Gênesis 2

1 Also waren Himmel und Erde vollendet samt ihrem ganzen Heer, 2 so daß Gott am siebenten Tage sein Werk vollendet hatte, das er gemacht; und er ruhte am siebenten Tage von allen seinen Werken, die er gemacht hatte. 3 Und Gott segnete den siebenten Tag und heiligte ihn, denn an demselbigen ruhte er von all seinem Werk, das Gott schuf, als er es machte. 4 Dies ist die Entstehung des Himmels und der Erde, zur Zeit, als Gott der HERR Himmel und Erde schuf. 5 Es war aber noch kein Strauch des Feldes auf Erden, noch irgend ein grünes Kraut auf dem Felde gewachsen; denn Gott der HERR hatte noch nicht regnen lassen auf Erden, und es war kein Mensch vorhanden, um das Land zu bebauen. 6 Aber ein Dunst stieg auf von der Erde und befeuchtete die ganze Erdoberfläche. 7 Da bildete Gott der HERR den Menschen, Staub von der Erde, und blies den Odem des Lebens in seine Nase, und also ward der Mensch eine lebendige Seele. 8 Und Gott der HERR pflanzte einen Garten in Eden gegen Morgen und setzte den Menschen darein, den er gemacht hatte. 9 Und Gott der HERR ließ allerlei Bäume aus der Erde hervorsprossen, lieblich anzusehen und gut zur Nahrung, und den Baum des Lebens mitten im Garten und den Baum der Erkenntnis des Guten und Bösen. 10 Und ein Strom ging aus von Eden, zu wässern den Garten; von dort aber teilte er sich und ward zu vier Hauptströmen. 11 Der erste heißt Pison; das ist der, welcher das ganze Land Chavila umfließt, woselbst das Gold ist; 12 und das Gold desselbigen Landes ist gut; dort kommt auch das Bedolach vor und der Edelstein Schoham. 13 Der zweite Strom heißt Gichon; das ist der, welcher das ganze Land Kusch umfließt. 14 Der dritte Strom heißt Hidekel; das ist der, welcher östlich von Assur fließt. Der vierte Strom ist der Euphrat. 15 Und Gott der HERR nahm den Menschen und setzte ihn in den Garten Eden, daß er ihn bauete und bewahrete. 16 Und Gott der HERR gebot dem Menschen und sprach: Du sollst essen von allen Bäumen des Gartens; 17 aber von dem Baum der Erkenntnis des Guten und des Bösen sollst du nicht essen; denn welchen Tages du davon issest, mußt du unbedingt sterben! 18 Und Gott der HERR sprach: Es ist nicht gut, daß der Mensch allein sei; ich will ihm eine Gehilfin machen, die ihm entspricht! 19 Und Gott der HERR bildete aus Erde alle Tiere des Feldes und alle Vögel des Himmels und brachte sie zu dem Menschen, daß er sähe, wie er sie nennen würde, und damit jedes lebendige Wesen den Namen trage, den der Mensch ihm gäbe. 20 Da gab der Mensch einem jeglichen Vieh und Vogel und allen Tieren des Feldes Namen; aber für den Menschen fand sich keine Gehilfin, die ihm entsprochen hätte. 21 Da ließ Gott der HERR einen tiefen Schlaf auf den Menschen fallen; und während er schlief, nahm er eine seiner Rippen und verschloß deren Stelle mit Fleisch. 22 Und Gott der HERR baute aus der Rippe, die er von dem Menschen genommen hatte, ein Weib und brachte sie zu ihm. 23 Da sprach der Mensch: Das ist nun einmal Bein von meinem Bein und Fleisch von meinem Fleisch! Die soll Männin heißen; denn sie ist dem Mann entnommen! 24 Darum wird der Mensch seinen Vater und seine Mutter verlassen und seinem Weibe anhangen, daß sie zu einem Fleische werden. 25 Und sie waren beide nackt, der Mensch und sein Weib, und schämten sich nicht.

1 Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara*2:1hela sin härskaraHebr. savá betecknar antingen änglarnas här (jfr t ex Ps 103:21) eller helheten av allt som blev skapat (jfr t ex Ps 33:6).. 2 *2 Mos 20:11, 31:17, 5 Mos 5:14, Hebr 4:4. På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk, och han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han gjort.*2:2 Citeras i Hebr 4:4.3 Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, för på den dagen vilade han från hela sitt verk som han hade skapat och gjort.

