1 Quand tu seras entré au pays que l’Éternel ton Dieu te donne en héritage, et que tu le posséderas et y demeureras,
2 Tu prendras des prémices de tous les fruits du sol que tu récolteras du pays que l’Éternel ton Dieu te donne, tu les mettras dans une corbeille, et tu iras au lieu que l’Éternel ton Dieu aura choisi pour y faire habiter son nom;
3 Et, étant venu vers le sacrificateur qui sera en ce temps-là, tu lui diras: Je reconnais aujourd’hui devant l’Éternel ton Dieu, que je suis entré dans le pays que l’Éternel avait juré à nos pères de nous donner.
4 Et le sacrificateur prendra la corbeille de ta main, et la déposera devant l’autel de l’Éternel ton Dieu.
5 Puis tu prendras la parole, et diras, devant l’Éternel ton Dieu: Mon père était un Araméen prêt à périr; et il descendit en Égypte, avec un petit nombre de gens, et y séjourna; et il y devint une nation grande, forte et nombreuse.
6 Et les Égyptiens nous maltraitèrent, nous affligèrent et nous imposèrent une dure servitude;
7 Alors nous criâmes à l’Éternel, le Dieu de nos pères, et l’Éternel entendit notre voix, et regarda notre affliction, notre misère et notre oppression.
8 Et l’Éternel nous retira d’Égypte, à main forte et à bras étendu, par une grande terreur, et avec des signes et des miracles.
9 Et il nous conduisit en ce lieu, et nous donna ce pays, un pays où coulent le lait et le miel.
10 Maintenant donc, voici, j’apporte les prémices des fruits du sol que tu m’as donné, ô Éternel! Alors tu poseras la corbeille devant l’Éternel ton Dieu, et te prosterneras devant l’Éternel ton Dieu;
11 Et tu te réjouiras, toi, et le Lévite, et l’étranger qui sera au milieu de toi, de tout le bien que l’Éternel ton Dieu t’aura donné ainsi qu’à ta maison.
12 Quand tu auras achevé de lever toute la dîme de ton revenu, la troisième année, l’année de la dîme, tu la donneras au Lévite, à l’étranger, à l’orphelin et à la veuve, et ils la mangeront dans tes portes, et seront rassasiés;
13 Et tu diras, devant l’Éternel ton Dieu: J’ai ôté de ma maison ce qui était sacré; et je l’ai donné au Lévite, à l’étranger, à l’orphelin et à la veuve, selon tout le commandement que tu m’as donné; je n’ai rien transgressé ni oublié de tes commandements.
14 Je n’en ai point mangé dans mon deuil, je n’en ai rien ôté pour un usage souillé, et je n’en ai point donné pour un mort; j’ai obéi à la voix de l’Éternel mon Dieu; je me suis conformé à tout ce que tu m’avais commandé.
15 Regarde de ta sainte demeure, des cieux, et bénis ton peuple d’Israël et le pays que tu nous as donné, comme tu l’avais juré à nos pères, ce pays où coulent le lait et le miel.
16 Aujourd’hui l’Éternel ton Dieu te commande de pratiquer ces statuts et ces ordonnances; prends donc garde à les pratiquer de tout ton cœur et de toute ton âme.
17 Tu as fait dire aujourd’hui à l’Éternel qu’il serait ton Dieu, et que tu marcherais dans ses voies, et que tu garderais ses statuts, ses commandements et ses ordonnances, et que tu obéirais à sa voix.
18 Et l’Éternel t’a fait dire aujourd’hui, que tu lui seras un peuple particulier, comme il te l’a dit; et que tu gardes tous ses commandements;
19 Et qu’il te donnera, sur toutes les nations qu’il a faites, la prééminence en louange, en renom et en gloire, et que tu seras un peuple consacré à l’Éternel ton Dieu, comme il l’a dit.
