Jó 3

1 After this Job opened his mouth, and cursed the day of his birth. 2 Job answered:

3 "Let the day perish in which I was born,

the night which said, ‘There is a boy conceived.’

4 Let that day be darkness.

Don’t let God from above seek for it,

neither let the light shine on it.

5 Let darkness and the shadow of death claim it for their own.

Let a cloud dwell on it.

Let all that makes the day black terrify it.

6 As for that night, let thick darkness seize on it.

Let it not rejoice among the days of the year.

Let it not come into the number of the months.

7 Behold, let that night be barren.

Let no joyful voice come therein.

8 Let them curse it who curse the day,

who are ready to rouse up leviathan.

9 Let the stars of its twilight be dark.

Let it look for light, but have none,

neither let it see the eyelids of the morning,

10 because it didn’t shut up the doors of my mother’s womb,

nor did it hide trouble from my eyes.

11 "Why didn’t I die from the womb?

Why didn’t I give up the spirit when my mother bore me?

12 Why did the knees receive me?

Or why the breast, that I should nurse?

13 For now I should have lain down and been quiet.

I should have slept, then I would have been at rest,

14 with kings and counselors of the earth,

who built up waste places for themselves;

15 or with princes who had gold,

who filled their houses with silver;

16 or as a hidden untimely birth I had not been,

as infants who never saw light.

17 There the wicked cease from troubling.

There the weary are at rest.

18 There the prisoners are at ease together.

They don’t hear the voice of the taskmaster.

19 The small and the great are there.

The servant is free from his master.

20 "Why is light given to him who is in misery,

life to the bitter in soul,

21 who long for death, but it doesn’t come;

and dig for it more than for hidden treasures,

22 who rejoice exceedingly,

and are glad, when they can find the grave?

23 Why is light given to a man whose way is hidden,

whom God has hedged in?

24 For my sighing comes before I eat.

My groanings are poured out like water.

25 For the thing which I fear comes on me,

that which I am afraid of comes to me.

26 I am not at ease, neither am I quiet, neither do I have rest;

but trouble comes."

Jobs första tal:

1 Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag. 2 Han sade:

3 *Jer 15:10, 20:14f. Låt dagen då jag föddes

bli utplånad,

och natten som sade:

"En pojke är född."

4 Låt den dagen vändas i mörker,

må Gud i höjden

inte fråga efter den

och inget dagsljus lysa över den.

5 Låt mörker och dödsskugga

återkräva den

och molnen sänka sig

över den.

Låt mörker slå den med skräck

under dagen.

6 Låt den natten gripas

av tjockaste mörker,

låt den inte räknas

bland årets dagar

eller få rum i månadernas krets.

7 Ja, låt den natten bli ofruktsam,

låt inget jubel höras under den.

8 *Jer 27:1. Låt dem som besvärjer dagar

förbanna den,

de som kan mana fram*3:8besvärjer dagar … kan mana framAnnan översättning: "förbannar dagar … är redo att väcka". I hednisk vidskepelse ansågs vissa dagar mindre lyckosamma än andra. Leviatan*3:8LeviatanSe not till 40:20..

9 Låt dess stjärnor förmörkas

innan dagen gryr,

låt den förgäves vänta efter ljus,

låt den aldrig få se

gryningens strålar,

10 för den stängde inte dörrarna

till min moders liv

och dolde inte olyckan

för mina ögon.

11 *Job 10:18f, Pred 4:2. Varför fick jag inte dö vid födseln,

förgås när jag kom

ur min moders liv?

12 Varför fanns knän

som tog emot mig,

varför bröst där jag fick dia?

13 Då hade jag legat i ro,

jag hade sovit och vilat

14 tillsammans med kungar

och jordens rådsherrar

som byggde sig palatslika gravar,

15 eller med furstar som ägde guld

och fyllde sina hus med silver.

16 *Ps 58:9, 139:16, Pred 6:3. Eller varför blev jag inte nergrävd

som ett dödfött foster,

som ett barn

som aldrig såg ljuset?

17 *Jes 57:2, Upp 14:13. Där rasar inte de gudlösa längre,

där vilar de som uttömt sin kraft.

18 Där har alla fångar fått ro,

de hör inte slavdrivarens röst.

19 Små och stora är där lika,

och slaven är fri från sin herre.

20 Varför ges ljus åt den olycklige

och liv åt plågade själar,

21 *Upp 9:6. som längtar efter döden

utan att den kommer

och söker den mer än någon skatt,

22 som gläds i jubel och fröjdar sig

när de finner sin grav?

23 *Job 19:8. Varför ges liv

åt en man vars väg är dold,

åt den som är instängd av Gud?

24 *Ps 42:4, 80:6, 102:10. Suckar har blivit mitt dagliga bröd,

mina sorgerop strömmar

som vatten,

25 för det jag var rädd för

har drabbat mig,

det jag fasade för kommer över mig.

26 *Job 7:13f. Jag får ingen rast,

ingen ro, ingen vila,

ångest kommer över mig.