1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

1 Muitas vezes me angustiaram desde a minha mocidade, diga agora Israel;2 Muitas vezes me angustiaram desde a minha mocidade; todavia não prevaleceram contra mim.3 Os lavradores araram sobre as minhas costas; compridos fizeram os seus sulcos.4 O Senhor é justo; cortou as cordas dos ímpios.5 Sejam confundidos, e voltem para trás todos os que odeiam a Sião.6 Sejam como a erva dos telhados que se seca antes que a arranquem.7 Com a qual o segador não enche a sua mão, nem o que ata os feixes enche o seu braço.8 Nem tampouco os que passam dizem: A bênção do Senhor seja sobre vós; nós vos abençoamos em nome do Senhor.