1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

1 Canto dei pellegrinaggi. Nella mia distretta ho invocato l’Eterno, ed egli m’ha risposto.2 O Eterno, libera l’anima mia dalle labbra bugiarde, dalla lingua fraudolenta.3 Che ti sarà dato e che ti sarà aggiunto, o lingua fraudolenta?4 Frecce di guerriero, acute, con carboni di ginepro.5 Misero me che soggiorno in Mesec, e dimoro fra le tende di Kedar!6 L’anima mia troppo a lungo ha dimorato con colui che odia la pace!7 Io sono per la pace; ma, non appena parlo, essi sono per la guerra.