Deuteronômio 20

1 Quand tu iras à la guerre contre tes ennemis, et que tu verras des chevaux et des chars, un peuple plus nombreux que toi, ne les crains point; car l’Éternel ton Dieu qui t’a fait monter hors du pays d’Égypte est avec toi.

2 Et quand vous vous approcherez pour combattre, le sacrificateur s’avancera, et parlera au peuple.

3 Et il leur dira: Écoute, Israël! Vous marchez aujourd’hui pour combattre vos ennemis; que votre cœur ne défaille point, ne craignez point, ne soyez point effrayés, et n’ayez point peur d’eux;

4 Car l’Éternel votre Dieu est celui qui marche avec vous, afin de combattre pour vous contre vos ennemis, afin de vous délivrer.

5 Alors les officiers parleront au peuple, en disant: Qui est-ce qui a bâti une maison neuve, et ne l’a point inaugurée? qu’il s’en aille et retourne en sa maison, de peur qu’il ne meure dans la bataille, et qu’un autre ne l’inaugure.

6 Et qui est-ce qui a planté une vigne, et n’en a point cueilli les premiers fruits? qu’il s’en aille et retourne en sa maison, de peur qu’il ne meure dans la bataille, et qu’un autre n’en cueille les premiers fruits.

7 Et qui est-ce qui a fiancé une femme, et ne l’a point épousée? qu’il s’en aille, et retourne en sa maison, de peur qu’il ne meure dans la bataille, et qu’un autre ne l’épouse.

8 Et les officiers continueront à parler au peuple, et diront: Qui est-ce qui est craintif et lâche? qu’il s’en aille et retourne en sa maison, de peur que le cœur de ses frères ne se fonde comme le sien.

9 Et dès que les officiers auront achevé de parler au peuple, ils établiront les chefs des troupes à la tête du peuple.

10 Quand tu t’approcheras d’une ville pour l’attaquer, tu lui offriras la paix.

11 Et si elle te fait une réponse de paix et t’ouvre ses portes, tout le peuple qui s’y trouvera te sera tributaire et te servira.

12 Que si elle ne traite pas avec toi, mais qu’elle te fasse la guerre, alors tu l’assiégeras;

13 Et l’Éternel ton Dieu la livrera entre tes mains, et tu en feras passer tous les mâles au fil de l’épée.

14 Seulement, tu prendras pour toi les femmes, les petits enfants, le bétail et tout ce qui sera dans la ville, tout son butin. Et tu mangeras le butin de tes ennemis, que l’Éternel ton Dieu t’aura donné.

15 Tu en feras ainsi à toutes les villes qui sont fort éloignées de toi, qui ne sont point des villes de ces nations-ci.

16 Mais dans les villes de ces peuples que l’Éternel ton Dieu te donne en héritage, tu ne laisseras vivre rien de ce qui respire;

17 Car tu ne manqueras point de les vouer à l’interdit: les Héthiens, les Amoréens, les Cananéens, les Phéréziens, les Héviens, les Jébusiens, comme l’Éternel ton Dieu te l’a commandé,

18 Afin qu’ils ne vous apprennent pas à imiter toutes les abominations qu’ils ont pratiquées envers leurs dieux, et que vous ne péchiez pas contre l’Éternel votre Dieu.

19 Quand tu assiégeras une ville pendant longtemps, en l’attaquant pour la prendre, tu ne détruiras point ses arbres à coups de cognée, car tu pourras en manger le fruit; tu ne les couperas donc point; car l’arbre des champs est-il un homme, pour être assiégé par toi?

20 Tu détruiras et tu couperas seulement les arbres que tu connaîtras n’être point des arbres fruitiers; et tu en bâtiras des forts contre la ville qui te fait la guerre, jusqu’à ce qu’elle succombe.

Krigslagar

1 När du drar ut i krig mot dina fiender och får se hästar och vagnar*20:1hästar och vagnarFruktade krigsredskap (se 2 Mos 14:7f, Jos 11:4f, Dom 4:3, Ps 20:8). och ett folk större än du, ska du inte bli rädd för dem, för Herren din Gud som förde dig upp ur Egyptens land är med dig. 2 När ni står beredda att gå till strid, ska prästen träda fram och tala till folket. 3 Han ska säga till dem: "Hör, Israel! Ni står i dag beredda att gå till strid mot era fiender. Låt inte era hjärtan vara modlösa. Var inte rädda, bäva inte och bli inte förskräckta för dem, 4 för Herren er Gud går själv med er för att strida för er mot era fiender och ge er seger."

5 Och förmännen ska säga till folket: "Om någon har byggt sig ett nytt hus men ännu inte invigt det, så kan han vända tillbaka hem så att inte en annan kommer och inviger det om han själv faller i striden. 6 Om någon har planterat en vingård men ännu inte fått skörda dess frukt, så kan han vända tillbaka hem så att inte en annan kommer och skördar dess frukt om han själv faller i striden. 7 *5 Mos 24:5. Om någon har trolovat sig med en kvinna men ännu inte tagit henne till sig, så kan han vända tillbaka hem så att inte en annan tar henne om han själv faller i striden."

8 *Dom 7:3. Vidare ska förmännen säga till folket: "Om någon är rädd och har ett modlöst hjärta, så kan han vända tillbaka hem så att inte också hans bröders hjärtan blir lika modlösa som hans eget." 9 När förmännen har avslutat sitt tal till folket, ska befälhavare över hären tillsättas och dessa ska gå i spetsen för folket.

10 När du kommer till någon stad för att strida mot den, ska du först erbjuda den fred. 11 Om den då ger ett fredligt svar och öppnar sina portar för dig, ska allt folket som finns där bli arbetspliktigt under dig och tjäna dig. 12 Men om den inte vill ha fred utan vill föra krig mot dig, ska du belägra den. 13 Och när Herren din Gud ger den i din hand ska du slå alla av mankön där med svärd. 14 *Jos 8:2. Men kvinnorna, barnen, boskapen och allt annat som finns i staden, hela bytet ska du ta för dig själv. Du kan använda*20:14användaOrdagrant: "äta". Under antiken fick soldater ofta sin lön genom krigsbytet. det byte som Herren din Gud har gett dig från dina fiender. 15 Så ska du göra med alla de städer som är mycket långt borta från dig och som inte hör till dessa hednafolks städer.

16 *2 Mos 23:32f, 34:12f, 5 Mos 7:2f, Jos 10:40, 11:11f, 23:12f. Men i de städer som tillhör dessa folk och som Herren din Gud ger dig till arvedel ska du inte låta något som andas få leva. 17 Du ska viga dem åt förintelse: hetiterna och amoreerna, kananeerna och perisseerna, hiveerna och jebusiterna, så som Herren din Gud har befallt dig, 18 för att de inte ska lära er att utöva alla deras vidrigheter som de själva har utövat till sina gudars ära och så komma er att synda mot Herren er Gud.

19 Om du belägrar en stad under lång tid för att erövra och inta den, ska du inte förstöra träden omkring den genom att höja din yxa mot dem. Du får äta av deras frukt, men du får inte hugga ner dem. Träden på marken är ju inte människor som ska drabbas när du går till angrepp. 20 Men träd som du vet inte bär ätbar frukt får du förstöra och hugga ner och ta för att bygga belägringsverk mot den fientliga staden tills den faller.