1 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,2 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.4 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.5 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.6 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela.7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.9 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.14 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

1 Ó Deus, tu nos rejeitaste, tu nos espalhaste, tu te indignaste; oh, volta-te para nós.2 Abalaste a terra, e a fendeste; sara as suas fendas, pois ela treme.3 Fizeste ver ao teu povo coisas árduas; fizeste-nos beber o vinho do atordoamento.4 Deste um estandarte aos que te temem, para o arvorarem no alto, por causa da verdade. (Selá.)5 Para que os teus amados sejam livres, salva-nos com a tua destra, e ouve-nos;6 Deus falou na sua santidade; eu me regozijarei, repartirei a Siquém e medirei o vale de Sucote.7 Meu é Gileade, e meu é Manassés; Efraim é a força da minha cabeça; Judá é o meu legislador.8 Moabe é a minha bacia de lavar; sobre Edom lançarei o meu sapato; alegra-te, ó Filístia, por minha causa.9 Quem me conduzirá à cidade forte? Quem me guiará até Edom?10 Não serás tu, ó Deus, que nos tinhas rejeitado? Tu, ó Deus, que não saíste com os nossos exércitos?11 Dá-nos auxílio na angústia, porque vão é o socorro do homem.12 Em Deus faremos proezas; porque ele é que pisará os nossos inimigos.