6 Må vi jubla (ropa i triumferande glädje) över din frälsning [sjunga högt om din seger],

och höja segerbaner (triumfera; marschera i segertåg) i vår Guds (Elohims) namn.

Må Herren (Jahveh) uppfylla (fullborda) alla dina önskningar (böner, planer – hebr. mishalah). [Ovanligt ord, kommer från verbet fråga, be och önska (hebr. shaal), se även Ps 37:4.]

[Nu skiftar pronomenet från "vi" till "jag", för att sedan återgå till "vi" och "oss" i vers 8-10.]

7 Nu vet jag att Herren (Jahveh) räddar sin smorde (utvalde, kung) [Messias].

Han kommer att svara honom från sin heliga himmel [himlarnas helgedom – sitt himmelska tronrum],

genom sin högra hands mäktiga frälsningsgärningar (väldiga styrka/kraft) [stordåd och segrar].

8 Vissa (somliga) [har sin förtröstan] i vagnar och andra (somliga) i hästar [det har dessa som inte känner Gud],

men vi [Guds folk har satt vårt hopp] i Herrens (Jahvehs), i vår Guds (Elohims), namn

– det åberopar vi (kommer vi ihåg; berömmer vi oss av; prisar vi).

[Hebreiska konstruktionen är ovanlig där meningens enda verb "åberopa" (hebr. zachar) är placerat sist. Ordet har en rik innebörd av att åberopa, komma ihåg, uppmärksamma, tänka på, nämna, hänvisa till och berömma sig av något. Frånvaron av ett verb i versens inledning förstärker också tomheten och det lönlösa i att prisa sin egna militära förmåga jämfört med att påminna sig om Guds mäktiga ingripanden och räddningsaktioner bland dem som sätter sitt hopp till honom.]