1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

1 Canto dei pellegrinaggi. Molte volte m’hanno oppresso dalla mia giovinezza! Lo dica pure Israele:2 Molte volte m’hanno oppresso dalla mia giovinezza; eppure, non hanno potuto vincermi.3 Degli aratori hanno arato sul mio dorso, v’hanno tracciato i loro lunghi solchi.4 L’Eterno è giusto; egli ha tagliato le funi degli empi.5 Siano confusi e voltin le spalle tutti quelli che odiano Sion!6 Siano come l’erba dei tetti, che secca prima di crescere!7 Non se n’empie la mano il mietitore, né le braccia chi lega i covoni;8 e i passanti non dicono: La benedizione dell’Eterno sia sopra voi; noi vi benediciamo nel nome dell’Eterno!