4 Detta är himlens och jordens fortsatta historia*2:4fortsatta historiaHebr. toledót, ett uttryck som anknyter till det föregående (här skapelsen, 1:1-2:3) och redogör för dess fortsättning. Se inledningsnoten för de tio toledót-avsnitten. sedan de skapats, när Herren*2:4HerrenHebr. Jhvh, det heliga gudsnamnet (se 2 Mos 3:14f med not). Gud hade gjort jord och himmel.

5 Markens alla buskar fanns ännu inte på jorden och markens alla örter hade ännu inte vuxit upp, för Herren Gud hade inte låtit det regna på jorden och det fanns ingen människa som kunde bruka den. 6 Men en dimma*2:6en dimmaAnnan översättning (så Septuaginta): "ett källflöde". kom upp ur jorden och vattnade hela marken. 7 *1 Kor 15:45, 47. Och Herren Gud formade människan av jord*2:7människan … jordPå hebreiska adám … adamá. från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.

8 Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format. 9 *1 Mos 3:22, Ords 3:13, 18, Upp 2:7, 22:2. Och Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i lustgården satte han livets träd och trädet med kunskap om gott och ont.*2:9Livets trädEn symbol för Guds eviga liv (se 3:22, Ords 3:18, 11:30, Upp 2:27, 22:2).

10 Från Eden*2:10EdenBetyder "ljuvlighet" eller "fruktbarhet". Dess plats är okänd men bör ha legat i trakten kring Mesopotamien. gick det ut en flod som vattnade lustgården och sedan delade sig i fyra huvudgrenar. 11 Den första heter Pishon. Det är den som flyter runt hela landet Havila*2:11landet HavilaBetyder "sandlandet". Syftar troligen på arabiska halvön (jfr 10:29, 25:18), som är rik på guld, onyx och doftande rökelsekåda (bdellium)., där det finns guld. 12 Guldet i det landet är gott, och där finns också bdelliumharts och onyxsten. 13 Den andra floden heter Gihon. Det är den som flyter runt hela landet Kush*2:13KushBetecknar normalt Nubien söder om Egypten. Det har föreslagits att ordet här syftar på kassiternas land i bergen mellan Irak och Iran.. 14 Den tredje floden heter Tigris*2:14TigrisHebr. Hiddékel (jfr Dan 10:4).. Det är den som flyter öster om Assur. Den fjärde floden är Eufrat.

15 Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att odla och bevara den. 16 Och Herren Gud gav mannen denna befallning: "Du kan äta fritt av alla träd i lustgården, 17 *Rom 5:12, 6:23, Jak 1:15. men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö."

18 *Pred 4:8f, 1 Kor 11:8f.Herren Gud sade: "Det är inte bra att mannen är ensam. Jag ska göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like*2:18en som är hans likeOrdagrant: "liksom mittemot honom" (som motsvarar, stämmer).." 19 Herren Gud hade format alla markens djur och himlens alla fåglar av jord. Han förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Så som mannen kallade varje levande varelse, så blev dess namn. 20 Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt himlens fåglar och markens alla vilda djur. Men åt Adam fanns ingen medhjälpare som var hans like.

21 Då lät Herren Gud en tung sömn falla över mannen. När han hade somnat, tog han ut ett av hans revben*2:21revbenHebr. séla kan också översättas "sida". Det sumeriska ordet för revben (ti) kan också översättas "liv" (liksom Eva, jfr not till 3:20). och fyllde dess plats med kött. 22 *1 Kor 11:8, 1 Tim 2:13. Och Herren Gud byggde en kvinna av revbenet som han tagit från mannen och förde fram henne till honom. 23 Då sade mannen:

"Äntligen! Hon är ben av mina ben*2:23ben av mina benSkelettets ben, kroppens innersta och tåligaste del, symboliserar människans kärna och väsen (jfr Ps 32:3, 139:15).

och kött av mitt kött.

Hon ska heta kvinna,

för av man är hon tagen."*2:23 kvinna … manPå hebreiska ishá … ish.

24 *Matt 19:5, Mark 10:7f, Ef 5:31. Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött.*2:24 Citeras av Jesus i Matt 19:5, Mark 10:7 och av Paulus i 1 Kor 6:16, samt med syftning på Kristus i Ef 5:31.25 *1 Mos 3:7. Och mannen och hans hustru var båda nakna utan att vara blyga för varandra.