1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

1 Canto dei pellegrinaggi. O Eterno, io grido a te da luoghi profondi!2 Signore, ascolta il mio grido; siano le tue orecchie attente alla voce delle mie supplicazioni!3 O Eterno, se tu poni mente alle iniquità, Signore, chi potrà reggere?4 Ma presso te v’è perdono affinché tu sia temuto.5 Io aspetto l’Eterno, l’anima mia l’aspetta, ed io spero nella sua parola.6 L’anima mia anela al Signore più che le guardie non anelino al mattino, più che le guardie al mattino.7 O Israele, spera nell’Eterno, poiché presso l’Eterno è benignità e presso di lui è abbondanza di redenzione.8 Ed egli redimerà Israele da tutte le sue iniquità.