Gênesis 30

1 Als aber Rahel sah, daß sie dem Jakob keine Kinder gebar, ward sie eifersüchtig auf ihre Schwester und sprach zu Jakob: Schaffe mir auch Kinder, wo nicht, so sterbe ich. 2 Jakob aber ward sehr zornig auf Rahel und sprach: Bin ich denn an Gottes Statt, der dir Leibesfrucht versagt? 3 Sie aber sprach: Siehe, da ist meine Magd Bilha, komm zu ihr, daß sie in meinen Schoß gebäre, und ich doch durch sie Nachkommen erhalte! 4 Und sie gab ihm ihre Magd Bilha zum Weibe, und Jakob kam zu ihr. 5 Bilha aber empfing und gebar dem Jakob einen Sohn. 6 Da sprach Rahel: Gott hat mir Recht verschafft und meine Stimme erhört und mir einen Sohn gegeben; darum hieß sie ihn Dan. 7 Und Bilha, die Magd Rahels, empfing abermal und gebar dem Jakob einen zweiten Sohn. 8 Da sprach Rahel: Ich habe mit meiner Schwester gerungen, als ränge ich mit Gott, und habe auch gewonnen! Darum hieß sie ihn Naphtali. 9 Als nun Lea sah, daß sie innehielt mit Gebären, nahm sie ihre Magd Silpa und gab sie Jakob zum Weibe. 10 Und Silpa, Leas Magd, gebar dem Jakob einen Sohn. 11 Da sprach Lea: Ich habe Glück! und hieß ihn Gad. 12 Darnach gebar Silpa, Leas Magd, dem Jakob einen zweiten Sohn. 13 Da sprach Lea: Die Töchter werden mich glücklich preisen! Und sie hieß ihn Asser. 14 Ruben aber ging aus zur Zeit der Weizenernte und fand Liebesäpfel auf dem Felde und brachte sie heim zu seiner Mutter Lea. Da sprach Rahel zu Lea: Gib mir einen Teil der Liebesäpfel deines Sohnes! 15 Sie antwortete ihr: Ist das ein Geringes, daß du mir meinen Mann genommen hast? Und willst du auch die Liebesäpfel meines Sohnes nehmen? Rahel sprach: Er soll dafür diese Nacht bei dir schlafen zum Entgelt für die Liebesäpfel deines Sohnes! 16 Da nun Jakob am Abend vom Felde kam, ging ihm Lea entgegen und sprach: Du sollst zu mir kommen, denn ich habe dich erkauft um die Liebesäpfel meines Sohnes. Und er schlief in jener Nacht bei ihr. 17 Und Gott erhörte Lea, und sie empfing und gebar dem Jakob den fünften Sohn. 18 Da sprach Lea: Gott hat mir gelohnt, daß ich meinem Mann meine Magd gegeben habe, und hieß ihn Issaschar. 19 Lea empfing abermal und gebar dem Jakob den sechsten Sohn. 20 Und Lea sprach: Gott hat mich mit einer guten Gabe beschenkt! Nun wird mein Mann wieder bei mir wohnen, denn ich habe ihm sechs Söhne geboren, und sie hieß ihn Sebulon. 21 Darnach gebar sie eine Tochter, welche sie Dina hieß. 22 Aber Gott gedachte an Rahel, und Gott erhörte ihr Gebet und machte sie fruchtbar. 23 Und sie empfing und gebar einen Sohn und sprach: Gott hat meine Schmach von mir genommen! 24 Und sie hieß ihn Joseph und sprach: Gott wolle mir noch einen Sohn dazu geben! 25 Da nun Rahel den Joseph geboren hatte, sprach Jakob zu Laban: Entlasse mich, daß ich an meinen Ort und in mein Land ziehe! 26 Gib mir meine Weiber und Kinder, um welche ich dir gedient habe, daß ich gehen kann! Denn du weißt, welche Dienste ich dir geleistet habe. 27 Laban antwortete: Ach, daß ich doch in deinen Augen Gnade fände! Ich habe es geahnt; und doch hat mich der HERR um deinetwillen gesegnet. 28 Und er sprach: Bestimme mir deinen Lohn, so will ich ihn dir geben! 29 Jakob sprach: Du weißt, wie ich dir gedient habe, und was aus deinem Vieh unter meiner Pflege geworden ist. 30 Denn es war wenig, was du vor meiner Ankunft hattest, nun aber ist viel daraus geworden, und der HERR hat dich gesegnet, wo ich hingekommen bin; und nun, wann soll ich auch für mein Haus sorgen? 31 Er sprach: Was soll ich dir denn geben? Jakob sprach: Du brauchst mir gar nichts zu geben! Wenn du mir nur tun willst, was ich jetzt sage, so will ich deine Herden wieder weiden. 32 Ich will heute durch alle deine Herden gehen, und du sollst daraus absondern alle gesprenkelten und gefleckten Schafe, auch alle schwarzen Schafe unter den Lämmern und alle gefleckten und gesprenkelten Ziegen; und das soll mein Lohn sein. 33 So wird alsdann meine Gerechtigkeit für mich sprechen am künftigen Tag vor deinen Augen, wenn du zu meinem Lohn kommst; alles, was weder gesprenkelt noch gefleckt ist unter den Ziegen und was nicht schwarz ist unter den Lämmern bei mir, das soll als gestohlen gelten. 34 Da sprach Laban: Gut, es sei so, wie du gesagt hast! 35 Und er sonderte noch am gleichen Tag die gestreiften und gefleckten Böcke aus und alle gesprenkelten Ziegen, alles, woran etwas Weißes war, und alles, was schwarz war unter den Lämmern, und tat es unter die Hand seiner Söhne. 36 Und er machte einen Abstand von drei Tagereisen zwischen sich und Jakob; dieser aber weidete die übrigen Schafe Labans. 37 Da nahm Jakob frische Ruten von Pappeln, Mandel und Platanenbäumen und schälte weiße Streifen dran, indem er das Weiße an den Ruten bloßlegte; 38 und legte die Ruten, die er abgeschält hatte, in die Tränkrinnen, wohin die Schafe zum Trinken kamen, gerade vor die Schafe hin. 39 Wenn sie dann beim Kommen zur Tränke brünstig wurden, so empfingen sie angesichts der Ruten und warfen Gestreifte, Gesprenkelte und Gefleckte. 40 Die Lämmer aber sonderte Jakob ab und richtete das Angesicht der Schafe gegen die gefleckten und schwarzen in der Herde Labans; und er machte sich besondere Herden und tat sie nicht zu Labans Schafen. 41 Und jedesmal, wenn die Zeit kam, wo die kräftigen Schafe brünstig wurden, legte Jakob die Ruten in die Tränkrinnen vor die Augen der Schafe, damit sie über den Ruten empfingen; 42 wenn aber die Schwachen brünstig wurden, legte er sie nicht hinein. So erhielt Laban die schwachen und Jakob die starken. 43 Und der Mann wurde außerordentlich reich und bekam viele Schafe, Knechte und Mägde, Kamele und Esel.

