Gênesis 6

1 Als sich aber die Menschen zu mehren begannen auf Erden und ihnen Töchter geboren wurden, 2 sahen die Söhne Gottes, daß die Töchter der Menschen schön waren und nahmen sich von allen diejenigen zu Weibern, welche ihnen gefielen. 3 Da sprach der HERR: Mein Geist soll den Menschen nicht ewig darum strafen, daß auch er Fleisch ist, sondern seine Tage sollen hundertundzwanzig Jahre betragen! 4 Die Riesen waren auf Erden in jenen Tagen, und zwar daraufhin, daß die Söhne Gottes zu den Töchtern der Menschen kamen und diese ihnen gebaren. Das sind die Helden, die von alters her berühmt gewesen sind. 5 Als aber der HERR sah, daß des Menschen Bosheit sehr groß war auf Erden und alles Gebilde der Gedanken seines Herzens nur böse allezeit, 6 da reute es den HERRN, daß er den Menschen gemacht hatte auf Erden, und es bekümmerte ihn in seinem Herzen. 7 Und der HERR sprach: Ich will den Menschen, den ich erschaffen habe, vom Erdboden vertilgen, vom Menschen an bis auf das Vieh und bis auf das Gewürm und bis auf die Vögel des Himmels; denn es reut mich, daß ich sie gemacht habe! 8 Noah aber fand Gnade vor dem HERRN. 9 Dies ist die Geschichte Noahs: Noah, ein gerechter Mann, war untadelig unter seinen Zeitgenossen; mit Gott wandelte Noah. 10 Und Noah hatte drei Söhne gezeugt: Sem, Ham und Japhet. 11 Aber die Erde war verderbt vor Gott und mit Frevel erfüllt. 12 Und Gott sah die Erde, und siehe, sie war verderbt; denn alles Fleisch hatte seinen Weg auf Erden verderbt. 13 Da sprach Gott zu Noah: Alles Fleisches Ende ist vor mich gekommen; denn die Erde ist durch sie mit Frevel erfüllt, und siehe, ich will sie samt der Erde vertilgen. 14 Mache dir eine Arche von Tannenholz; in Räume sollst du die Arche teilen und sie innen und außen mit Pech verpichen. 15 Und du sollst sie also machen: Dreihundert Ellen lang, fünfzig Ellen breit, dreißig Ellen hoch. 16 Ein Fenster sollst du der Arche machen; bis zu einer Elle unterhalb des Daches darf es reichen; aber die Tür der Arche sollst du an ihre Seite setzen. Du sollst ihr ein unterstes, mittleres und oberstes Stockwerk machen. 17 Denn siehe, ich will eine Wasserflut über die Erde bringen, um alles Fleisch, das lebendigen Odem in sich hat, unter dem ganzen Himmel zu vertilgen; alles, was auf Erden ist, soll untergehen. 18 Aber mit dir will ich meinen Bund aufrichten, und du sollst in die Arche gehen, du und deine Söhne und dein Weib und deiner Söhne Weiber mit dir. 19 Und von allem, was da lebt, von allem Fleisch, sollst du je zwei in die Arche führen, daß sie mit dir am Leben bleiben, und zwar sollen es ein Männchen und ein Weibchen sein; 20 aller Art Vögel und aller Art Vieh und von allem, was auf Erden kriecht, sollen je zwei von jeder Art zu dir kommen, damit sie am Leben bleiben. 21 Du aber nimm dir von allerlei Speise, die man zu essen pflegt, und sammle sie bei dir an, daß sie dir und ihnen zur Nahrung diene! 22 Und Noah tat es; er machte alles genau so, wie ihm Gott befahl.

Människornas ondska växer

1 När människorna började föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem, 2 såg Guds söner att människornas döttrar var vackra, och de tog till hustrur alla de ville ha. 3 Då sade Herren: "Min Ande ska inte bli kvar i*6:3bli kvar iAnnan översättning: "kämpa med". människorna för alltid på grund av deras förvillelse. De är kött*6:3på grund av deras förvillelse. De är köttAndra handskrifter (Septuaginta): "eftersom de är kött". och deras tid ska vara hundratjugo år*6:3hundratjugo årAntingen tiden fram till floden, eller den framtida människans livslängd. En vishetstext från syriska Emar (1200-tal f Kr) talar om 120 år som människolivets övre gräns.."

