Gênesis 21

1 Und der HERR suchte Sarah heim, wie er verheißen hatte, und der HERR tat an Sarah, wie er geredet hatte. 2 Und Sarah empfing und gebar dem Abraham einen Sohn in seinem Alter, zur bestimmten Zeit, wie ihm Gott versprochen hatte. 3 Und Abraham nannte seinen Sohn, der ihm geboren ward, den ihm Sarah gebar, Isaak. 4 Und Abraham beschnitt Isaak, seinen Sohn, da er acht Tage alt war, wie ihm Gott geboten hatte. 5 Hundert Jahre war Abraham alt, da ihm sein Sohn Isaak geboren ward. 6 Und Sarah sprach: Gott hat mir ein Lachen bereitet; wer es hören wird, der wird meiner lachen! 7 Und sie sprach: Wer verkündigt das dem Abraham, daß Sarah Kinder säugt, daß ich ihm in seinem Alter einen Sohn geboren habe? 8 Und das Kind wuchs und ward entwöhnt. Und Abraham machte ein großes Mahl des Tages, da Isaak entwöhnt ward. 9 Und Sarah sah, daß der Sohn der Hagar, der ägyptischen Magd, den sie dem Abraham geboren hatte, Mutwillen trieb. 10 Da sprach sie zu Abraham: Treibe diese Magd mit ihrem Sohne aus; denn der Sohn dieser Magd soll nicht erben mit meinem Sohn Isaak! 11 Dieses Wort mißfiel Abraham sehr um seines Sohnes willen. 12 Aber Gott sprach zu Abraham: Es soll dir das nicht mißfallen! Höre auf alles, was Sarah dir sagt wegen des Knaben und deiner Magd; denn in Isaak soll dir ein Same berufen werden. 13 Doch ich will auch den Sohn der Magd zum Volke machen, weil er deines Samens ist. 14 Da stand Abraham am Morgen frühe auf und nahm Brot und einen Schlauch voll Wasser, gab es Hagar und legte es auf ihre Schulter; er gab ihr auch den Knaben und schickte sie fort. Sie ging und irrte in der Wüste Beer-Seba umher. 15 Da nun das Wasser im Schlauch ausgegangen war, warf sie den Knaben unter einen Strauch, 16 ging hin und setzte sich gegenüber, einen Bogenschuß weit entfernt; denn sie sprach: Ich kann nicht sehen des Knaben Sterben! Und sie saß ihm gegenüber, erhob ihre Stimme und weinte. 17 Da erhörte Gott die Stimme des Knaben, und der Engel Gottes rief der Hagar vom Himmel her und sprach zu ihr: Was ist dir, Hagar? Fürchte dich nicht, denn Gott hat erhört die Stimme des Knaben, da, wo er liegt. 18 Steh auf, nimm den Knaben und fasse ihn mit deiner Hand, denn ich will ihn zu einem großen Volke machen! 19 Und Gott öffnete ihr die Augen, daß sie einen Wasserbrunnen sah. Da ging sie hin und füllte den Schlauch mit Wasser und tränkte den Knaben. 20 Und Gott war mit dem Knaben; der wuchs und wohnte in der Wüste und ward ein Bogenschütze. 21 Und er wohnte in der Wüste Paran, und seine Mutter nahm ihm ein Weib aus Ägypten. 22 Zu derselben Zeit redete Abimelech und sein Feldhauptmann Pichol mit Abraham und sprach: Gott ist mit dir in allem, was du tust. 23 So schwöre mir nun hier bei Gott, daß du weder an mir, noch an meinen Kindern, noch an meinen Kindeskindern treulos handeln, sondern die Freundschaft, die ich dir bewiesen habe, auch an mir beweisen willst und an dem Lande, darinnen du ein Fremdling bist. 24 Da sprach Abraham: Ich will schwören! 25 Und Abraham rechtete mit Abimelech um des Wasserbrunnens willen, den Abimelechs Knechte mit Gewalt genommen hatten. 26 Da antwortete Abimelech: Ich weiß nichts davon; wer hat das getan? Du hast mir gar nichts angezeigt, und ich habe auch nichts davon gehört bis auf diesen Tag! 27 Da nahm Abraham Schafe und Rinder und gab sie Abimelech, und sie machten beide einen Bund miteinander. 28 Und Abraham stellte sieben Lämmer besonders. 29 Da sprach Abimelech zu Abraham: Was sollen die sieben Lämmer hier, die du besonders gestellt hast? 30 Er antwortete: Du sollst sieben Lämmer von meiner Hand nehmen, damit sie mir zum Zeugnis seien, daß ich diesen Brunnen gegraben habe! 31 Daher wird der Ort Beer-Seba genannt, weil sie beide daselbst einander geschworen haben. 32 Als sie aber den Bund zu Beer-Seba geschlossen, machten sich Abimelech und Pichol, sein Feldhauptmann, auf und zogen wieder in der Philister Land. 33 Abraham aber pflanzte eine Tamariske zu Beer-Seba und rief daselbst den Namen des HERRN, des ewigen Gottes, an. 34 Und Abraham hielt sich lange Zeit als Fremdling im Lande der Philister auf.