1 När Rakel såg att hon inte födde några barn åt Jakob, blev hon avundsjuk på sin syster och sade till Jakob: "Skaffa mig barn, annars dör jag." 2 *1 Mos 20:18, 29:31. Då blev Jakob arg på Rakel och svarade: "Kan jag ersätta Gud? Det är han som har hindrat dig att få barn." 3 *1 Mos 16:2. Hon sade: "Här är min slavinna Bilha. Gå in till henne, så att hon får föda barn åt mig och jag får avkomma genom henne."

4 Så gav hon honom sin slavinna Bilha till hustru, och Jakob gick in till henne. 5 Bilha blev havande och födde en son åt Jakob. 6 Då sade Rakel: "Gud har skaffat mig rätt. Han har hört min röst och gett mig en son." Därför gav hon honom namnet Dan*30:6DanBetyder "skaffa rätt"..

7 Och Bilha, Rakels slavinna, blev havande igen och födde en andra son åt Jakob. 8 Då sade Rakel: "Guds kamper har jag kämpat med min syster, och jag har vunnit." Och hon gav honom namnet Naftali*30:8NaftaliBetyder "min kamp"..

9 När Lea såg att hon hade slutat föda barn, tog hon sin slavinna Silpa och gav henne till hustru åt Jakob. 10 Och Silpa, Leas slavinna, födde en son åt Jakob. 11 Då sade Lea: "Vilken lycka*30:11Vilken lyckaJudisk lästradition och Peshitta: "Lyckan kommer". Namnet Gad betyder "lycka".!" Och hon gav honom namnet Gad.

12 Leas slavinna Silpa födde en andra son åt Jakob. 13 Då sade Lea: "Jag är lycklig. Ja, unga kvinnor ska prisa mig lycklig." Och hon gav honom namnet Asher*30:13AsherBetyder "lycklig"..

14 En gång under veteskörden*30:14under veteskördenVid tiden kring maj-juni. gick Ruben ut på marken och fann kärleksäpplen*30:14kärleksäpplenAlrunan användes som afrodisiaka (jfr Höga V 7:13) och för fruktsamhet. som han tog med till sin mor Lea. Då sade Rakel till Lea: "Ge mig av din sons kärleksäpplen." 15 Men hon svarade henne: "Är det inte nog att du har tagit min man? Ska du ta min sons kärleksäpplen också?" Rakel sade: "Han får ligga med dig i natt om jag får din sons kärleksäpplen."

16 När Jakob kom hem från marken på kvällen, gick Lea och mötte honom och sade: "Du ska komma in till mig, för jag har gett min sons kärleksäpplen som lön för dig." Så låg han med henne den natten. 17 Gud hörde Lea, och hon blev havande och födde en femte son åt Jakob. 18 Då sade Lea: "Gud har gett mig lön för att jag gav min slavinna åt min man." Och hon gav honom namnet Isaskar*30:18IsaskarAnknyter till det hebreiska ordet för "lön"..

