Gênesis 35

1 Und Gott sprach zu Jakob: Mache dich auf, ziehe hinauf nach Bethel und wohne daselbst und baue dort einen Altar dem Gott, der dir erschienen ist, da du vor deinem Bruder Esau flohest! 2 Da sprach Jakob zu seinem Haus und zu allen, die bei ihm waren: Tut von euch weg die fremden Götter, die unter euch sind, und reinigt euch und wechselt eure Kleider! 3 So wollen wir uns aufmachen und nach Bethel hinaufziehen, daß ich daselbst einen Altar errichte dem Gott, der mir geantwortet hat zur Zeit meiner Not, und der mit mir gewesen ist auf dem Wege, den ich gezogen bin! 4 Da lieferten sie Jakob alle fremden Götter aus, die in ihren Händen waren, samt den Ringen, die sie an ihren Ohren trugen, und Jakob verbarg sie unter der Eiche, die bei Sichem steht. 5 Darnach brachen sie auf; und der Schrecken Gottes fiel auf die umliegenden Städte, daß sie die Söhne Jakobs nicht verfolgten. 6 Als nun Jakob nach Lus kam, das im Lande Kanaan liegt (das ist Bethel), er und alles Volk, das bei ihm war, 7 baute er daselbst einen Altar und nannte den Ort «El-Bethel», weil sich Gott ihm daselbst geoffenbart hatte, als er vor seinem Bruder floh. 8 Da starb Debora, die Amme der Rebekka, und ward begraben unterhalb von Bethel, unter der Eiche, die man Klageeiche nennt. 9 Und Gott erschien Jakob zum zweitenmal, seitdem er aus Mesopotamien gekommen war, und segnete ihn. 10 Und Gott sprach zu ihm: Dein Name ist Jakob, aber du sollst nicht mehr Jakob heißen, sondern Israel soll dein Name sein! Und so nannte er sich Israel. 11 Und Gott sprach zu ihm: Ich bin der allmächtige Gott, sei fruchtbar und mehre dich! Ein Volk und eine Völkergemeinde soll von dir kommen, und Könige sollen aus deinen Lenden hervorgehen; 12 das Land aber, das ich Abraham und Isaak gegeben habe, das will ich dir und deinem Samen nach dir geben! 13 Und Gott fuhr auf von ihm an dem Ort, da er mit ihm geredet hatte. 14 Da richtete Jakob eine Säule auf an dem Ort, wo er mit ihm geredet hatte, einen Denkstein, und goß ein Trankopfer darauf aus und schüttete Öl darüber; 15 und Jakob nannte den Ort, wo Gott mit ihm geredet hatte, Bethel. 16 Darnach brachen sie von Bethel auf; und als sie nur noch ein Stück Weges bis Ephrata zu gehen hatten, gebar Rahel; und sie hatte eine schwere Geburt. 17 Als ihr aber die Geburt so schwer fiel, sprach die Geburtshelferin: Fürchte dich nicht; du hast auch diesmal einen Sohn! 18 Als ihr aber die Seele entschwand, weil sie am Sterben war, nannte sie seinen Namen Benoni; sein Vater aber nannte ihn Benjamin. 19 Und Rahel starb und ward begraben am Wege nach Ephrata, das ist Bethlehem. 20 Und Jakob stellte eine Denksäule auf über ihrem Grab; das ist Rahels Grabmal geblieben bis auf diesen Tag. 21 Und Israel zog weiter und schlug sein Zelt jenseits des Herdenturmes auf. 22 Es begab sich aber, während Israel in dem Lande wohnte, daß Ruben sich mit seines Vaters Kebsweib Bilha verging; und Israel vernahm es. 23 Jakob aber hatte zwölf Söhne. Die Söhne Leas waren diese: Ruben, der erstgeborne Sohn Jakobs, Simeon, Levi, Juda, Issaschar und Sebulon; 24 die Söhne Rahels waren Joseph und Benjamin; 25 die Söhne Bilhas, Rahels Magd: Dan und Naphtali; 26 die Söhne Silpas, Leas Magd: Gad und Asser. Das sind die Söhne Jakobs, die ihm in Mesopotamien geboren wurden. 27 Und Jakob kam zu seinem Vater Isaak gen Mamre, bei Kirjath-Arba, das ist Hebron, woselbst Abraham und Isaak Fremdlinge gewesen sind. 28 Und Isaak ward hundertundachtzig Jahre alt. 29 Und Isaak nahm ab, starb und ward zu seinem Volk versammelt, alt und lebenssatt; und seine Söhne Esau und Jakob begruben ihn.

Gud välsignar Jakob i Betel

1 *1 Mos 28:12f. Gud sade till Jakob: "Gå upp till Betel och stanna där och res ett altare åt den Gud som uppenbarade sig för dig när du flydde för din bror Esau."

