1 *2 Kung 24:17f, Jer 52:1f. Sidkia*37:1SidkiaJuda rikes siste kung (597-587 f Kr). Se 2 Kung 24:18f., Josias son, blev kung i stället för Konja, Jojakims son, för Babels kung Nebukadressar gjorde honom till kung i Juda land. 2 Men varken han eller hans tjänare eller folket i landet lyssnade till de Herrens ord som han talade genom profeten Jeremia. 3 *Jes 37:2f, Jer 42:2f. Ändå sände kung Sidkia i väg Jehukal, Shelemjas son*37:3Jehukal, Shelemjas sonEtt avtryck av hans sigill har hittats vid utgrävningar i Jerusalem., och prästen Sefanja, Maasejas son, med detta bud till profeten Jeremia: "Be för oss till Herren vår Gud."

4 Jeremia gick ut och in bland folket, för man hade ännu inte satt honom i fängelse. 5 Faraos här*37:5Faraos härFarao Hofra (44:30), på grekiska Apries (589-570 f Kr), sände sommaren 588 f Kr en armé och enligt Herodotus även en flotta längs kustremsan. De tvingades snart på flykten (jfr 2 Kung 24:7, Hes 29:4). hade dragit ut från Egypten, och när kaldeerna som belägrade Jerusalem fick höra ryktet om dem drog de sig tillbaka från Jerusalem.

6 Då kom Herrens ord till profeten Jeremia. Han sade: 7 Så säger Herren, Israels Gud: Detta ska ni svara Juda kung som har sänt er till mig för att fråga mig: "Se, faraos här som har dragit ut till er hjälp ska vända tillbaka till sitt land Egypten. 8 *Jer 34:22, 38:23, 39:2f. Sedan ska kaldeerna återvända och belägra denna stad, inta den och bränna upp den i eld. 9 Så säger Herren: Bedra inte er själva genom att tänka: Kaldeerna drar sig helt säkert tillbaka ifrån oss. För de kommer inte att ge sig av. 10 Även om ni skulle slå kaldeernas hela här som strider mot er så att bara några sårade män blev kvar av dem, så skulle de resa sig upp var och en i sitt tält och bränna upp denna stad i eld."

11 Men när kaldeernas här hade dragit sig tillbaka från Jerusalem på grund av faraos här, 12 ville Jeremia lämna Jerusalem och gå till Benjamins land för att där ta i besittning sin jordlott*37:12sin jordlottMarken i Jeremias hemby Anatot (32:7f), bara några kilometer åt nordost. bland folket. 13 *Jer 20:2. När han kom till Benjaminsporten greps han av vaktens befälhavare Jiria, son till Shelemja, son till Hananja, som sade: "Du tänker gå över till kaldeerna." 14 Jeremia svarade: "Det är inte sant! Jag tänker inte gå över till kaldeerna." Men Jiria hörde inte på honom utan grep Jeremia och förde honom till furstarna. 15 De blev arga på Jeremia och lät misshandla honom och satte honom i förvar i skrivaren Jonatans hus som gjorts om till fängelse.

16 *Jer 38:6. När Jeremia hade kommit in i fängelsehålan, ner i fångvalven, och varit där en lång tid, 17 *Jer 34:21, Hes 12:13. lät kung Sidkia hämta honom. Hemma hos sig frågade kungen honom i hemlighet: "Har det kommit något ord från Herren?" Jeremia svarade: "Ja." Och han fortsatte: "Du ska överlämnas i den babyloniske kungens hand."

18 Sedan frågade Jeremia kung Sidkia: "Hur har jag handlat orätt mot dig, dina tjänare och detta folk, eftersom ni har satt mig i fängelse? 19 Och var finns nu era profeter som profeterade för er: Babels kung ska inte anfalla er och detta land? 20 *Jer 38:26. Så hör mig nu, min herre och kung. Lyssna till min vädjan och skicka inte tillbaka mig till skrivaren Jonatans hus, för då kommer jag att dö där." 21 *Job 5:20, Jer 32:2, 38:9, 52:6. Då befallde kung Sidkia att man skulle hålla Jeremia i förvar på vaktgården, och man gav honom en kaka bröd om dagen från Bagargatan tills allt bröd var slut i staden. Och Jeremia blev kvar på vaktgården.

