ett hårdnackat folk.

Guldkalven

7 *2 Mos 14:11, 16:2, 4 Mos 11:4f, 25:1f, Ps 95:10. Kom ihåg och glöm aldrig, hur du i öknen väckte Herren din Guds vrede. Från den dag då du drog ut ur Egyptens land tills ni kom till denna plats har ni varit upproriska mot Herren.

8 *2 Mos 32:1f. Också vid Horeb väckte ni Herrens vrede, och Herren blev förbittrad på er så att han ville förgöra er. 9 *2 Mos 24:18, 34:28. När jag hade gått upp på berget för att ta emot stentavlorna, tavlorna till det förbund som Herren hade slutit med er, stannade jag på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta eller dricka. 10 *2 Mos 19:18f, 31:18, 5 Mos 4:11f. Och Herren gav mig de två stentavlorna, där Gud med sitt finger hade skrivit alla de ord som Herren hade talat till er på berget ur elden, den dag då ni var samlade där.

11 När de fyrtio dagarna och fyrtio nätterna hade gått gav Herren mig de båda stentavlorna, förbundets tavlor. 12 *2 Mos 32:7f. Och han sade till mig: "Bryt upp och gå snabbt ner härifrån, för ditt folk som du har fört ut ur Egypten har handlat fördärvligt. De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten avgudabild." 13 Och Herren sade till mig: "Jag har sett och funnit att detta folk är ett hårdnackat folk. 14 Lämna mig så att jag kan förgöra dem och utplåna deras namn under himlen. Dig ska jag sedan göra till ett folk som är mäktigare och större än de."

15 Då vände jag om och gick ner från berget som brann i eld, och förbundets två tavlor hade jag i mina båda händer. 16 Jag fick då se att ni hade syndat mot Herren er Gud. Ni hade gjort åt er en gjuten kalv*9:16kalvEn ungtjur, symbol för styrka och virilitet, som dyrkades i Egypten. Se även 2 Kung 12:28f.. Ni hade redan vikit av från den väg som Herren hade befallt er att gå. 17 Jag grep de två tavlorna och slungade dem ifrån mig med båda händerna och slog sönder dem inför era ögon.

18 Och jag föll ner inför Herrens ansikte, och låg så liksom förra gången, i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta eller dricka, för all den synds skull som ni hade begått genom att göra det som var ont i Herrens ögon så att han blev vred. 19 Jag var nämligen skräckslagen inför den vrede och harm mot er som Herren blivit uppfylld av, så att han ville förgöra er. Men Herren lyssnade till mig även den gången.

20 Också på Aron blev Herren mycket vred så att han ville förgöra honom, och jag bad då också för Aron. 21 *2 Mos 32:20. Sedan tog jag er synd, kalven som ni hade gjort, och jag brände upp den i eld och krossade den till stoft och kastade det i bäcken som rann från berget.

22 *2 Mos 17:7, 4 Mos 11:1, 3, 34. I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava*9:22Tabeera … Massa … Kibrot-HattaavaSe 4 Mos 11:3, 34 och 2 Mos 17:7. väckte ni också Herrens vrede. 23 *4 Mos 13:2f, 14:1f. När Herren sände er från Kadesh-Barnea och sade: "Dra upp och erövra landet som jag har gett er", då var ni upproriska mot befallningen från Herren er Gud och trodde honom inte och lyssnade inte till hans röst. 24 Upproriska har ni varit mot Herren ända från den dag då jag lärde känna er.

25 *2 Mos 32:11, 31f, 34:8f. Och jag föll ner inför Herrens ansikte och låg så de fyrtio dagarna och de fyrtio nätterna, för Herren hade sagt att han ville förgöra er. 26 Jag bad till Herren och sade: Herre Gud, förgör inte ditt folk och din arvedel, som du har friköpt med din stora makt och som du med stark hand har fört ut ur Egypten. 27 Tänk på dina tjänare Abraham, Isak och Jakob och se inte på detta folks hårdhet, ogudaktighet och synd. 28 *4 Mos 14:16. Annars kommer man att säga i det land som du förde oss ut från: "Herren kunde inte föra in dem i det land som han hade lovat dem, och han hatade dem. Därför förde han ut dem för att döda dem i öknen." 29 De är ju ditt folk och din arvedel som du har fört ut med din stora kraft och din uträckta arm.