2 *1 Mos 31:19, Jos 24:2, 23, 1 Sam 7:3. Då sade Jakob till sitt husfolk och till alla som var med honom: "Gör er av med de främmande gudarna som ni har hos er. Rena er och byt kläder. 3 Vi går upp till Betel. Där ska jag resa ett altare åt den Gud som svarade mig när jag var i nöd och som var med mig på vägen jag gick." 4 Och de gav Jakob alla främmande gudar de hade och alla sina örringar, och Jakob grävde ner dem under terebinten vid Shekem. 5 Sedan bröt de upp, och en skräck från Gud kom över städerna runt omkring så att man inte förföljde Jakobs söner.

6 Och Jakob kom till Luz, det vill säga Betel, i Kanaans land med allt folket som var med honom. 7 *1 Mos 28:19, 31:13. Där byggde han ett altare och kallade platsen El-Betel, därför att Gud hade uppenbarat sig för honom där när han flydde för sin bror. 8 *1 Mos 24:59. Debora, Rebeckas amma, dog och blev begravd under en ek nedanför Betel. Den fick namnet Gråteken.

9 Gud visade sig på nytt för Jakob när han hade kommit tillbaka från Paddan-Aram, och han välsignade honom. 10 *1 Mos 32:28, 1 Kung 18:31. Gud sade till honom: "Ditt namn är Jakob. Men du ska inte längre heta Jakob, utan Israel ska vara ditt namn." Och han gav honom namnet Israel.

11 *1 Mos 17:6, 16, 48:4. Gud sade till honom: "Jag är Gud den Allsmäktige. Var fruktsam och föröka dig. Ett folk, ja, många folk*35:11många folkAnnan översättning: "en församling av folk" (även i 28:3, 48:4). ska komma från dig, och kungar ska utgå från dig. 12 *1 Mos 12:7, 26:3. Det land som jag gett till Abraham och Isak ger jag till dig. Och åt dina efterkommande ska jag ge detta land." 13 Sedan steg Gud upp från honom vid platsen där han hade talat med honom.

14 Och Jakob reste*35:14resteAnnan översättning: "hade rest" (vid sitt första möte med Gud vid Betel, 28:18). en stod på platsen där Gud hade talat med honom, en stenstod. Han offrade dryckesoffer på den och hällde olja över den. 15 Jakob kallade platsen där Gud hade talat med honom Betel.

Rakel dör

16 Sedan bröt de upp från Betel. När det var en bit kvar till Efrata började Rakel föda, och förlossningen var svår*35:16förlossningen var svårEn mycket vanlig dödsorsak för antikens kvinnor.. 17 När det var som svårast sade barnmorskan till henne: "Var inte orolig! Du får en son den här gången också." 18 Men när hennes själ skulle lämna henne – hon var döende – gav hon honom namnet Ben-Oni.*35:18Ben-OniBetyder "min smärtas son". Men hans far kallade honom Benjamin*35:18BenjaminBetyder "min högra hands son", dvs "lyckoson"..

19 *1 Mos 48:7. Rakel dog och begravdes vid vägen till Efrata, det vill säga Betlehem. 20 Jakob reste en stod på hennes grav. Det är den som än i dag kallas Rakels gravsten*35:20Rakels gravstenEtt monument står i dag strax norr om Betlehem (jfr Matt 2:18). Graven förknippas också med Benjamins område längre norrut på samma väg (1 Sam 10:2, Jer 31:15)..

21 Och Israel bröt upp därifrån och reste sitt tält på andra sidan Herdetornet. 22 *1 Mos 49:4, 3 Mos 18:8, 1 Krön 5:1. Medan Israel bodde där i landet hände det att Ruben gick in till sin fars bihustru*35:22gick in till sin fars bihustruIncest straffades längre fram med döden (3 Mos 20:11, 5 Mos 27:20). Bilha och låg med henne. Och Israel fick höra det.

Jakobs söner

Jakob hade tolv söner. 23 *1 Mos 29:32f, 30:18f. Leas söner var Ruben, Jakobs förstfödde, samt Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon. 24 *1 Mos 30:23f. Rakels söner var Josef och Benjamin. 25 *1 Mos 30:5f. Rakels slavinna Bilhas söner var Dan och Naftali. 26 *1 Mos 30:10f. Leas slavinna Silpas söner var Gad och Asher. Detta var Jakobs söner, och de föddes åt honom i Paddan-Aram.

Isak dör

27 *1 Mos 14:13, 18:1, 23:19. Jakob kom hem till sin far Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det vill säga Hebron, där Abraham och Isak hade bott som främlingar. 28 Och Isak levde hundraåttio år*35:28Isak levde hundraåttio årKanske 2066-1886 f Kr.. 29 Sedan gav han upp andan och dog och samlades till sitt folk, gammal och mätt på att leva. Hans söner Esau och Jakob begravde honom.