1 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.2 Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.3 De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.4 HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,5 dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»6 »Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»7 HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.8 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.9 Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

1 Salva-nos, Senhor, porque faltam os homens bons; porque são poucos os fiéis entre os filhos dos homens.2 Cada um fala com falsidade ao seu próximo; falam com lábios lisonjeiros e coração dobrado.3 O Senhor cortará todos os lábios lisonjeiros e a língua que fala soberbamente.4 Pois dizem: Com a nossa língua prevaleceremos; são nossos os lábios; quem é senhor sobre nós?5 Pela opressão dos pobres, pelo gemido dos necessitados me levantarei agora, diz o Senhor; porei a salvo aquele para quem eles assopram.6 As palavras do Senhor são palavras puras, como prata refinada em fornalha de barro, purificada sete vezes.7 Tu os guardarás, Senhor; desta geração os preservarás para sempre.8 Os ímpios andam por toda parte, quando os mais vis dos filhos dos homens são exaltados.