Psalm 23 – Du är med mig
1 En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
______
Herren (Jahveh) är min herde [kung, fåraherde].
Jag ska inte sakna någonting (inte lida någon brist).
[I Israel och i Mellanöstern var begreppet herde en vanlig metafor för kungen, se 1 Kung 22:17; Jer 23:1; Hes 34:2. Herren beskrivs också som sitt folks herde, se Ps 80:2; 100:3. Ordet för herde (hebr. raah) är ett verb "att valla". Ordet kommer från betesmark. I ordet herde (att valla) finns funktionen att leda fåren till platser där fåren kan beta och dricka, något som psalmen tar upp i vers 2-3. Herdens funktion är också att försvara fåren från vilda djur, se vers 4. Att David i denna psalm diktar och sjunger "min herde" visar vilken personlig relation han hade till Gud. I den andra raden har hebreiskan bara två ord: lo echsar, ordagrant "jag ska inte sakna." Denna korta fras, utan något objekt, beskriver en fullständig förtröstan på att Gud förser på livets alla områden.]
2 Vid gröna ängar (spirande betesmarker)
låter han mig slå mig till ro (lägga mig ner).
Intill lugna (stilla, rofyllda, trygga) vatten (ordagrant: "invid vilans vatten")
leder han mig (ledsagar han mig varsamt).
[Vis av erfarenhet visste David att man måste leda fåren till lugna friska källvatten. Strömmar och störtfloder utgör nämligen livsfara för ett får – mer än de själva förstår. Samma ord för att leda (hebr. nahal) används av Jesaja när han beskriver hur Herren varsamt leder tackorna och bär lammen, se Jes 40:11.]
3 Min själ (hela min varelse; mitt liv)
vederkvicker (förnyar, återupprättar) han och
han leder (visar; går före och guidar) mig
på rätta (rättfärdighetens) vägar (spår) [de av herdar välkända gamla lederna] för sitt namns [sitt eget goda ryktes; sin äras] skull.
[Det hebreiska verbet för att vederkvicka, shov, har innebörden att återställa och föra tillbaka. Verbet för att leda är inte samma som i vers 2, utan det mer generella nacha, som beskriver hur en fåraherde för fram sin hjord. I Mellanöstern drivs inte hjorden på bakifrån, utan herden går framför och leder den. Dessa två verb (shuv och nacha) är placerade intill varandra, centralt i versen. Tillsammans skapar de en helhetsprocess som skulle kunna översättas "att bli förd tillbaka genom att låta sig ledas". De hebreiska verbformerna som används förstärker att Gud känner till vårt bästa och leder oss tillbaka till källan gång på gång.]
5 Du bereder för mig ett bord [dukar upp till en festmåltid]
[mitt] framför ögonen på mina fiender [motståndarna som ansätter och trakasserar mig].
Du smörjer mitt huvud med [helande, välbehaglig] olja,
min bägare är fylld till brädden (flödar över; är mättad).
[Att smörja någons huvud var en akt av gästfrihet för att få gästen att koppla av. Fåraherden smorde också fårens huvud för att läka sår.]