1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

1 Na minha angústia clamei ao Senhor, e me ouviu.2 Senhor, livra a minha alma dos lábios mentirosos e da língua enganadora.3 Que te será dado, ou que te será acrescentado, língua enganadora?4 Flechas agudas do poderoso, com brasas vivas de zimbro.5 Ai de mim, que peregrino em Meseque, e habito nas tendas de Quedar.6 A minha alma bastante tempo habitou com os que detestam a paz.7 Pacífico sou, mas quando eu falo já eles procuram a guerra.