Deuteronômio 2

1 Puis nous retournâmes et partîmes pour le désert dans la direction de la mer Rouge, comme l’Éternel me l’avait dit; et nous tournâmes longtemps autour de la montagne de Séir.

2 Et l’Éternel me parla, en disant:

3 Vous avez assez fait le tour de cette montagne; tournez-vous vers le Nord;

4 Et commande au peuple, et dis-lui: Vous allez passer sur la frontière de vos frères, les enfants d’Ésaü, qui demeurent en Séir, et ils auront peur de vous. Mais soyez bien sur vos gardes;

5 N’ayez point de démêlé avec eux; car je ne vous donnerai pas même de leur pays pour y poser la plante du pied; car j’ai donné à Ésaü la montagne de Séir en héritage.

6 Vous achèterez d’eux les vivres pour de l’argent, et vous mangerez; vous achèterez d’eux aussi l’eau pour de l’argent, et vous boirez.

7 Car l’Éternel ton Dieu t’a béni dans toutes les œuvres de tes mains; il a connu ta marche par ce grand désert; l’Éternel ton Dieu a été avec toi pendant ces quarante ans; tu n’as manqué de rien.

8 Nous nous détournâmes donc de nos frères, les enfants d’Ésaü, qui demeuraient à Séir, et du chemin de la campagne, d’Élath et d’Etsjonguéber; puis nous nous tournâmes, et nous passâmes dans la direction du désert de Moab.

9 Alors l’Éternel me dit: N’attaque point les Moabites, et n’entre point en guerre avec eux; car je ne te donnerai rien de leur pays en héritage, parce que j’ai donné Ar en héritage aux enfants de Lot.

10 (Les Emim y habitaient auparavant; peuple grand, et nombreux, et de haute taille, comme les Anakim;

11 Ils étaient réputés Rephaïm (géants) comme les Anakim; mais les Moabites les appelaient Emim.

12 Les Horiens demeuraient aussi auparavant à Séir; mais les descendants d’Ésaü les dépossédèrent et les détruisirent de devant eux; et ils habitèrent à leur place, comme l’a fait Israël au pays de son héritage que l’Éternel lui a donné. )

13 Maintenant levez-vous et passez le torrent de Zéred. Et nous passâmes le torrent de Zéred.

14 Or, le temps que nous avons marché, depuis Kadès-Barnéa jusqu’au passage du torrent de Zéred, a été de trente-huit ans, jusqu’à ce que toute la génération des gens de guerre ait été consumée du milieu du camp, comme l’Éternel le leur avait juré.

15 Et même la main de l’Éternel a été sur eux pour les détruire du milieu du camp, jusqu’à ce qu’ils aient été consumés.

16 Et, lorsque tous les hommes de guerre eurent été consumés et furent morts du milieu du peuple,

17 L’Éternel me parla, en disant:

18 Tu vas aujourd’hui passer Ar, la frontière de Moab;

19 Et tu t’approcheras vis-à-vis des enfants d’Ammon; ne les attaque point, et n’aie point de démêlé avec eux; car je ne te donnerai rien du pays des enfants d’Ammon en héritage, parce que je l’ai donné en héritage aux descendants de Lot.

20 (Ce pays aussi était réputé pays de Rephaïm; les Rephaïm y habitaient auparavant, et les Ammonites les appelaient Zamzummim;

21 C’était un peuple grand, nombreux, et de haute taille, comme les Anakim; mais l’Éternel les détruisit devant eux, et ils les dépossédèrent, et habitèrent à leur place.

22 C’est ainsi qu’il avait fait pour les descendants d’Ésaü, qui demeuraient à Séir, quand il détruisit les Horiens devant eux; et ils les dépossédèrent, et habitèrent à leur place, jusqu’à ce jour.

23 Quant aux Avviens, qui demeuraient dans des villages jusqu’à Gaza, les Caphthorim, sortis de Caphtor, les détruisirent et habitèrent à leur place. )

24 Levez-vous, partez, et passez le torrent de l’Arnon. Vois, j’ai livré entre tes mains Sihon, roi de Hesbon, l’Amoréen, avec son pays; commence à en prendre possession, et entre en guerre avec lui.

25 Aujourd’hui je commencerai à répandre la crainte et la terreur de ton nom sur les peuples qui sont sous tous les cieux; en sorte qu’entendant parler de toi, ils trembleront, et seront effrayés à cause de toi.

