1 För sångmästaren; en psalm; en sång av David.2 Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.3 Du som hör bön, till dig kommer allt kött.4 Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.5 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.6 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;7 du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;8 du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.9 De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.10 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.11 Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.12 Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.13 Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd.14 Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.

1 Per il Capo de’ musici. Salmo di Davide. Canto.} A te, o Dio, nel raccoglimento, sale la lode in Sion, a te l’omaggio dei voti che si compiono.2 O tu ch’esaudisci la preghiera, ogni carne verrà a te.3 Le iniquità mi hanno sopraffatto, ma tu farai l’espiazione delle nostre trasgressioni.4 Beato colui che tu eleggi e fai accostare a te perché abiti ne’ tuoi cortili! Noi sarem saziati de’ beni della tua casa, della santità del tuo tempio.5 In modi tremendi tu ci rispondi, nella tua giustizia, o Dio della nostra salvezza, confidanza di tutte le estremità della terra e dei mari lontani.6 Egli con la sua potenza rende stabili i monti; egli è cinto di forza.7 Egli acqueta il rumore de’ mari, il rumore de’ loro flutti, e il tumulto de’ popoli.8 Perciò quelli che abitano alle estremità della terra temono alla vista de’ tuoi prodigi; tu fai giubilare i luoghi ond’escono la mattina e la sera.9 Tu visiti la terra e l’adacqui, tu l’arricchisci grandemente. I ruscelli di Dio son pieni d’acqua; tu prepari agli uomini il grano, quando prepari così la terra;10 tu adacqui largamente i suoi solchi, ne pareggi le zolle, l’ammollisci con le piogge, ne benedici i germogli.11 Tu coroni de’ tuoi beni l’annata, e dove passa il tuo carro stilla il grasso.12 Esso stilla sui pascoli del deserto, e i colli son cinti di gioia.13 I pascoli si riveston di greggi, e le valli si copron di frumento; dan voci di allegrezza e cantano.