Gênesis 29

1 Da machte sich Jakob wieder auf den Weg und ging ins Morgenland. 2 Und er sah sich um und siehe, da war ein Brunnen auf dem Felde, und siehe, drei Herden Schafe lagen dabei; denn von dem Brunnen mußten die Herden trinken. Und ein großer Stein lag über dem Loch des Brunnens. 3 Und sie pflegten alle Herden daselbst zu versammeln und den Stein von dem Loch des Brunnens zu wälzen und die Schafe zu tränken, und taten alsdann den Stein wieder an seinen Ort, über das Loch. 4 Und Jakob sprach zu ihnen: Meine Brüder, woher seid ihr? Sie antworteten: Wir sind von Haran. 5 Er sprach zu ihnen: Kennt ihr auch Laban, den Sohn Nahors? Sie antworteten: Wir kennen ihn wohl. 6 Er sprach zu ihnen: Geht es ihm gut? Sie antworteten: Es geht ihm gut; und siehe, da kommt seine Tochter Rahel mit den Schafen! 7 Er sprach: Siehe, es ist noch hoch am Tag und noch nicht Zeit, das Vieh einzutreiben; tränket die Schafe und gehet hin, weidet sie! 8 Sie antworteten: Wir können es nicht, ehe alle Herden zusammengebracht sind und sie den Stein von dem Loch des Brunnens wälzen; dann können wir die Schafe tränken. 9 Als er noch mit ihnen redete, kam Rahel mit ihres Vaters Schafen; denn sie hütete die Schafe. 10 Als aber Jakob Rahel sah, die Tochter Labans, des Bruders seiner Mutter, trat er hinzu und wälzte den Stein von dem Loch des Brunnens und tränkte die Schafe Labans, des Bruders seiner Mutter. 11 Und Jakob küßte Rahel und erhob seine Stimme und weinte. 12 Da sagte Jakob der Rahel, daß er ihres Vaters Bruder und der Rebekka Sohn wäre. Da lief sie und sagte es ihrem Vater. 13 Als nun Laban die Nachricht von Jakob, seiner Schwester Sohn, hörte, lief er ihm entgegen, umarmte und küßte ihn und führte ihn in sein Haus. Da erzählte er Laban diese ganze Geschichte. 14 Da sprach Laban zu ihm: Wohlan, du bist mein Gebein und mein Fleisch! Und er blieb bei ihm einen Monat lang. 15 Darnach sprach Laban zu Jakob: Solltest du mir darum umsonst dienen, weil du mein Neffe bist? Sage an, was soll dein Lohn sein? 16 Laban aber hatte zwei Töchter; die ältere hieß Lea und die jüngere Rahel. 17 Und Lea hatte matte Augen, Rahel aber war schön von Gestalt und schön von Angesicht. 18 Und Jakob gewann Rahel lieb und sprach: Ich will dir sieben Jahre lang um Rahel, deine jüngere Tochter, dienen. 19 Laban antwortete: Es ist besser, ich gebe sie dir, als einem andern Mann; bleibe bei mir! 20 Also diente Jakob um Rahel sieben Jahre lang, und sie kamen ihm vor wie einzelne Tage, so lieb hatte er sie. 21 Und Jakob sprach zu Laban: Gib mir mein Weib, daß ich zu ihr komme, denn meine Zeit ist abgelaufen! 22 Da lud Laban alle Leute des Ortes und machte ein Mahl. 23 Aber am Abend nahm er seine Tochter Lea und brachte sie zu ihm hinein; und er kam zu ihr. 24 Und Laban gab seine Magd Silpa seiner Tochter Lea zur Magd. 25 Am Morgen aber, siehe, da war es Lea! Und er sprach zu Laban: Warum hast du mir das getan? Habe ich dir nicht um Rahel gedient? Warum hast du mich denn betrogen? 26 Laban antwortete: Man tut nicht also in unserm Lande, daß man die Jüngere vor der Älteren weggibt. 27 Halte die Woche aus mit dieser, so wird dir jene auch gegeben, um den Dienst, den du mir noch andere sieben Jahre lang leisten sollst. 28 Jakob tat also und hielt die Woche aus. Da gab er ihm Rahel, seine Tochter, zum Weibe. 29 Und Laban gab seine Magd Bilha seiner Tochter Rahel zur Magd. 30 Also kam er auch zu Rahel und hatte Rahel lieber denn Lea, und diente ihm noch andere sieben Jahre lang. 31 Als aber der HERR sah, daß Lea verhaßt war, machte er sie fruchtbar und Rahel unfruchtbar. 32 Und Lea empfing und gebar einen Sohn, den hieß sie Ruben. Denn sie sprach: Weil der HERR mein Elend angesehen hat, so wird mich nun mein Mann lieben! 33 Und sie empfing abermal und gebar einen Sohn und sprach: Weil der HERR gehört hat, daß ich verhaßt bin, so hat er mir auch diesen gegeben, und sie hieß ihn Simeon. 34 Sie empfing abermal und gebar einen Sohn und sprach: Nunmehr wird mein Mann mir anhänglich sein, denn ich habe ihm drei Söhne geboren; darum nannte sie ihn Levi. 35 Sie empfing wieder und gebar einen Sohn und sprach: Nun will ich den HERRN preisen! Darum hieß sie ihn Juda; und sie hielt inne mit Gebären.