Förstlingsfrukt och tionde
1 När du kommer in i det land som Herren din Gud ger dig till arvedel och du tar det i besittning och bor där, 2 2 Mos 23:19, 34:26, 3 Mos 23:10f, 4 Mos 15:18f, 5 Mos 16:10. då ska du ta det första av markens alla frukter26:2det första av markens alla frukterSärskilt vid pingst (16:10, 2 Mos 23:16, 3 Mos 23:17f). som du skördar från ditt land som Herren din Gud ger dig, lägga det i en korg och gå till den plats som Herren din Gud utväljer till boning åt sitt namn. 3 Och du ska gå till den som i de dagarna är präst och säga till honom: "Jag kungör i dag för Herren din Gud att jag har kommit in i det land som Herren med ed har lovat våra fäder att ge oss." 4 Prästen ska då ta korgen ur din hand och sätta ner den inför Herren din Guds altare.
5 1 Mos 11:31, 46:5f, 2 Mos 1:1f. Inför Herren din Guds ansikte ska du ta till orda och säga: "Min far var en kringvandrande aramé26:5min far var en kringvandrande araméPatriarkerna var nomader som hade utvandrat från arameernas hemland i norra Syrien (1 Mos 11:31, 24:3, 10, 28:5). som drog ner till Egypten. Han bodde där som främling med en liten skara, och där blev han ett stort, mäktigt och talrikt folk. 6 Men egyptierna behandlade oss illa, förtryckte oss och lade tungt arbete på oss. 7 2 Mos 2:23f. Då ropade vi till Herren, våra fäders Gud, och Herren hörde vår röst och såg vårt lidande, vår nöd och vårt betryck. 8 Och Herren förde oss ut ur Egypten med stark hand och uträckt arm, med stora och fruktansvärda gärningar, med tecken och under. 9 Han lät oss komma till denna plats och gav oss detta land, ett land som flödar av mjölk och honung. 10 Och se, nu bär jag fram den första frukten från den mark som du, Herre, har gett mig."
Och du ska sätta ner korgen inför Herren din Guds ansikte och tillbe inför Herren din Guds ansikte. 11 Över allt det goda som Herren din Gud har gett dig och ditt hus ska du glädja dig tillsammans med leviten och främlingen som bor hos dig.
12 3 Mos 27:30, 5 Mos 14:28f. När du under det tredje året, året för tiondegivande, har lagt undan hela tiondet av din avkastning och gett det åt leviten, främlingen, den faderlöse och änkan och de har ätit av det inom dina portar och blivit mätta, 13 då ska du säga inför Herren din Guds ansikte: "Jag har fört bort det heliga ur mitt hus, och jag har gett det åt leviten och främlingen, åt den faderlöse och änkan, helt enligt det bud som du har gett mig. Jag har inte brutit eller glömt något av dina bud. 14 Jag åt inget av det när jag hade sorg, och jag förde inte bort något av det när jag var oren26:14när jag hade sorg … var orenDen som hade rört en död kropp räknades som oren i sju dagar (4 Mos 19:11f). Deltagande i en helig måltid förutsatte rening (3 Mos 7:19, 1 Sam 20:26, Joh 11:55)., och gav inte något av det till de döda26:14de dödaLivlösa avgudar eller förfäders andar. Jfr Ps 106:28.. Jag har lyssnat till Herren min Guds röst och i allt gjort så som du har befallt mig. 15 Jes 63:15. Se ner från din heliga boning, från himlen, och välsigna ditt folk Israel, och det land som du har gett oss, ett land som flödar av mjölk och honung, så som du med ed lovade våra fäder."
Herrens egendomsfolk
16 Herren din Gud befaller dig i dag att följa dessa stadgar och föreskrifter. Du ska hålla fast vid och följa dem av hela ditt hjärta och av hela din själ. 17 Du har i dag sagt att Herren ska vara din Gud och att du ska vandra på hans vägar, hålla hans stadgar, bud och föreskrifter och lyssna till hans röst. 18 2 Mos 19:5, 5 Mos 7:6, 14:2. Och Herren har i dag gett dig sitt ord på att du ska vara hans egendomsfolk, så som han har sagt till dig, och att du ska hålla alla hans bud. 19 5 Mos 28:1, Jer 13:11, 33:9, Sef 3:19f. Han ska upphöja dig till lov, berömmelse och ära över alla folk som han har gjort. Du ska vara ett heligt folk åt Herren din Gud, så som han har lovat.