7 Din rättfärdighet (trofasthet)
är som de högsta bergen (Guds majestätiska berg).
Dina domar
är som det djupaste hav [outgrundligt].
Du beskyddar (bevarar, hjälper)
både människa och djur (mänskligheten och djurriket),
Herre (Jahveh).
[Vers 6-7 ramas in av Herrens namn. De två ytterligheterna som beskrivs, "himlen och molnen" och "högsta berg och djupaste hav", visar på omfattningen av Herrens trofasthet. Det finns ingen gräns på hans kärlek, se Rom 8:35-39; Ps 139:7-12. Ordvalet i vers 11, att sträcka ut din trofasta kärlek, binder fint samman denna del med psalmens avslutande bön!]
8 Hur dyrbar är inte din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet), o Gud (Elohim)!
Mänskligheten (Adams barn) tar sin tillflykt under dina vingars skugga.
9 De är mättade med mat från ditt hus,
du låter dem dricka från din flod av ljuvlighet (dina delikatesser, ditt överflöd och din glädje).
[Ordagrant: "från floden Eden", dvs. samma namn som paradiset där allt var perfekt.]