19 Lea blev havande igen och födde en sjätte son åt Jakob. 20 Då sade hon: "Gud har gett mig en god gåva. Nu ska min man bo hos mig*30:20bo hos migAnnan översättning (så Septuaginta): "upphöja mig"., eftersom jag har fött sex söner åt honom." Och hon gav honom namnet Sebulon*30:20SebulonAnknyter till de hebreiska orden för "gåva", "bo" och "upphöja"..

21 Därefter födde hon en dotter och gav henne namnet Dina*30:21DinaKan tolkas som kvinnlig form av Dan, "skaffa rätt" (jfr 34:31)..

22 Men Gud tänkte på Rakel. Gud hörde henne och gjorde henne fruktsam. 23 Och hon blev havande och födde en son. Då sade hon: "Gud har tagit bort min skam." 24 Och hon gav honom namnet Josef*30:24JosefAnknyter till de hebreiska orden för "ta bort" och "ge ytterligare". Barnlöshet ansågs vara ett olyckligt öde (jfr 1 Sam 1:5f, Luk 1:25). och sade: "Herren ska ge mig en son till."

Jakobs avtal med Laban

25 När Rakel hade fött Josef*30:25När Rakel hade fött JosefKanske 1915 f Kr (jfr 41:46)., sade Jakob till Laban: "Låt mig resa. Jag vill bege mig hem till min bygd och till mitt land. 26 *1 Mos 31:36f. Ge mig mina hustrur och mina barn som jag har arbetat hos dig för, så ger jag mig av. Du vet ju själv hur jag har arbetat för dig." 27 Laban svarade honom: "Låt mig finna nåd för dina ögon. Genom spåtecken*30:27spåteckenLängre fram förbjudet i Mose lag (3 Mos 19:31, 5 Mos 18:10f). förstår jag att Herren har välsignat mig för din skull." 28 Han tillade: "Bestäm vad du vill ha i lön av mig, så ska jag ge dig det."

29 Jakob sade till honom: "Du vet själv hur jag har arbetat för dig och vad det har blivit av din boskap hos mig. 30 Det lilla du hade innan jag kom har förökat sig och blivit mycket, för Herren har välsignat dig var jag än gått fram. Men när ska jag få göra något för mitt eget hus?" 31 Han svarade: "Vad ska jag ge dig?"

Jakob sade: "Du ska inte ge mig något alls. Om du gör som jag säger ska jag fortsätta som herde för din hjord och vakta den. 32 Jag vill gå igenom hela din hjord i dag och skilja ut alla spräckliga och brokiga djur – alla mörka djur bland lammen*30:32spräckliga … brokiga … mörka djur bland lammenNormalt en mycket liten andel av dåtidens får och getter. En herde fick annars ofta 10-20% av de nyfödda djuren som sin lön. och de brokiga och spräckliga bland getterna. Det ska vara min lön. 33 När du sedan kommer för att se med egna ögon vad som blivit min lön, då ska min rättfärdighet vara mitt vittne. Alla getter hos mig som inte är spräckliga eller brokiga och alla lamm som inte är mörka ska räknas som stulna." 34 "Det är bra", sade Laban. "Det får bli som du har sagt."

35 Samma dag skilde Laban ut de strimmiga och brokiga bockarna och alla spräckliga och brokiga hongetter, alla som det fanns något vitt på, och alla lamm som var mörka. Dessa lämnade han i sina söners vård. 36 Han satte ett avstånd på tre dagsresor mellan sig och Jakob. Och Jakob fick sedan vakta Labans övriga hjord.

37 Men Jakob tog färska käppar av poppel, mandelträd och lönn och gjorde vita ränder på dem genom att skala av barken så att det vita på käpparna syntes. 38 Sedan lade han käpparna som han skalat i rännorna eller vattenhoarna, så att djuren hade dem framför sig när hjordarna kom för att dricka. De brukade para sig när de kom för att dricka. 39 När djuren parade sig vid käpparna blev djurens avkomma strimmig, spräcklig och brokig. 40 Sedan förde Jakob lammen åt sidan och ordnade de andra djuren så att de vände huvudena mot det strimmiga och allt det mörka i Labans hjord. Så skaffade han sig egna hjordar som han inte blandade med Labans hjord. 41 Så ofta de kraftiga djuren skulle para sig, lade Jakob käpparna framför djurens ögon i rännorna så att de parade sig vid käpparna. 42 Men när det var svaga djur, lade han inte dit dem. På det sättet fick Laban de svaga djuren och Jakob de kraftiga. 43 *1 Mos13:2, 24:35, Ords 10:22. Och Jakob blev mycket rik. Han fick mycket småboskap och dessutom slavinnor och slavar, kameler och åsnor.