Jakob kommer till Laban

1 Sedan fortsatte Jakob sin färd till Österlandet. 2 *2 Mos 2:15f. Där fick han se en brunn på fältet, och vid den låg tre fårhjordar. Ur den brunnen brukade man nämligen ge hjordarna vatten. Stenen*29:2StenenGömde och skyddade vattenhålet, som var livsviktigt i ökenlandskapet. som låg över brunnens öppning var stor. 3 Därför brukade man först samla alla hjordarna där och sedan rulla bort stenen från öppningen till brunnen och ge fåren vatten. Därefter lade man tillbaka stenen på sin plats över brunnens öppning.

4 Jakob frågade männen: "Mina bröder, varifrån är ni?" De svarade: "Vi är från Harran." 5 *1 Mos 24:29. Då sade han till dem: "Känner ni Laban, Nahors son*29:5Nahors sonEgentligen sonson (22:20, 23, 24:29).?" "Honom känner vi", svarade de. 6 Han frågade dem vidare: "Är det väl med honom?" De svarade: "Ja, det är väl. Och där kommer hans dotter Rakel med fåren*29:6Rakel med fårenHebr. rachél betyder "fårtacka".." 7 Jakob sade: "Det är ju fortfarande full dag, det är inte tid än att samla in boskapen. Ge fåren vatten och för dem ut på bete igen." 8 Men de svarade: "Vi kan inte göra det förrän alla hjordarna har samlats och de har rullat bort stenen från brunnens öppning. Då ger vi fåren vatten."

9 Medan han talade med dem kom Rakel dit med sin fars får, för hon brukade vakta dem. 10 När Jakob fick se sin morbror Labans dotter Rakel komma med Labans får, gick han fram och rullade bort stenen från öppningen till brunnen och gav vatten åt sin morbror Labans får. 11 Och Jakob kysste Rakel*29:11kysste RakelSläktingar hälsades med en kindkyss (jfr 27:26, 29:13, Höga V 8:1, 1 Tess 5:26). och brast i gråt. 12 Han berättade för Rakel att han var hennes fars släkting och att han var Rebeckas son. Då sprang hon i väg och berättade det för sin far.

13 När Laban fick höra om sin systerson Jakob skyndade han sig emot honom, tog honom i famn och kysste honom och förde honom in i sitt hus. Jakob berättade för Laban allt som hade hänt honom. 14 Och Laban sade till honom: "Du är verkligen av samma kött och blod som jag!" Så stannade han hos honom en månad.

