1 En psalm av David, när han var i Juda öken.

2 Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.

3 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.

4 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

5 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

6 Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,

7 när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.

8 Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.

9 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

10 Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.

11 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.

12 Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.

1 Psalmo de David, kiam li estis en la dezerto de Judujo. Ho Dio, mia Dio, Vin mi fervore serĉas; Soifas pri Vi mia animo, sopiras pri Vi mia karno, En lando seka, sensuka, kaj senakva.

2 Mi volus vidi Vin en Via sanktejo, Vidi Vian forton kaj gloron.

3 Ĉar Via favoro estas pli bona ol vivo; Miaj lipoj Vin gloras.

4 Tiel mi Vin gloradus en la daŭro de mia vivo, Levadus miajn manojn pro Via nomo.

5 Kvazaŭ de graso kaj oleo satiĝus mia animo, Kaj per vortoj de kanto Vin gloradus mia buŝo.

6 Kiam mi rememoras Vin sur mia lito, En ĉiuj partoj de la nokto mi meditas pri Vi.

7 Ĉar Vi estis por mi helpo, Kaj en la ombro de Viaj flugiloj mi ĝojas.

8 Mia animo algluiĝis al Vi; Min subtenas Via dekstra mano.

9 Kaj tiuj, kiuj penas pereigi mian animon, Iros en la profundon subteran.

10 Ili estos mortigitaj per glavo, Fariĝos akiro de vulpoj.

11 Kaj la reĝo ĝojos per Dio; Triumfos ĉiu, kiu ĵuras al Li; Ĉar ŝtopiĝos la buŝo de tiuj, kiuj parolas malveron.