[Detta är den elfte av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Psalmen är troligtvis antifonal, dvs. en försångare sjunger först ett stycke och sedan svarar en annan stämma eller en kör.

Författare: Okänd

Struktur:

1. Bön – hör mig, vers 1-2

2. Förtröstan på Herren, vers 3-4

3. Förtröstan på Herren, vers 5-6

4. Inbjudan till Israel att förtrösta på Herren, vers 7-8]

1 En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

______

Ur djupen [vattendjupen; metafor för en situation med oöverstigliga problem]

ropar jag (höjer jag min röst i bön) till dig, Herre (Jahveh).

2 Herre (Adonai), hör min röst,

låt dina öron höra mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].

3 Om du, Herre (Jah – kortformen av Jahveh; betecknar att han alltid har existerat),

skulle hålla fast vid (föra räkenskap över) våra synder,

vem skulle då kunna stå inför dig [på domens dag]?

4 Men hos dig finns förlåtelsen (hebr. ha slichah),

för att man ska frukta (vörda) [ära] dig.

5 Jag väntar på (tittar ivrigt efter; hoppas uthålligt på) Herren (Jahveh)

– hela min varelse (min själ – hebr. nefesh) väntar –

och jag förtröstar på hans ord (väntar på vad han ska säga).

6 Hela min varelse (min själ) [väntar/längtar] efter min Herre (Adonai),

mer än väktarna efter morgonen,

mer än väktarna [längtar] efter morgonen.

[Versen saknar verb, men det följer underförstått med från vers 5, men med ett nytt objekt – min Herre.]

7 Israel, förtrösta (vänta ivrigt) på Herren (Jahveh),

för hos Herren (Jahveh) finns nåd (omsorgsfull kärlek – chesed),

och hos honom finns full befrielse (fullständig lösensumma för att köpa oss fria från synden).

8 Han ska friköpa (befria) Israel

från alla deras synder (från syndens konsekvenser).