Isaks födelse

1 *1 Mos 17:19, 18:10, Matt 1:2, Hebr 11:11.Herren såg till Sara så som han hade lovat, och Herren gjorde med Sara som han hade sagt. 2 Sara blev havande och födde en son åt Abraham på hans ålderdom, just vid den tid som Gud hade sagt honom. 3 Abraham gav namnet Isak åt sin son som han fått, som Sara hade fött åt honom. 4 *1 Mos 17:10f, Apg 7:8. Och Abraham omskar sin son Isak när han var åtta dagar gammal, som Gud hade befallt honom.

5 Abraham var hundra år*21:5Abraham var hundra årKanske 2066 f Kr. när hans son Isak föddes. 6 Sara sade: "Gud har fått mig att le. Alla som får höra det här kommer att le med mig." 7 Och hon sade: "Vem hade kunnat säga Abraham att Sara skulle amma barn? Men nu har jag fött en son på hans ålderdom!"

Ismael och Hagar drivs bort

8 Barnet växte och blev avvant, och på dagen då Isak avvandes*21:8avvandesBarn avvandes ofta från amningen vid ca 3 års ålder, vilket brukade firas med en fest. ordnade Abraham en stor fest. 9 Men när Sara såg att den egyptiska kvinnans son hånskrattade, den son som Hagar hade fött åt Abraham, 10 *Gal 4:30. sade hon till Abraham: "Driv ut den där slavinnan och hennes son! Den där slavinnans son ska inte dela arvet med min son, med Isak." 11 Abraham tog mycket illa vid sig eftersom det gällde hans son.

12 *Rom 9:7, Hebr 11:18. Men Gud sade till Abraham: "Ta inte illa vid dig för pojkens och din slavinnas skull. Lyd Sara i allt hon säger till dig, för det är genom Isak som din avkomma ska räknas.*21:12 Citeras i Rom 9:7 och Hebr 11:18.13 *1 Mos 16:10, 17:20, 25:12f. Men även slavinnans son ska jag göra till ett folk, eftersom han är din avkomling."

14 *1 Mos 21:31. Tidigt nästa morgon tog Abraham bröd och en lädersäck med vatten och gav det till Hagar. Han lade det på hennes axlar*21:14lade det på hennes axlarSyftar på provianten (Ismael var då ca 17 år, jfr 16:16). och lät henne gå tillsammans med pojken. Hon gav sig i väg och irrade omkring i Beer-Shebas öken.

15 När vattnet i lädersäcken hade tagit slut, övergav hon pojken under en buske 16 och gick och satte sig en bit bort, på ett bågskotts avstånd. Hon tänkte: "Jag orkar inte se på när pojken dör." Där satt hon en bit bort och grät högljutt.*21:16grät högljuttAndra handskrifter (Septuaginta): "pojken brast i gråt" (jfr vers 17).

17 Då hörde Gud pojkens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himlen och sade till henne: "Hur är det, Hagar? Var inte rädd! Gud har hört pojkens rop där han ligger. 18 Gå och res upp honom och ta hand om honom. Jag ska göra honom till ett stort folk." 19 Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon fick syn på en brunn med vatten. Hon gick dit och fyllde sin lädersäck med vatten och gav pojken att dricka.

20 Gud var med pojken, och han växte upp och bodde i öknen och blev bågskytt*21:20bågskyttIsmaels ättlingar hos ökenfolket Kedar blev berömda bågskyttar (25:13, Jes 21:17).. 21 Han bosatte sig i öknen Paran, och hans mor tog en hustru åt honom från Egypten.

Abrahams förbund med Abimelek

22 *1 Mos 26:26f. Vid den tiden kom Abimelek med sin befälhavare Pikol och sade till Abraham: "Gud är med dig i allt du gör. 23 Lova mig nu med ed inför Gud att du inte sviker mig eller mina barn och efterkommande, utan visar samma godhet mot mig och det land där du bor som främling som jag har visat dig." 24 Abraham sade: "Ja, jag svär."

25 Men Abraham förebrådde Abimelek för att hans tjänare hade lagt beslag på en vattenbrunn. 26 Abimelek svarade: "Jag vet inte vem som har gjort det. Själv har du ingenting sagt, och jag har inte hört något om det förrän i dag." 27 Då tog Abraham får och kor och gav åt Abimelek, och de slöt förbund*21:27slöt förbundEtt avtal som ingicks inför Gud och ofta bekräftades med en offermåltid (jfr 26:28, 31:44). med varandra.

28 Men Abraham ställde sju lamm i hjorden åt sidan. 29 Då sade Abimelek till Abraham: "Vad betyder de där sju lammen som du ställt åt sidan?" 30 Han svarade: "Dessa sju lamm ska du ta emot av mig som ett vittnesbörd om att det är jag som har grävt brunnen." 31 Sedan kallades platsen Beer-Sheba*21:31Beer-ShebaHebr. beér betyder "brunn", och shéba betyder både "ed" och "sju"., eftersom de båda svor eden där.

32 Och de slöt förbund vid Beer-Sheba, och därefter bröt Abimelek och hans befälhavare Pikol upp och återvände till filisteernas land*21:32filisteernas landBeteckning för folk på den nuvarande Gazaremsan (jfr 26:1), särskilt det sjöfolk som sedan under 1200-talet f Kr kom från de grekiska öarna (Jer 47:4).. 33 Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Sheba och åkallade där Herrens namn, den evige Guden. 34 Sedan bodde Abraham som främling i filisteernas land en lång tid.