Gênesis 15

1 Nach diesen Geschichten begab es sich, daß des HERRN Wort an Abram in einem Gesicht also erging: Fürchte dich nicht, Abram, ich bin dein Schild; dein Lohn ist sehr groß! 2 Abram aber sprach: O Herr, HERR, was willst du mir geben, da ich doch kinderlos dahingehe, Erbe meines Hauses aber dieser Elieser von Damaskus ist? 3 Und Abram sprach weiter: Siehe, du hast mir keinen Samen gegeben, und siehe, ein Knecht, der in meinem Hause geboren ist, soll mein Erbe sein! 4 Aber des HERRN Wort geschah zu ihm: Dieser soll nicht dein Erbe sein, sondern der von dir selbst kommen wird, der soll dein Erbe sein! 5 Und er führte ihn hinaus und sprach: Siehe doch gen Himmel und zähle die Sterne, wenn du sie zählen kannst! Und er sprach zu ihm: Also soll dein Same werden! 6 Und Abram glaubte dem HERRN, und das rechnete er ihm zur Gerechtigkeit. 7 Und er sprach zu ihm: Ich bin der HERR, der ich dich von Ur in Chaldäa ausgeführt habe, daß ich dir dieses Land erblich zu besitzen gebe. 8 Abram aber sprach: Herr, HERR, wobei soll ich merken, daß ich es erblich besitzen werde? 9 Und er sprach zu ihm: Bringe mir eine dreijährige Kuh und eine dreijährige Ziege und einen dreijährigen Widder und eine Turteltaube und eine junge Taube. 10 Und er brachte solches alles und zerteilte es mitten voneinander, und legte einen Teil dem andern gegenüber. Aber die Vögel zerteilte er nicht. 11 Und es fielen Raubvögel über die Opfer her; aber Abram verscheuchte sie. 12 Da nun die Sonne anfing sich zu neigen, fiel ein tiefer Schlaf auf Abram, und siehe, Schrecken und große Finsternis überfielen ihn. 13 Da ward zu Abram gesagt: Du sollst für gewiß wissen, daß dein Same fremd sein wird in einem Lande, das nicht ihm gehört; und daselbst wird man sie zu dienen zwingen und demütigen vierhundert Jahre lang. 14 Aber auch das Volk, dem sie dienen müssen, will ich richten; darnach sollen sie mit großer Habe ausziehen. 15 Und du sollst in Frieden zu deinen Vätern hinfahren und in gutem Alter begraben werden. 16 Sie aber sollen im vierten Geschlechte wieder hierherkommen; denn das Maß der Sünden der Amoriter ist noch nicht voll. 17 Als nun die Sonne untergegangen und es finster geworden war, siehe, da rauchte ein Ofen, und eine Feuerfackel fuhr zwischen den Stücken hin. 18 An dem Tage machte der HERR einen Bund mit Abram und sprach: Deinem Samen habe ich dieses Land gegeben, vom Fluß Ägyptens bis an den großen Strom, den Euphrat: 19 die Keniter, die Kenisiter, die Kadmoniter, 20 die Hetiter, die Pheresiter, die Rephaiter, 21 die Amoriter, die Kanaaniter, die Girgasiter und die Jebusiter.

Herren sluter förbund med Abram

1 Därefter kom Herrens ord till Abram i en syn. Han sade: "Var inte rädd, Abram. Jag är din sköld. Din lön ska bli mycket stor." 2 Men Abram sade: "Herre Gud*15:2Herre GudHebr. Adonaí JHVH (Herren HERREN). När Gudsnamnet Jhvh är sammansatt med ordet "Adonaí" (Herre) anger grundtextens vokaler att det istället ska uttalas "Elohím" (Gud)., vad ska du ge mig? Jag går ju bort barnlös*15:2barnlösAnsågs som ett olyckligt öde (jfr 30:1). Adoption av tjänare som arvingar är känt från patriarktiden, t ex i mesopotamiska Larsa., och arvinge till mitt hus är Elieser från Damaskus." 3 Och Abram fortsatte: "Se, mig har du inte gett någon avkomling. Så det blir en av mitt husfolk som ärver mig."

4 *1 Mos 17:6, 16. Men Herrens ord kom till honom: "Det är inte han som ska ärva dig. En som kommer från din egen kropp ska bli din arvinge." 5 *1 Mos 13:16, 22:17, 2 Mos 32:13, 5 Mos 10:22, Rom 4:18, Hebr 11:12. Sedan förde han honom ut och sade: "Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem." Och han sade till honom: "Så ska din avkomma bli."*15:5 Citeras i Rom 4:18.6 *Rom 4:3, Gal 3:6, Jak 2:23. Och Abram trodde på Herren, och han räknade honom det till rättfärdighet.*15:6 Citeras av Paulus i Rom 4:3, Gal 3:6 och av Jakob i Jak 2:23.

7 Sedan sade han till honom: "Jag är Herren, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att ge dig detta land till arvedel." 8 Han svarade: "Herre Gud, hur ska jag veta att jag kommer att ärva det?" 9 Då sade han till honom: "Hämta åt mig en treårig kviga, en treårig get, en treårig bagge, en turturduva och en ung duva." 10 *Jer 34:18. Han hämtade alla dessa åt honom, styckade dem mitt itu och lade styckena mot varandra. Men fåglarna styckade han inte. 11 Rovfåglar slog sig ner på de döda kropparna, men Abram drev bort dem.

12 När solen höll på att gå ner föll en tung sömn över Abram. Då kom skräck och ett stort mörker över honom. 13 *2 Mos 1:12f, 12:40, Apg 7:6f. Och Herren sade till Abram: "Du ska veta att dina efterkommande ska bo som främlingar i ett land som inte är deras där man ska göra dem till slavar och förtrycka dem i fyrahundra år.*15:13f Citeras av Stefanus i Apg 7:6f. Dessa fyrahundra år gäller antingen förtrycket i Egypten (se 2 Mos) eller också hela tiden av främlingskap i Kanaan och Egypten. Se not till 2 Mos 12:40.14 *2 Mos 12:35f. Men det folk som gör dem till slavar ska jag döma. Sedan ska de dra ut med stora ägodelar. 15 *1 Mos 25:8. Men du själv ska gå till dina fäder i frid och bli begravd vid hög ålder. 16 I fjärde släktledet ska de återvända hit, för amoreerna har ännu inte fyllt sina synders mått."

17 *2 Mos 13:21, 19:18, Jer 34:18. När solen hade gått ner och det blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med en brinnande fackla som gick fram mellan köttstyckena*15:17gick fram mellan köttstyckenaPå så sätt ingick man ett förbund med dess åtaganden (jfr Jer 34:18). Här är det Gud ensam som ingår förbundet (jfr vers 8 och Gal 3:20).. 18 *1 Mos 12:7, 2 Mos 23:31, 5 Mos 34:4, 1 Kung 4:21, 2 Krön 9:26, Ps 80:12. På den dagen slöt Herren ett förbund med Abram och sade: "Åt dina efterkommande ska jag ge detta land, från Egyptens flod*15:18Egyptens flodTroligen åsyftas "Egyptens bäckravin" (Wadi el-Arish), Israels traditionella gräns i sydväst mot Sinai (4 Mos 34:5, 1 Kung 8:65). ända till den stora floden, floden Eufrat: 19 keniternas, kenisiternas, kadmoneernas, 20 *Jos 24:11. hetiternas, perisseernas, rafaeernas, 21 amoreernas, kananeernas, girgasheernas och jebusiternas land."