14 Jag tackar dig [med öppna händer prisar, hyllar och erkänner jag dig] för att jag med stor vördnad (innerlig respekt)

är (blev) en underbar (unik och separat) skapelse [exklusiv och särbehandlad som Guds avbild].

Underbara är dina verk,

och det vet min själ mycket väl (känner jag i högsta grad själv till; är jag verkligen intimt förtrogen med).

15 Min kropp (skelett) var inte dold för dig

när jag formades i det fördolda.

När jag flätades samman (som ett tyg broderas med olika färger) i jordens djup,

16 såg dina ögon min oformade kropp (ihoprullad, hopvikt) [inte ännu utvecklad, dvs. när jag bara var ett embryo].

Alla mina dagar var uppskrivna i din bok [livets bok, se Ps 69:29]

innan de tog form, innan någon av dem hade kommit.