26 Alors j’envoyai, du désert de Kedémoth, des messagers à Sihon, roi de Hesbon, avec des paroles de paix, pour lui dire:

27 Permets que je passe par ton pays; je marcherai toujours par le grand chemin, sans me détourner ni à droite ni à gauche;

28 Tu me vendras des vivres, pour de l’argent, afin que je mange; et tu me donneras de l’eau, pour de l’argent, afin que je boive; que j’y passe seulement de mes pieds,

29 Comme me l’ont permis les enfants d’Ésaü, qui demeurent à Séir, et les Moabites, qui demeurent à Ar, jusqu’à ce que je passe le Jourdain, pour entrer au pays que l’Éternel notre Dieu nous donne.

30 Mais Sihon, roi de Hesbon, ne voulut point nous laisser passer chez lui; car l’Éternel ton Dieu avait endurci son esprit et roidi son cœur, afin de le livrer entre tes mains, comme tu le vois aujourd’hui.

31 Et l’Éternel me dit: Vois, j’ai commencé de te livrer Sihon et son pays; commence à t’emparer de son pays, pour le posséder.

32 Sihon sortit donc à notre rencontre, lui et tout son peuple, pour combattre à Jahats.

33 Mais l’Éternel notre Dieu nous le livra, et nous le battîmes, lui, ses fils, et tout son peuple.

34 Dans ce même temps, nous prîmes toutes ses villes, et nous vouâmes à l’interdit toutes les villes, les hommes, les femmes et les petits enfants; nous ne laissâmes personne de reste.

35 Nous pillâmes seulement pour nous le bétail et le butin des villes que nous avions prises.

36 Depuis Aroër, qui est sur le bord du torrent de l’Arnon, et la ville qui est dans la vallée, jusqu’à Galaad, il n’y eut pas une cité qui fût trop haute pour nous; l’Éternel notre Dieu nous les livra toutes;

37 Seulement tu ne t’es point approché du pays des enfants d’Ammon, de toute la rive du torrent de Jabbok, des villes de la montagne, et de tout ce que l’Éternel notre Dieu nous avait défendu d’occuper.

Åren i öknen

1 *4 Mos 14:25, 21:4, 5 Mos 1:40, Dom 11:18. Så vände vi om och gick mot öknen, på vägen mot Röda havet, så som Herren hade sagt till mig. Det tog lång tid att ta oss runt Seirs*2:1runt … SeirNär folket vägrades genomfart rundade man istället området (4 Mos 20:14f). bergsbygd. 2 Då sade Herren till mig: 3 "Länge nog har ni gått runt om denna bergsbygd. Vänd er nu mot norr. 4 *4 Mos 20:14f. Och säg till folket: Ni kommer att dra fram genom det område som tillhör era bröder, Esaus barn som bor i Seir. De är rädda för er, men var försiktiga. 5 *1 Mos 36:8. Ni ska inte gå i strid med dem, för av deras land ska jag inte ge er ens så mycket som en fotsbredd, eftersom jag redan har gett Seirs bergsbygd till besittning åt Esau. 6 Ni ska köpa mat att äta av dem för pengar, och köpa vatten att dricka av dem för pengar, 7 *Ps 23:1. för Herren din Gud har välsignat dig i allt du företagit dig. Han har tagit hand om dig under din vandring i denna stora öken. I dessa fyrtio år har Herren din Gud varit med dig och ingenting har fattats dig."

8 Så drog vi bort från våra bröder, Esaus barn, som bodde i Seir, och lämnade Hedmarksvägen och Elat och Esjon-Geber. Vi vek av och tog vägen mot Moabs öken. 9 *1 Mos 19:37. Och Herren sade till mig: "Du ska inte angripa Moab eller gå i strid med dem, för av deras land ska jag inte ge dig något till besittning, eftersom jag redan har gett Ar till Lots barn."

10 *4 Mos 13:23, 29, 34. Förr bodde emeerna där, de var ett folk som var stort, talrikt och resligt som anakiterna. 11 Liksom anakiterna räknas också de för rafaeer*2:11rafaeerHögväxt folk som förknippades med området öster om Jordan (3:11f) och senare med Gazaremsan (2 Sam 21:16f, 1 Krön 20:4f)., men moabiterna kallar dem emeer. 12 *1 Mos 14:6, 36:20f. I Seir bodde tidigare horeerna*2:12horeernaTroligen utvandrade hurriter, ett indoeuropeiskt folk från Mitanniriket i Syrien., men Esaus barn drev bort dem och förgjorde dem och bosatte sig i deras land, alldeles som Israel gjorde med det land som Herren hade gett dem till besittning.