1 And king Zedekiah the son of Josiah reigned instead of Coniah the son of Jehoiakim, whom Nebuchadrezzar king of Babylon made king in the land of Judah. 2 But neither he, nor his servants, nor the people of the land, did hearken unto the words of the LORD, which he spake by the prophet Jeremiah.*37.2 by…: Heb. by the hand of the prophet 3 And Zedekiah the king sent Jehucal the son of Shelemiah and Zephaniah the son of Maaseiah the priest to the prophet Jeremiah, saying, Pray now unto the LORD our God for us. 4 Now Jeremiah came in and went out among the people: for they had not put him into prison. 5 Then Pharaoh’s army was come forth out of Egypt: and when the Chaldeans that besieged Jerusalem heard tidings of them, they departed from Jerusalem.

6 Then came the word of the LORD unto the prophet Jeremiah, saying, 7 Thus saith the LORD, the God of Israel; Thus shall ye say to the king of Judah, that sent you unto me to enquire of me; Behold, Pharaoh’s army, which is come forth to help you, shall return to Egypt into their own land. 8 And the Chaldeans shall come again, and fight against this city, and take it, and burn it with fire. 9 Thus saith the LORD; Deceive not yourselves, saying, The Chaldeans shall surely depart from us: for they shall not depart.*37.9 yourselves: Heb. your souls 10 For though ye had smitten the whole army of the Chaldeans that fight against you, and there remained but wounded men among them, yet should they rise up every man in his tent, and burn this city with fire.*37.10 wounded: Heb. thrust through

11 And it came to pass, that when the army of the Chaldeans was broken up from Jerusalem for fear of Pharaoh’s army,*37.11 broken…: Heb. made to ascend 12 Then Jeremiah went forth out of Jerusalem to go into the land of Benjamin, to separate himself thence in the midst of the people.*37.12 separate…: or, to slip away from thence in the midst of the people 13 And when he was in the gate of Benjamin, a captain of the ward was there, whose name was Irijah, the son of Shelemiah, the son of Hananiah; and he took Jeremiah the prophet, saying, Thou fallest away to the Chaldeans. 14 Then said Jeremiah, It is false; I fall not away to the Chaldeans. But he hearkened not to him: so Irijah took Jeremiah, and brought him to the princes.*37.14 false: Heb. falsehood, or, a lie 15 Wherefore the princes were wroth with Jeremiah, and smote him, and put him in prison in the house of Jonathan the scribe: for they had made that the prison.

16 When Jeremiah was entered into the dungeon, and into the cabins, and Jeremiah had remained there many days;*37.16 cabins: or, cells 17 Then Zedekiah the king sent, and took him out: and the king asked him secretly in his house, and said, Is there any word from the LORD? And Jeremiah said, There is: for, said he, thou shalt be delivered into the hand of the king of Babylon. 18 Moreover Jeremiah said unto king Zedekiah, What have I offended against thee, or against thy servants, or against this people, that ye have put me in prison? 19 Where are now your prophets which prophesied unto you, saying, The king of Babylon shall not come against you, nor against this land? 20 Therefore hear now, I pray thee, O my lord the king: let my supplication, I pray thee, be accepted before thee; that thou cause me not to return to the house of Jonathan the scribe, lest I die there.*37.20 let…: Heb. let my supplication fall 21 Then Zedekiah the king commanded that they should commit Jeremiah into the court of the prison, and that they should give him daily a piece of bread out of the bakers’ street, until all the bread in the city were spent. Thus Jeremiah remained in the court of the prison.