1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

1 Das profundezas a ti clamo, ó Senhor.2 Senhor, escuta a minha voz; sejam os teus ouvidos atentos à voz das minhas súplicas.3 Se tu, Senhor, observares as iniquidades, Senhor, quem subsistirá?4 Mas contigo está o perdão, para que sejas temido.5 Aguardo ao Senhor; a minha alma o aguarda, e espero na sua palavra.6 A minha alma anseia pelo Senhor, mais do que os guardas pela manhã, mais do que aqueles que guardam pela manhã.7 Espere Israel no Senhor, porque no Senhor há misericórdia, e nele há abundante redenção.8 E ele remirá a Israel de todas as suas iniquidades.