1 En psalm av David. HERRE, hör min bön, lyssna till min åkallan, svara mig i din rättfärdighet, för din trofasthets skull.2 Och gå icke till doms med din tjänare, ty inför dig är ingen levande rättfärdig.3 Se, fienden förföljer min själ, han trampar mitt liv till jorden; han lägger mig i mörker såsom de längesedan döda.4 Och min ande försmäktar i mig, mitt hjärta är stelnat i mitt bröst.5 Jag tänker på forna dagar, jag begrundar alla dina gärningar, dina händers verk eftersinnar jag.6 Jag uträcker mina händer till dig; såsom ett törstigt land längtar min själ efter dig. Sela.7 HERRE, skynda att svara mig, ty min ande förgås; dölj icke ditt ansikte för mig, må jag ej varda lik dem som hava farit ned i graven.8 Låt mig bittida förnimma din nåd, ty jag förtröstar på dig. Kungör mig den väg som jag bör vandra, ty till dig upplyfter jag min själ.9 Rädda mig från mina fiender, HERRE; hos dig söker jag skygd.10 Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud; din gode Ande lede mig på jämn mark.11 HERRE, behåll mig vid liv för ditt namns skull; tag min själ ut ur nöden för din rättfärdighets skull.12 Utrota mina fiender för din nåds skull, och förgör alla dem som tränga min själ; ty jag är din tjänare.

1 Ó Senhor, ouve a minha oração, inclina os ouvidos às minhas súplicas; escuta-me segundo a tua verdade, e segundo a tua justiça.2 E não entres em juízo com o teu servo, porque à tua vista não se achará justo nenhum vivente.3 Pois o inimigo perseguiu a minha alma; atropelou-me até ao chão; fez-me habitar na escuridão, como aqueles que morreram há muito.4 Pois que o meu espírito se angustia em mim; e o meu coração em mim está desolado.5 Lembro-me dos dias antigos; considero todos os teus feitos; medito na obra das tuas mãos.6 Estendo para ti as minhas mãos; a minha alma tem sede de ti, como terra sedenta. (Selá.)7 Ouve-me depressa, ó Senhor; o meu espírito desmaia. Não escondas de mim a tua face, para que não seja semelhante aos que descem à cova.8 Faze-me ouvir a tua benignidade pela manhã, pois em ti confio; faze-me saber o caminho que devo seguir, porque a ti levanto a minha alma.9 Livra-me, ó Senhor, dos meus inimigos; fujo para ti, para me esconder.10 Ensina-me a fazer a tua vontade, pois és o meu Deus. O teu Espírito é bom; guie-me por terra plana.11 Vivifica-me, ó Senhor, por amor do teu nome; por amor da tua justiça, tira a minha alma da angústia.12 E por tua misericórdia desarraiga os meus inimigos, e destrói a todos os que angustiam a minha alma; pois sou teu servo.