1 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan.2 Var mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty till dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda är förbi.3 Jag ropar till Gud den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig.4 Han skall sända från himmelen och frälsa mig, när jag smädas av människor som stå mig efter livet. Sela. Gud skall sända sin nåd och sin trofasthet.5 Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor vilkas tänder äro spjut och pilar, och vilkas tungor äro skarpa svärd.6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.7 De lägga ut nät för mina fötter, min själ böjes ned, de gräva för mig en grop, men de falla själva däri. Sela.8 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, mitt hjärta är frimodigt; jag vill sjunga och lova.9 Vakna upp, min ära; upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.10 Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.11 Ty din nåd är stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna.12 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.

1 Al la ĥorestro. Por Al-taŝĥet. Verko de David, kiam li forkuris de Saul en la kavernon. Korfavoru min, ho Dio, korfavoru min; Ĉar ĉe Vi rifuĝas mia animo, Kaj sub la ombro de Viaj flugiloj mi min kaŝas, Ĝis pasos la mizeroj.2 Mi vokas al Dio Plejalta, Al Dio, kiu decidas pri mi.3 Li sendu el la ĉielo kaj helpu min, Li, kiu hontigas miajn persekutanton; Sela. Dio sendu Sian favoron kaj Sian veron.4 Mia animo estas inter leonoj; Mi kuŝas inter homidoj avidaj, kies dentoj estas ponardegoj kaj sagoj, Kaj kies lango estas akra glavo.5 Altiĝu super la ĉielo, ho Dio; Via gloro estu super la tuta tero.6 Reton ili metis antaŭ miaj piedoj; Ili premis mian animon; Ili fosis antaŭ mi foson, Sed ili mem falis en ĝin. Sela.7 Fortika estas mia koro, ho Dio, fortika estas mia koro; Mi kantos kaj gloros.8 Vekiĝu, mia honoro, vekiĝu, psaltero kaj harpo; Mi vekos la matenan ĉielruĝon.9 Mi gloros Vin, ho mia Sinjoro, inter la popoloj; Mi prikantos Vin inter la gentoj.10 Ĉar granda ĝis la ĉielo estas Via boneco, Kaj ĝis la nuboj estas Via vero.11 Altiĝu super la ĉielo, ho Dio; Via gloro estu super la tuta tero.