1 Jag har HERREN kär, ty han hör min röst och mina böner.

2 Ja, han har böjt sitt öra till mig; i hela mitt liv skall jag åkalla honom.

3 Dödens band omvärvde mig, och dödsrikets ångest grep mig; jag kom i nöd och bedrövelse.

4 Men jag åkallade HERRENS namn: »Ack HERRE, rädda min själ.»

5 HERREN är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig.

6 HERREN bevarar de enfaldiga; jag var i elände, och han frälste mig.

7 Vänd nu åter till din ro, min själ, ty HERREN har gjort väl mot dig.

8 Ja, du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot ifrån fall;

9 jag skall få vandra inför HERREN i de levandes land.

10 Jag tror, ty därför talar jag, jag som var storligen plågad,

11 jag som måste säga i min ångest: »Alla människor äro lögnaktiga.»

12 Huru skall jag vedergälla HERREN alla hans välgärningar mot mig?

13 Jag vill taga frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn.

14 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn.

15 Dyrt aktad i HERRENS ögon är hans frommas död.

16 Ack HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son; du har lossat mina band.

17 Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn vill jag åkalla.

18 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn,

19 i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!

1 Mi amas, ke la Eternulo aŭdas mian voĉon Kaj mian petegon,

2 Ke Li klinis Sian orelon al mi; Kaj en miaj tagoj mi Lin vokos.

3 Ĉirkaŭis min la ondoj de la morto, Kaj turmentoj de Ŝeol min trafis; Suferon kaj ĉagrenon mi trovis.

4 Sed la nomon de la Eternulo mi vokis: Ho Eternulo, savu mian animon.

5 Favorkora estas la Eternulo kaj justa, Kaj nia Dio estas kompatema.

6 La Eternulo gardas la simplanimulojn; Mi estis en mizero, kaj Li min savis.

7 Revenu, ho mia animo, al via trankvileco, Ĉar la Eternulo faris al vi bonon.

8 Ĉar Vi savis mian animon de la morto, Miajn okulojn de larmoj, Miajn piedojn de falpuŝiĝo.

9 Mi irados antaŭ la Eternulo En la lando de la vivo.

10 Kun kredo mi diris: Mi estas tre afliktita.

11 Mi diris en mia konfuziĝo: Ĉu homo mensogas.

12 Kion mi redonu al la Eternulo Por ĉiuj Liaj bonfaroj al mi?

13 Mi levos la pokalon de savo, Kaj mi vokos la nomon de la Eternulo.

14 Miajn promesojn al la Eternulo mi plenumos Antaŭ Lia tuta popolo.

15 Grandvalora en la okuloj de la Eternulo Estas la morto de Liaj fideluloj.

16 Ho Eternulo, mi ja estas Via sklavo, Mi estas Via sklavo, filo de Via sklavino; Vi disigis miajn ligilojn.

17 Al Vi mi oferdonos dankan oferon, Kaj la nomon de la Eternulo mi vokos.

18 Miajn promesojn al la Eternulo mi plenumos Antaŭ Lia tuta popolo,

19 En la kortoj de la domo de la Eternulo, Interne de vi, ho Jerusalem.