Gênesis 12

1 Und der HERR sprach zu Abram: Geh aus von deinem Land und von deiner Verwandtschaft und von deines Vaters Hause in das Land, das ich dir zeigen will! 2 So will ich dich zu einem großen Volke machen und dich segnen und dir einen großen Namen machen, und du sollst ein Segen sein. 3 Ich will segnen, die dich segnen, und verfluchen, die dir fluchen; und durch dich sollen alle Geschlechter auf Erden gesegnet werden! 4 Da ging Abram, wie der HERR zu ihm gesagt hatte, und Lot ging mit ihm; Abram aber war fünfundsiebzig Jahre alt, da er von Haran auszog. 5 Und Abram nahm sein Weib Sarai und Lot, seines Bruders Sohn, samt aller ihrer Habe, die sie erworben, und den Seelen, die sie in Haran gewonnen hatten; und sie zogen aus, um ins Land Kanaan zu gehen. 6 Und als sie ins Land Kanaan kamen, durchzog Abram das Land bis zur Ortschaft Sichem, bis zur Eiche Mores; und damals waren die Kanaaniter im Lande. 7 Da erschien der HERR dem Abram und sprach: Deinem Samen will ich dies Land geben! Und er baute daselbst einen Altar dem HERRN, der ihm erschienen war. 8 Von da rückte er weiter vor aufs Gebirge, östlich von Bethel, und schlug sein Zelt also auf, daß er Bethel im Westen und Ai im Osten hatte; und er baute daselbst dem HERRN einen Altar und rief den Namen des HERRN an. 9 Darnach brach Abram auf und zog immer weiter nach Süden. 10 Da aber Hungersnot im Lande herrschte, reiste Abram nach Ägypten hinab, um sich daselbst aufzuhalten; denn die Hungersnot lastete auf dem Land. 11 Und als er sich Ägypten näherte, sprach er zu seinem Weib Sarai: Siehe doch, ich weiß, daß du ein Weib bist von schöner Gestalt. 12 Wenn dich nun die Ägypter sehen, so werden sie sagen: Das ist sein Weib! Und sie werden mich töten und dich leben lassen. 13 So sage doch, du seiest meine Schwester, daß es mir um deinetwillen wohl gehe, und meine Seele um deinetwillen am Leben bleibe! 14 Als nun Abram nach Ägypten kam, sahen die Ägypter das Weib, daß sie sehr schön war. 15 Und als die Fürsten des Pharao sie sahen, priesen sie dieselbe dem Pharao an. Da ward das Weib in Pharaos Haus gebracht. 16 Und es ging Abram gut um ihretwillen; und er bekam Schafe, Rinder und Esel, Knechte und Mägde, Eselinnen und Kamele. 17 Aber der HERR schlug den Pharao und sein Haus mit großen Plagen um Sarais, des Weibes Abrams, willen. 18 Da rief der Pharao den Abram und sprach: Was hast du mir da angerichtet! Warum hast du mir nicht angezeigt, daß sie dein Weib ist? 19 Warum hast du gesagt, sie sei deine Schwester, so daß ich sie mir zum Weibe nehmen wollte? Und nun siehe, da ist dein Weib; nimm sie und geh! 20 Und der Pharao bot seinethalben Mannschaft auf, damit sie ihm und seinem Weib und allem, was er hatte, das Geleite gäben.

Gud kallar Abram

1 *Apg 7:3f, Hebr 11:8.Herren sade till Abram: "Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig.*12:1 Citeras av Stefanus i Apg 7:3.2 Där ska jag göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse. 3 *1 Mos 18:18, 26:4, Apg 3:25. Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska jordens alla släkten bli välsignade*12:3I dig ska jordens alla släkten bli välsignadeCiteras av Paulus i Gal 3:8 som en profetia om frälsningen genom tron på Kristus, Abrahams avkomma (jfr 1 Mos 22:18, 28:14).."

4 Abram gav sig i väg som Herren hade sagt till honom, och Lot gick med honom. Abram var sjuttiofem år*12:4Abram var sjuttiofem årKanske 2091 f Kr, enligt en traditionell datering. Se dock 2 Mos 12:40 med not för en alternativ tolkning som flyttar fram samtliga årtal i 1 Mos med 215 år. när han lämnade Harran. 5 Han tog med sig sin hustru Saraj och sin brorson Lot, alla ägodelar och allt det folk*12:5allt det folkOrdagrant: "alla de själar". de skaffat sig i Harran och gav sig av mot Kanaans land.

När de kom till Kanaans land 6 fortsatte Abram in i landet ända till Shekems*12:6ShekemBy mellan bergen Ebal och Gerissim, strax öster om nutida Nablus. Lämningar från 1900-talet f Kr har hittats vid utgrävningar. område, till Mores terebint*12:6Mores terebintMore betyder "lärare" (jfr Dom 4:5). Terebinten är en släkting till eken.. På den tiden bodde kananeerna i landet. 7 *1 Mos 13:15, 5 Mos 34:4, Neh 9:8, Apg 7:5, Gal 3:16. Och Herren uppenbarade sig för Abram och sade: "Åt dina efterkommande ska jag ge detta land." Då byggde han ett altare åt Herren som hade uppenbarat sig för honom. 8 *1 Mos 4:26. Därifrån drog han vidare till berget öster om Betel och slog upp sitt tält med Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt Herren och åkallade Herrens namn. 9 Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre söderut.

Abram i Egypten

10 Men det blev svält*12:10svältIsraels växtlighet är beroende av regn från Medelhavet (5 Mos 11:11f) och därför sårbar. Arkeologiska fynd tyder på att patriarktiden (århundradena kring 2000 f Kr) var ovanligt torr (jfr 26:1, 42:5). i landet, och Abram flyttade ner till Egypten för att bo där som främling, eftersom svälten var svår i landet. 11 När han närmade sig Egypten, sade han till sin hustru Saraj: "Jag vet ju att du är en vacker kvinna. 12 När egyptierna får se dig kommer de att säga: Hon är hans hustru! Och så dödar de mig men låter dig leva. 13 *1 Mos 20:2f, 26:7f. Säg därför att du är min syster, så går det bra för mig för din skull och jag får leva tack vare dig."

14 När Abram kom till Egypten, såg egyptierna att Saraj var en mycket vacker kvinna. 15 Faraos hövdingar fick se henne och prisade henne inför farao, och hon fördes in i faraos palats. 16 Och det gick bra för Abram för hennes skull. Han fick får, kor och åsnor, tjänare och tjänarinnor, åsneston och kameler.

17 *Ps 105:14f. Men Herren lät farao och hans hus drabbas av svåra plågor för Abrams hustru Sarajs skull. 18 Då kallade farao till sig Abram och sade: "Vad har du gjort mot mig! Varför berättade du inte för mig att hon är din hustru? 19 Varför sade du: Hon är min syster, så att jag tog henne till hustru? Här har du din hustru. Ta henne och gå!" 20 Och farao befallde sina män att skicka i väg Abram med hans hustru och allt han ägde.