1 En sång, en psalm av David.2 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.3 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.4 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.5 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.9 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,10 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.14 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

1 Preparado está o meu coração, ó Deus; cantarei e darei louvores até com a minha glória.2 Despertai, saltério e harpa; eu mesmo despertarei ao romper da alva.3 Louvar-te-ei entre os povos, Senhor, e a ti cantarei louvores entre as nações.4 Porque a tua benignidade se estende até aos céus, e a tua verdade chega até às mais altas nuvens.5 Exalta-te sobre os céus, ó Deus, e a tua glória sobre toda a terra.6 Para que sejam livres os teus amados, salva-nos com a tua destra, e ouve-nos.7 Deus falou na sua santidade; eu me regozijarei; repartirei a Siquém, e medirei o vale de Sucote.8 Meu é Gileade, meu é Manassés; e Efraim a força da minha cabeça, Judá o meu legislador.9 Moabe a minha bacia de lavar; sobre Edom lançarei o meu sapato, sobre a Filístia jubilarei.10 Quem me levará à cidade forte? Quem me guiará até Edom?11 Porventura não serás tu, ó Deus, que nos rejeitaste? E não sairás, ó Deus, com os nossos exércitos?12 Dá-nos auxílio para sair da angústia, porque vão é o socorro da parte do homem.13 Em Deus faremos proezas, pois ele calcará aos pés os nossos inimigos.