1 En vallfartssång; av David. Om HERREN icke hade varit med oss -- så säge Israel --2 om HERREN icke hade varit med oss, när människorna reste sig upp emot oss,3 då hade de uppslukat oss levande, när deras vrede upptändes mot oss;4 då hade vattnen fördränkt oss, strömmen gått över vår själ;5 ja, då hade de gått över vår själ, de svallande vattnen.6 Lovad vare HERREN för att han ej gav oss till rov åt deras tänder!7 Vår själ kom undan såsom en fågel ur fågelfängarnas snara; snaran gick sönder, och vi kommo undan.8 Vår hjälp är i HERRENS namn, hans som har gjort himmel och jord.

1 Canto dei pellegrinaggi. Di Davide. Se non fosse stato l’Eterno che fu per noi, lo dica pure ora Israele,2 se non fosse stato l’Eterno che fu per noi, quando gli uomini si levarono contro noi,3 allora ci avrebbero inghiottiti tutti vivi, quando l’ira loro ardeva contro noi;4 allora le acque ci avrebbero sommerso, il torrente sarebbe passato sull’anima nostra;5 allora le acque orgogliose sarebbero passate sull’anima nostra.6 Benedetto sia l’Eterno che non ci ha dato in preda ai loro denti!7 L’anima nostra è scampata, come un uccello dal laccio degli uccellatori; il laccio è stato rotto, e noi siamo scampati.8 Il nostro aiuto è nel nome dell’Eterno, che ha fatto il cielo e la terra.