1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

1 Por que se amotinam os gentios, e os povos imaginam coisas vãs?2 Os reis da terra se levantam e os governos consultam juntamente contra o Senhor e contra o seu ungido, dizendo:3 Rompamos as suas ataduras, e sacudamos de nós as suas cordas.4 Aquele que habita nos céus se rirá; o Senhor zombará deles.5 Então lhes falará na sua ira, e no seu furor os turbará.6 Eu, porém, ungi o meu Rei sobre o meu santo monte de Sião.7 Proclamarei o decreto: O Senhor me disse: Tu és meu Filho, eu hoje te gerei.8 Pede-me, e eu te darei os gentios por herança, e os fins da terra por tua possessão.9 Tu os esmigalharás com uma vara de ferro; tu os despedaçarás como a um vaso de oleiro.10 Agora, pois, ó reis, sede prudentes; deixai-vos instruir, juízes da terra.11 Servi ao Senhor com temor, e alegrai-vos com tremor.12 Beijai o Filho, para que se não ire, e pereçais no caminho, quando em breve se acender a sua ira; bem-aventurados todos aqueles que nele confiam.