147 Jag möter (närmar mig vid) skymningen [eller kanske gryningen] och skriker ut (ropar efter hjälp),

jag väntar (hoppas) på ditt ord (hebr. davar).

148 Mina ögon möter (konfronterar; har förutsett) nattens [alla tre] väkter [jag är vaken hela natten],

så jag kan begrunda (tänka på, reflektera över) ditt löftesord (hebr. imrah).