4 *4 Mos 13:34. Vid denna tid, då Guds söner*6:4Guds sönerUttrycket används om änglar (Job 1:6, 38:7, Ps 89:7) men även om människor som är trogna Herren (5 Mos 14:1, Matt 5:9, Luk 20:36, Rom 8:14f). gick in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem, och även senare, levde våldsverkarna*6:4våldsverkarnaHebr. nefilím, ordagrant: "de fallna". Septuaginta: "jättarna" (jfr 4 Mos 13:34). på jorden. Detta var forntidens väldiga män som var så ryktbara.

5 *1 Mos 8:21, Matt 15:19, Tit 3:3. Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. 6 Då sörjde Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta. 7 Herren sade: "Människorna som jag har skapat ska jag utplåna från jordens yta – både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag sörjer att jag har gjort dem."

8 Men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon.

9 *Hebr 11:7, 2 Petr 2:5. Detta är Noas fortsatta historia. Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud. 10 Och Noa blev far till tre söner, Sem, Ham och Jafet.

11 Men jorden blev mer och mer fördärvad inför Gud och full av våld. 12 Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor*6:12alla människorOrdagrant: "allt kött" (även i 6:13, 17, 7:21, 9:11, 15, 17). levde i fördärv på jorden.

Floden förutsägs och arken byggs

13 Då sade Gud till Noa: "Jag har bestämt mig för att göra slut på allt levande, för jorden är full av våld på grund av dem. Se, jag ska förgöra dem tillsammans med jorden. 14 Gör dig en ark*6:14arkHebr. tevá betyder "låda" eller "kista" (jfr förbundsarken, 2 Mos 25:10f). av goferträ*6:14goferträOkänt träslag. Normalt byggdes skepp av barrträ som cypress eller ceder (Hes 27:5)., inred den med kamrar och bestryk den med jordbeck*6:14jordbeckHebr. kófer kan också översättas "försoning" (jfr 3 Mos 16:34, Job 33:24). både på insidan och utsidan. 15 Så ska du göra arken: Den ska vara trehundra alnar lång, femtio alnar bred och trettio alnar hög.*6:15trehundra … femtio … trettio alnarNärmare 150 x 25 x 15 meter. Moderna lastfartyg byggs efter liknande proportioner.16 Högst upp ska du göra en öppning för ljuset, en aln hög, runt hela arken. En dörr till arken ska du sätta på sidan. Du ska inreda den så att den får en undervåning, en mellanvåning och en övervåning.

17 Se, jag ska låta floden*6:17flodenFlera antika flodberättelser har bevarats i Mesopotamien. Den mest kända ingår i Gilgamesheposet, troligen nertecknat under patriarktiden ca 2000 f Kr, med många paralleller till Bibelns skildring men även skillnader (t ex en kubformad ark). Troligen är dessa övriga flodberättelser minnen av samma händelse. komma med vatten över jorden för att förgöra alla varelser under himlen som har livsande. Allt på jorden ska förgås. 18 Men med dig vill jag upprätta mitt förbund. Du ska gå in i arken med dina söner, din hustru och dina sonhustrur. 19 Av allt levande, av alla varelser, ska du föra in ett par i arken för att de ska överleva tillsammans med dig. Hankön och honkön ska det vara. 20 Av fåglarna efter deras slag, av fyrfotadjuren efter deras slag och av alla kräldjur på marken efter deras slag ska ett par av varje slag gå in till dig för att förbli vid liv. 21 Och du ska ta med dig all slags föda, sådant som kan ätas, och samla i förråd. Det ska tjäna som mat för dig och dem."

22 Och Noa gjorde så. Han gjorde i allt som Gud hade befallt honom.