20 Du lät mig se (få uppleva) många bekymmer (trånga passager, känslomässigt pressade situationer) [plural]

och mycket ondska (lidande) [plural],

du ska återuppliva oss igen,

från jordens djup ska du låta mig komma upp igen.

21 Låt min storhet öka (upprätta mig igen, ära mig stort)

och vänd dig om (omslut mig) och trösta mig (känn min smärta, agera och vänd min sorg till hopp).

[Ordet "storhet" används ofta om Guds storhet, se Ps 145:3. Det kan vara anledningen till att den grekiska översättningen Septuaginta skriver "Låt din storhet öka" och förtydliga att det inte är en högmodig bön om egen storhet utan syftar på "de stora ting Gud gjort", se vers 19. Storhet och stor har samma hebreiska rot. Denna bön om återupprättelse hör också ihop med psalmens genomgående bön att inte komma på skam, se vers 1, 13 och 24. De två sista verben är rika på innebörd. Hebreiska savav betyder att återvända, cirkla runt och omsluta. Det sista ordet nacham, som ibland översätts "ångra" betyder både att känna sorg och att trösta, och själva skeendet då man går från sorg till att ge tröst. Psalmisten ber att Gud ska känna med honom, men också komma och ge hopp, tröst och räddning, se 1 Mos 6:6; Ps 23:4.]