Jó 30

1 Et maintenant!… je suis la risée de plus jeunes que moi,

De ceux dont je dédaignais de mettre les pères

Parmi les chiens de mon troupeau.

2 Mais à quoi me servirait la force de leurs mains?

Ils sont incapables d’atteindre la vieillesse.

3 Desséchés par la misère et la faim,

Ils fuient dans les lieux arides,

Depuis longtemps abandonnés et déserts;

4 Ils arrachent près des arbrisseaux les herbes sauvages,

Et ils n’ont pour pain que la racine des genêts.

5 On les chasse du milieu des hommes,

On crie après eux comme après des voleurs.

6 Ils habitent dans d’affreuses vallées,

Dans les cavernes de la terre et dans les rochers;

7 Ils hurlent parmi les buissons,

Ils se rassemblent sous les ronces.

8 Êtres vils et méprisés,

On les repousse du pays.

9 *Job 17:6.Ps 69:13.La 3:14,63.Et maintenant, je suis l’objet de leurs chansons,

Je suis en butte à leurs propos.

10 *Job 19:19.Ils ont horreur de moi, ils se détournent,

Ils me crachent au visage.

11 Ils n’ont plus de retenue et ils m’humilient,

Ils rejettent tout frein devant moi.

12 Ces misérables se lèvent à ma droite et me poussent les pieds,

Ils se fraient contre moi des sentiers pour ma ruine;

13 Ils détruisent mon propre sentier et travaillent à ma perte,

Eux à qui personne ne viendrait en aide;

14 Ils arrivent comme par une large brèche,

Ils se précipitent sous les craquements.

15 Les terreurs m’assiègent;

Ma gloire est emportée comme par le vent,

Mon bonheur a passé comme un nuage.

16 Et maintenant, mon âme s’épanche en mon sein,

Les jours de la souffrance m’ont saisi.

17 La nuit me perce et m’arrache les os,

La douleur qui me ronge ne se donne aucun repos,

18 Par la violence du mal mon vêtement perd sa forme,

Il se colle à mon corps comme ma tunique.

19 Dieu m’a jeté dans la boue,

Et je ressemble à la poussière et à la cendre.

20 Je crie vers toi, et tu ne me réponds pas;

Je me tiens debout, et tu me lances ton regard.

21 Tu deviens cruel contre moi,

Tu me combats avec la force de ta main.

22 Tu me soulèves, tu me fais voler au-dessus du vent,

Et tu m’anéantis au bruit de la tempête.

23 Car, je le sais, *Hé 9:27.tu me mènes à la mort,

Au rendez-vous de tous les vivants.

24 Mais celui qui va périr n’étend-il pas les mains?

Celui qui est dans le malheur n’implore-t-il pas du secours?

25 *Ps 35:13,14.Ro 12:15.N’avais-je pas des larmes pour l’infortuné?

Mon cœur n’avait-il pas pitié de l’indigent?

26 J’attendais le bonheur, et le malheur est arrivé;

J’espérais la lumière, et les ténèbres sont venues.

27 Mes entrailles bouillonnent sans relâche,

Les jours de la calamité m’ont surpris.

28 Je marche noirci, mais non par le soleil;

Je me lève en pleine assemblée, et je crie.

29 *Ps 102:7.Je suis devenu le frère des chacals,

Le compagnon des autruches.

30 *Ps 119:83.La 4:8;5:10.Ma peau noircit et tombe,

Mes os brûlent et se dessèchent.

31 Ma harpe n’est plus qu’un instrument de deuil,

Et mon chalumeau ne peut rendre que des sons plaintifs.

1 Nu skrattar de åt mig,

dessa som är yngre än jag,

medan jag inte hade satt deras fäder

ens bland mina vallhundar.

2 Vilken hjälp kunde

deras händer ge mig,

de som saknar all livskraft?

3 De är utmärglade av nöd och hunger,

de gnager den torra marken

som redan förut var öde

och ödslig.

4 De plockar saltörter*30:4saltörterNämns i Talmud som fattigmanskost och nödmat. bland snåren

och ginströtter*30:4ginströtterOätliga men utmärkta som bränsle (jfr Ps 120:4). är deras mat.

5 De drivs ut från gemenskapen,

man ropar efter dem som tjuvar.

6 De måste bo i otäcka raviner,

i jordhålor och bergsskrevor.

7 De skriker bland snåren,

de kryper ihop under nässlor.

8 De är uslingar och ärelösa,

utjagade ur landet.

9 *Job 12:4, 17:6, Ps 69:12f, Klag 3:14. Nu har jag blivit deras nidvisa,

jag har blivit ett ordspråk

bland dem.

10 *4 Mos 12:14, Job 17:6, 19:19, Ps 31:12, 44:14, Matt 26:67. De avskyr mig

och håller sig borta från mig,

de tvekar inte att spotta mig

i ansiktet.

11 *Job 16:11f. Gud har lossat min bågsträng

och plågat mig,

därför släpper de sina hämningar

inför mina ögon.

12 Vid min högra sida reser sig slöddret,

de slår undan mina fötter

och banar sig väg

för att fördärva mig.

13 De river upp min stig,

de arbetar på mitt fördärv,

men de får ingen hjälp.

14 De bryter fram

som genom en bred rämna,

de vältrar sig fram mellan ruinerna.

15 Fasor väller över mig,

min ära rycks bort som en storm

och min räddning har försvunnit

som ett moln.

16 *Ps 42:5. Nu utgjuter sig min själ inom mig,

och plågans dagar håller mig fast.

17 Natten borrar i mina ben,

den gnagande pinan tar ingen vila.

18 Med stor kraft griper han min mantel,

han fattar mig i min livklädnad.

19 *Ps 7:6. Han har vräkt mig ner i dyn,

och jag liknar stoft och aska.

20 *Job 19:7, Ps 13:2, 22:3, Klag 3:8, Hab 1:2. Jag ropar till dig,

men du svarar mig inte.

Jag reser mig upp,

men du bara ser på mig.

21 Du har blivit grym mot mig,

med din starka hand

ansätter du mig.

22 Du lyfter upp mig till vinden

och för mig bort,

du skakar mig i stormen.

23 *Ps 90:3. Jag vet att du vill föra mig till döden,

till den boning där allt levande

samlas.

24 Men räcker man inte ut handen

när man faller,

ropar man inte efter hjälp

när olyckan kommer?

25 *Ps 35:13f, Rom 12:15. Grät jag inte över den

som hade hårda dagar,

led inte min själ med den fattige?

26 *Jer 8:15, 14:19. Men när jag sökte det goda

kom det onda,

när jag väntade på ljus kom mörker.

27 Mitt innersta kokar och får ingen ro,

dagar av plåga har mött mig.

28 Mörk går jag omkring,

men inte av solen*30:28men inte av solenAnnan översättning: "utan sol"..

Jag reser mig bland folket

och ropar på hjälp.

29 *Ps 44:20, 102:7, Mika 1:8. Jag har blivit en bror till schakalerna,

en vän till strutsarna*30:29strutsarnaAnnan översättning: "ugglorna"..

30 Min hud svartnar och faller av mig,

mina ben brinner av hetta.

31 *Ps 6:7, Jes 24:8, Klag 5:15. Mitt harpspel är bytt i sorgelåt,

mitt flöjtspel i högljudd gråt.