Jakob tar tjänst hos Laban

15 Laban sade till Jakob: "Du är ju min släkting. Ska du arbeta åt mig för ingenting? Säg mig vad du vill ha i lön." 16 Laban hade två döttrar. Den äldre hette Lea och den yngre Rakel. 17 Leas ögon var matta*29:17Leas ögon var mattaHebr. leá betyder "matt" (men på arabiska och akkadiska "ko"). Ordet för "matta" (rachót) kan också översättas "milda" eller "svaga"., men Rakel var välväxt och vacker att se på. 18 *Hos 12:12. Och Jakob älskade Rakel. Därför sade han: "Jag kan arbeta för dig i sju år*29:18arbeta åt dig i sju årEtt högt pris. Enligt de mesopotamiska Nuzitexterna från 1400-talet f Kr fick brudens familj normalt motsvarande tre-fyra årslöner i brudgåva. för Rakel, din yngre dotter." 19 Laban svarade: "Det är bättre att jag ger henne till dig än till någon annan. Stanna kvar hos mig." 20 Så arbetade Jakob i sju år för Rakel, men för honom var det bara som några dagar eftersom han älskade henne.

21 När tiden hade gått sade Jakob till Laban: "Ge mig min hustru, för nu är tiden inne. Låt mig gå in till henne." 22 Då samlade Laban allt folket på orten och ordnade en fest. 23 Men när kvällen kom tog han sin dotter Lea och förde henne till honom, och han gick in till henne. 24 Och Laban gav sin slavinna Silpa till tjänsteflicka åt sin dotter Lea.

25 På morgonen fick Jakob se att det var Lea. Då sade han till Laban: "Vad har du gjort mot mig? Var det inte för Rakel jag arbetade hos dig? Varför har du bedragit*29:25bedragitEn brud var beslöjad (24:65), och vid bröllop dracks ofta rikligt med vin (Joh 2:10), vilket kan ha bidragit till att Jakob inte kände igen Lea. mig?" 26 Laban svarade: "Här på vår ort brukar man inte ge bort den yngre*29:26inte ge bort den äldre före den yngreSeden, som skulle se till att samtliga döttrar blev gifta och försörjda, har gällt i området fram till våra dagar. före den äldre. 27 Fullfölj nu Leas bröllopsvecka*29:27bröllopsveckaEtt bröllop firades ofta i dagarna sju (jfr Dom 14:12 och skapelseveckan i 1 Mos 1).. Sedan ska vi ge dig den andra också mot att du arbetar åt mig i sju år till."

28 Jakob gick med på det och fullföljde hennes bröllopsvecka. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru. 29 Och Laban gav sin slavinna Bilha till tjänsteflicka åt sin dotter Rakel. 30 Så gick Jakob in till Rakel också, och han älskade Rakel mer än Lea.*29:30Rakel … LeaDeras namn används än i dag i judiska välsignelser för kvinnor (jfr Rut 4:11). Sedan arbetade han hos honom i sju år till.

Jakobs barn

31 Men när Herren såg att Lea inte var älskad, gjorde han henne fruktsam medan Rakel var ofruktsam. 32 Lea blev havande och födde en son som hon gav namnet Ruben*29:32RubenBetyder "se, en son" och liknar orden för "han har sett mitt lidande"., för hon sade: "Herren har sett mitt lidande. Nu kommer min man att älska mig."

33 Och hon blev havande igen och födde en son. Då sade hon: "Herren har hört att jag inte är älskad. Därför har han gett mig den också." Och hon gav honom namnet Simeon*29:33SimeonAnknyter till det hebreiska ordet för "höra"..

34 Sedan blev hon havande igen och födde en son. Då sade hon: "Nu ska äntligen min man hålla sig till mig. Jag har ju fött honom tre söner." Därför fick han heta Levi*29:34LeviAnknyter till det hebreiska ordet för "hålla sig till"..

35 Och hon blev havande igen och födde en son. Då sade hon: "Nu vill jag tacka Herren." Därför gav hon honom namnet Juda*29:35JudaAnknyter till det hebreiska ordet för "tacka".. Sedan slutade hon föda.