1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

1 Perché tumultuano le nazioni, e meditano i popoli cose vane?2 I re della terra si ritrovano e i principi si consigliano assieme contro l’Eterno e contro il suo Unto, dicendo:3 Rompiamo i loro legami e gettiamo via da noi le loro funi.4 Colui che siede ne’ cieli ne riderà; il Signore si befferà di loro.5 Allora parlerà loro nella sua ira, e nel suo furore li renderà smarriti:6 Eppure, dirà, io ho stabilito il mio re sopra Sion, monte della mia santità.7 Io spiegherò il decreto: L’Eterno mi disse: Tu sei il mio figliuolo, oggi io t’ho generato.8 Chiedimi, io ti darò le nazioni per tua eredità e le estremità della terra per tuo possesso.9 Tu le fiaccherai con uno scettro di ferro; tu le spezzerai come un vaso di vasellaio.10 Ora dunque, o re, siate savi; lasciatevi correggere, o giudici della terra.11 Servite l’Eterno con timore, e gioite con tremore.12 Rendete omaggio al figlio, che talora l’Eterno non si adiri e voi non periate nella vostra via, perché d’un tratto l’ira sua può divampare. Beati tutti quelli che confidano in lui!