1 Jublen i HERREN, I rättfärdige; lovsång höves de redliga.
2 Tacken HERREN på harpa, lovsjungen honom till tiosträngad psaltare.
3 Sjungen honom en ny sång, spelen skönt med jubelklang.
4 Ty HERRENS ord är rätt, och allt vad han gör är gjort i trofasthet.
5 Han älskar rättfärdighet och rätt; jorden är full av HERRENS nåd.
6 Himmelen är gjord genom HERRENS ord och all dess här genom hans muns anda.
7 Han samlar havets vatten såsom i en hög; han lägger djupen i deras förvaringsrum.
8 Hela jorden frukte HERREN; för honom bäve alla som bo på jordens krets.
9 Ty han sade, och det vart; han bjöd, och det stod där.
10 HERREN gjorde hedningarnas råd om intet, han lät folkens tankar komma på skam.
11 Men HERRENS råd består evinnerligen, hans hjärtas tankar från släkte till släkte.
12 Saligt är det folk vars Gud HERREN är, det folk som han har utvalt till arvedel åt sig.
13 Ja, från himmelen skådade HERREN ned, han såg alla människors barn.
14 Från sin boning blickade han ned till alla dem som bo på jorden,
15 han som har danat allas deras hjärtan, han som aktar på alla deras verk.
16 En konung segrar icke genom sin stora styrka, en hjälte räddas icke genom sin stora kraft.
17 Förgäves väntar man sig seger genom hästar, med all sin styrka rädda de icke.
18 Se, HERRENS öga är vänt till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd;
19 han vill rädda deras själ från döden och behålla dem vid liv i hungerns tid.
20 Vår själ väntar efter HERREN; han är vår hjälp och sköld.
21 Ty i honom gläder sig vårt hjärta, vi förtrösta på hans heliga namn.
22 Din nåd, HERRE, vare över oss, såsom vi hoppas på dig.
1 Ĝoje kantu, ho piuloj, antaŭ la Eternulo; Al la justuloj konvenas glorado.
2 Gloru la Eternulon per harpo, Per dekkorda psaltero ludu al Li.
3 Kantu al Li novan kanton, Bone ludu al Li kun trumpetado.
4 Ĉar ĝusta estas la vorto de la Eternulo, Kaj ĉiu Lia faro estas fidinda.
5 Li amas justecon kaj juĝon; La tero estas plena de la boneco de la Eternulo.
6 Per la vorto de la Eternulo estiĝis la ĉielo; Kaj per la spiro de Lia buŝo estiĝis ĝia tuta ekzistantaro.
7 Li kolektis kiel en tenujon la akvon de la maro, Li metis la abismojn en konservejojn.
8 Timu la Eternulon la tuta tero; Tremu antaŭ Li ĉiuj loĝantoj de la mondo.
9 Ĉar Li diris, kaj tio fariĝis; Li ordonis, kaj tio aperis.
10 La Eternulo neniigas la interkonsenton de la popoloj, Li detruas la intencojn de la nacioj.
11 La decido de la Eternulo restas eterne, La pensoj de Lia koro restas de generacio al generacio.
12 Felica estas la popolo, kies Dio estas la Eternulo; La gento, kiun Li elektis al Si kiel heredon.
13 El la ĉielo la Eternulo rigardas, Li vidas ĉiujn homidojn.
14 De la trono, sur kiu Li sidas, Li rigardas ĉiujn, kiuj loĝas sur la tero,
15 Li, kiu kreis la korojn de ili ĉiuj, Kiu rimarkas ĉiujn iliajn farojn.
16 La reĝon ne helpos granda armeo, Fortulon ne savos granda forto.
17 Vana estas la ĉevalo por helpo, Kaj per sia granda forto ĝi ne savos.
18 Jen la okulo de la Eternulo estas sur tiuj, kiuj Lin timas, Kiuj esperas Lian favoron,
19 Ke Li savu de morto ilian animon Kaj nutru ilin en tempo de malsato.
20 Nia animo fidas la Eternulon; Li estas nia helpo kaj nia ŝildo.
21 Ĉar pro Li ĝojas nia koro, Ĉar ni fidas Lian sanktan nomon.
22 Via favoro, ho Eternulo, estu super ni, Kiel ni esperas al Vi.