1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»

1 Vinde, cantemos ao Senhor; jubilemos à rocha da nossa salvação.2 Apresentemo-nos ante a sua face com louvores, e celebremo-lo com salmos.3 Porque o Senhor é Deus grande, e Rei grande sobre todos os deuses.4 Nas suas mãos estão as profundezas da terra, e as alturas dos montes são suas.5 Seu é o mar, e ele o fez, e as suas mãos formaram a terra seca.6 Ó, vinde, adoremos e prostremo-nos; ajoelhemos diante do Senhor que nos criou.7 Porque ele é o nosso Deus, e nós povo do seu pasto e ovelhas da sua mão. Se hoje ouvirdes a sua voz,8 Não endureçais os vossos corações, assim como na provocação e como no dia da tentação no deserto;9 Quando vossos pais me tentaram, me provaram, e viram a minha obra.10 Quarenta anos estive desgostado com esta geração, e disse: É um povo que erra de coração, e não tem conhecido os meus caminhos.11 A quem jurei na minha ira que não entrarão no meu repouso.