Gênesis 48

1 Darnach ward dem Joseph gesagt: Siehe, dein Vater ist krank! Und er nahm mit sich seine zwei Söhne, Manasse und Ephraim. 2 Da ward dem Jakob angezeigt und gesagt: Siehe, dein Sohn Joseph kommt zu dir! Und Israel machte sich stark und setzte sich auf im Bett. 3 Und Jakob sprach zu Joseph: Der allmächtige Gott erschien mir zu Lus im Lande Kanaan und segnete mich 4 und sprach zu mir: Siehe, ich will dich fruchtbar machen und dich mehren und dich zu einer Völkergemeinde machen, und ich will deinem Samen nach dir dieses Land zur Besitzung geben ewiglich. 5 So sollen nun deine beiden Söhne, Ephraim und Manasse, die dir in Ägypten geboren sind, ehe ich zu dir nach Ägypten gekommen bin, mein sein; wie Ruben und Simeon sollen sie mein sein. 6 Die Kinder aber, welche du nach ihnen zeugest, sollen dein sein und sollen in ihrem Erbteil nach ihrer Brüder Namen genannt werden. 7 Und als ich aus Mesopotamien kam, starb Rahel bei mir im Lande Kanaan, auf dem Wege, als wir nur ein Stück Weges von Ephrata entfernt waren, und ich begrub sie daselbst an dem Wege gen Ephrata, die jetzt Bethlehem heißt. 8 Als aber Israel Josephs Söhne sah, fragte er: Wer sind diese? 9 Joseph antwortete: Es sind meine Söhne, die mir Gott hier geschenkt hat! Er sprach: Bring sie doch her zu mir, daß ich sie segne! 10 Denn Israels Augen waren vom Alter kurzsichtig geworden, daß er nicht mehr sehen konnte. Als er sie nun zu ihm brachte, küßte und umarmte er sie. 11 Und Israel sprach zu Joseph: Daß ich dein Angesicht noch sehen dürfte, darum hätte ich nicht zu bitten gewagt; und nun, siehe, hat mich Gott sogar deine Kinder sehen lassen! 12 Und Joseph nahm sie von seinen Knien und warf sich auf sein Angesicht zur Erde nieder. 13 Darnach nahm er sie beide, Ephraim in seine Rechte, zur Linken Israels, und Manasse in seine Linke, zur Rechten Israels, und brachte sie zu ihm. 14 Da streckte Israel seine Rechte aus und legte sie auf Ephraims Haupt, obschon er der jüngere war, seine Linke aber auf Manasses Haupt, indem er also seine Hände verschränkte, wiewohl Manasse der Erstgeborene war. 15 Und er segnete Joseph und sprach: Der Gott, vor dessen Angesicht meine Väter Abraham und Isaak gewandelt haben; der Gott, der mich behütet hat, seitdem ich bin, bis auf diesen Tag; 16 der Engel, der mich erlöset hat von allem Übel, der segne die Knaben, und durch sie werde mein Name genannt und der Name meiner Väter Abraham und Isaak, und sie sollen zu einer großen Menge werden auf Erden! 17 Als aber Joseph sah, daß sein Vater die rechte Hand auf Ephraims Haupt legte, gefiel es ihm übel; darum ergriff er seines Vaters Hand, um sie von Ephraims Haupt auf Manasses Haupt zu wenden. 18 Dabei sprach Joseph zu seinem Vater: Nicht also, mein Vater; denn dieser ist der Erstgeborene; lege deine Rechte auf sein Haupt! 19 Aber sein Vater weigerte sich und sprach: Ich weiß es, mein Sohn, ich weiß es wohl! Auch er soll zu einem Volk, und auch er soll groß werden; aber doch soll sein jüngerer Bruder größer werden! 20 Also segnete er sie an jenem Tag und sprach: Mit dir wird Israel segnen und sagen: Gott mache dich wie Ephraim und Manasse! Also setzte er Ephraim dem Manasse voran. 21 Und Israel sprach zu Joseph: Siehe, ich sterbe; aber Gott wird mit euch sein und wird euch in das Land eurer Väter zurückbringen. 22 Und ich schenke dir einen Bergesrücken, den du vor deinen Brüdern voraushaben sollst; ich habe ihn den Amoritern mit meinem Schwert und meinem Bogen aus der Hand genommen.