13 *4 Mos 21:12. "Så bryt nu upp och gå över bäcken Sered*2:13bäcken SeredSommartorr bäckravin som mynnar ut vid Döda havets sydspets.." Vi gick då över den bäckravinen. 14 *4 Mos 14:29f. Från den tid vi lämnade Kadesh-Barnea tills vi gick över bäcken Sered gick det trettioåtta år. Under den tiden dog hela det släkte av stridsmän som fanns i lägret, så som Herren med ed hade förklarat för dem. 15 Herrens hand var emot dem, och han utrotade dem ur lägret så att de dog.

16 När nu alla stridsmän i folket hade dött, 17 sade Herren till mig: 18 "Du ska i dag gå över Moabs gräns vid Ar 19 *1 Mos 19:38, Dom 11:15f. och ska då komma i närheten av ammoniterna. Men du ska inte angripa dem eller gå i strid med dem, för jag kommer inte att ge dig något i ammoniternas land till besittning, eftersom jag redan har gett det till Lots barn."

20 Också detta räknas till rafaeernas land. Rafaeer bodde där tidigare, men ammoniterna kallar dem samsummiter. 21 De var ett folk som var stort, talrikt och resligt som anakiterna. Men Herren förgjorde dem för ammoniterna, som fördrev dem och bosatte sig i deras land. 22 På samma sätt gjorde han för Esaus barn som bor i Seir, när han förgjorde horeerna för dem. De drev bort dem och bosatte sig i deras land, där de bor än i dag. 23 Även aveerna som bodde i byar ända fram till Gaza blev förgjorda av kaftoreerna, som drog ut från Kaftor*2:23KaftorTroligen Kreta, filisteernas hemland (Jer 47:4, Amos 9:7). och sedan bodde i deras land.

24 "Bryt nu upp och gå över floden Arnon*2:24floden ArnonDjup flodravin öster om Döda havet. Ofta Moabs norra gräns (3:16).. Se, jag har gett amorén Sichon, kungen i Heshbon, och hans land i din hand. Börja att inta det och ge dig i strid med honom. 25 *2 Mos 23:27, 5 Mos 11:25. Redan i dag ska jag börja att inge fruktan och skräck för dig hos alla folk under himlen, så att de darrar och bävar för dig när de hör berättas om dig."

Kung Sichon besegras

26 *4 Mos 21:21f, 5 Mos 20:10. Och jag skickade sändebud från Kedemots öken*2:26Kedemots ökenÖster om Moab (hebr. kédem betyder "öster"). till Sichon, kungen i Heshbon, med fridsamma ord och lät säga: 27 "Låt mig gå igenom ditt land. Jag ska strikt följa vägen utan att vika av åt höger eller vänster. 28 Jag ska äta den mat som du vill sälja till mig för pengar och dricka det vatten som du vill ge mig för pengar. Låt mig bara passera igenom till fots 29 – på samma sätt som Esaus barn, Seirs invånare, och moabiterna, Ars invånare, handlade mot mig – så att jag kan gå över Jordan in i det land som Herren vår Gud vill ge oss."

30 *5 Mos 29:7f, Amos 2:9. Men Sichon, kungen i Heshbon, var inte villig att låta oss gå igenom hans land, för Herren din Gud hade förhärdat hans ande och gjort hans hjärta hårt för att ge honom i din hand, så som det är i dag. 31 Och Herren sade till mig: "Se, jag börjar nu att ge Sichon och hans land till dig. Börja inta det så att du får hans land till besittning."

32 Sichon drog då emot oss med allt sitt folk för att strida mot oss vid Jahas. 33 Men Herren vår Gud överlämnade honom till oss, och vi slog honom, hans söner och allt hans folk. 34 Vi intog vid den tiden alla hans städer och vigde*2:34vigdeHebr. charám innebar att överlåta något åt Herren och avskilja det från människornas värld, ofta genom förintelse. alla män, kvinnor och barn i varje stad åt förintelse. Vi lät ingen komma undan. 35 Bara boskapen tog vi som byte tillsammans med rovet från de städer vi intog. 36 Från Aroer vid floden Arnons strand, och från staden i dalen ända till Gilead fanns ingen stad vars murar var för höga för oss. Herren vår Gud gav allt till oss. 37 Men ammoniternas land lät du vara ifred, hela landsträckan längs Jabboks dalsänka och städerna i bergsbygden, alldeles som Herren vår Gud hade befallt.