Psaltaren 139

7 [I ett par retoriska frågor hyllar David nu Guds stora kärlek och nåd som når överallt, se även, se även Ps 23:6:]

Vart kan jag gå (skulle jag vandra) från din Ande?

Vart kan jag fly från ditt ansikte (din närvaro; ordagrant: dina ansikten)?

8 Om jag stiger upp för himlarna,

är du där,

och lägger jag mig (bäddar jag åt mig) i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) [dödsriket],

se, där är du [också]! [ordagrant: se – du/dig!]

9 Tar jag [lyfter jag på] morgonrodnadens vingar

[förflyttar jag mig i ljusets hastighet längs med en solstrimma i soluppgången]

och bosätter mig [på andra sidan – på de öar som ligger] längst ut (ytterst) i havet [i väst],

10 ska också där din hand leda mig,

och din högra [hand] hålla (gripa tag om) mig.