20 Hela vår varelse (vår själ) väntar på [dröjer sig ivrigt kvar och längtar efter] Herren (Jahveh);

han är vår hjälp (hjälpare – hebr. ezer) och vår sköld (beskyddare). [Han kommer till vår undsättning!]

21 För i honom gläder sig vårt hjärta,

för vi förtröstar (vi har litat) på hans heliga namn.

22 Låt din nåd (omsorgsfulla kärlek), Herre (Jahveh), vara [vila] över oss,

på samma sätt som vi [tålmodigt] hoppas (väntar, förtröstar) på dig.