Jakob välsignar Josef och hans söner

1 Efter en tid sade man till Josef: "Din far är sjuk." Då tog han med sig sina båda söner Manasse och Efraim. 2 Och man sade till Jakob: "Din son Josef har kommit till dig."

Israel samlade då sina krafter och satte sig upp i sängen. 3 *1 Mos 28:12, 35:6f. Han sade till Josef: "Gud den Allsmäktige uppenbarade sig för mig i Luz i Kanaans land. Han välsignade mig 4 och sade till mig: Jag ska göra dig fruktsam och föröka dig och låta många folk komma från dig, och jag ska ge detta land åt dina efterkommande till egendom för evigt.

5 *1 Mos 41:50f, 46:20, Jos 16:1f, 1 Krön 5:1f. Dina båda söner, som föddes åt dig i Egyptens land innan jag kom hit till dig i Egypten, ska nu vara mina. Efraim och Manasse ska vara mina*48:5ska vara minaAdoption av barnbarn är känt även från ugaritiska texter. På så sätt upphöjdes Josefs gren och fick fler andelar vid arvsskiftet (Efraim och Manasse blev stammar i Israel). liksom Ruben och Simeon. 6 Men de barn som du får efter dem ska vara dina. De ska bära sina bröders namn i deras arvedel. 7 *1 Mos 33:18, 35:19f. När jag kom från Paddan dog Rakel i Kanaans land under resan, när det ännu var ett stycke kvar till Efrata, och jag begravde henne där vid vägen till Efrata." – Platsen heter nu Betlehem.

8 När Israel fick se Josefs söner frågade han: "Vilka är dessa?" 9 Josef svarade sin far: "Det är mina söner som Gud har gett mig här." Då sade han: "Ta hit dem till mig så att jag får välsigna dem." 10 Israels ögon var svaga av ålder så att han inte kunde se. Josef förde fram dem till honom, och han kysste dem och tog dem i sin famn. 11 Och Israel sade till Josef: "Jag trodde inte att jag skulle få se ditt ansikte, men nu har Gud till och med låtit mig se dina barn!"

12 Och Josef tog dem från hans knä och bugade sig till jorden. 13 Sedan tog Josef dem båda i handen, Efraim i sin högra hand till vänster framför Israel, och Manasse i sin vänstra hand till höger framför Israel, och förde fram dem till honom. 14 Men Israel räckte ut sin högra hand och lade den på Efraims huvud trots att han var den yngre, och sin vänstra hand på Manasses huvud trots att Manasse var den förstfödde. Han lade händerna i kors. 15 *1 Mos 49:24, Ps 23:1, 80:2, Joh 10:11, Hebr 11:21, 1 Petr 2:25. Och han välsignade Josef och sade:

"Den Gud som mina fäder

Abraham och Isak har vandrat inför,

den Gud som har varit min herde

från min födelse ända till i dag,

16 *2 Mos 1:7. den ängel som har förlossat mig

från allt ont,

han ska välsigna pojkarna.

De ska uppkallas efter mitt namn

och mina fäder Abrahams

och Isaks namn,

och de ska föröka sig

och bli många på jorden."

17 Men när Josef såg att hans far lade sin högra hand på Efraims huvud, tyckte han inte om det. Han tog sin fars hand och ville flytta den från Efraims till Manasses huvud. 18 Och Josef sade till sin far: "Gör inte så, far. Det här är den förstfödde. Lägg din högra hand på hans huvud." 19 *4 Mos 1:32f. Men hans far ville inte det. Han sade: "Jag vet, min son, jag vet. Också från honom ska det komma ett folk, också han ska bli stor. Men hans yngre bror ska ändå bli större än han, och flera folk ska härstamma från honom." 20 Och han välsignade dem på den dagen och sade:

"I dig ska Israel välsigna och säga:

Må Gud göra dig som

Efraim och Manasse."

Och han satte Efraim före Manasse.

21 Därefter sade Israel till Josef: "Se, jag dör. Men Gud ska vara med er och föra er tillbaka till era fäders land. 22 *1 Mos 34:26, Joh 4:5. Och utöver det jag ger dina bröder, ger jag dig en bergsrygg*48:22en bergsryggHebr. Shekém (jfr kap 34), den ort där Josef senare begravdes (Jos 24:32). som jag tog från amoreerna med mitt svärd och min båge."